29 april 2009

Together through life



I dag når Bob Dylans trettiotredje studioalbum skivhyllorna. Det är fan imponerande i sig, alltså oavsett kvalitet. Betänker man då i samma veva att åtminstone ett tiotal av dessa platser på vilken rimlig "världens hundra bästa album"-lista som helst, får man nästan svindel. Nils Hansson har en fin recension av: Together trough life i dagens Dagens Nyheter.

Här, ett smakprov:

27 april 2009

Real Slim Shady boostar Vibe


Något som svenska tidningar och magasin måste bli bättre på framöver - om de vill överleva på lång sikt - är att klura ut sätt som gör att mervärdet på produkten ökar. Liberala Neo är ett av få magasin som kommit en bit på väg på den svenska marknaden.

Neo har etablerat så kallade Neoevent: debatter, prisutdelningar, föreläsningar, releasefester och så vidare, det mesta ofta direktsänt och refererat på hemsidan. Greppet är briljant i all sin enkelhet, mycket små medel genererar en stor portion uppmärksamhet - särskilt på internet.

Många amerikanska magasin har - givetvis - kommit mycket längre. Ett särskilt lyckat exempel är det renommerade Hiphop-magasinet Vibe som nyligen anordnade sin tredje årliga raptävling (tänk Idol, fast med rappande kids). Potentiella stjärnor fick där chansen att bli bedömda av bland andra Eminem. Alltihop i syfte att i förlängningen öka trafiken till hemsidan, öka antalet användare på det digitala forumet och även, så klart, locka fler prenumeranter. Endast en vecka efter att tävlingen lanserats hade antalet sidvisningar på Vibe.com ökat med över 300%.

Frågan är hur länge det dröjer för den svenska tidskriftsbranchen att på allvar inse värdet av den här nya typen av sätt att kommunicera . Själv är jag övertygad om att det här är en del som på sikt kommer bli avgörande för många av de kommersiella magasinens överlevnad.

*****

RIP:


Läs samlade kommentarer om den överraskande nedläggningen (från bland annat Slate, Business Week och Gawker).

24 april 2009

Om tv-kritik, Croneman och Vassa eggen


Sedan december 2008 arbetar jag deltid hos Olle Lidbom som bland annat driver den ansedda och inflytelserika mediesajten Vassa eggen. För en tid sedan skrev Olle en väldigt rolig betraktelse över vad han menar är en "obegriplig journalistgenre", nämligen tv- och radiorecensioner. I dagens Dagens Nyheter försvarar Johan Croneman den nämnda genren - just med anledning av OL:s generella sågning. Min gissning är att Cronemans ursprungliga intention var att såga OL aningen mer brutalt, för att på så vis spetsa till det hela på sedvanligt Croneman-manér. Efter närmare efterforskningar inser han dock att OL, som han själv uttrycker det, faktiskt inte är någon "dumbom" och sågningen uteblir. Istället blir det något av en halvmesyr:
Han är ingen dumbom, han heter Olle Lidbom, han har en åsikt om alla som har en åsikt. Som jag, ungefär. Det är så vi försörjer oss. Olle Lidbom kommenterar media, det är hans grej. Jag vet inte var han kommer ifrån. En bloggare som har blivit en kulturskribent, bra, påläst, hygglig. En bloggare som älskar att vara kulturskribent. Det är liksom en flock. Han läser utländska tidningar som ni aldrig hört talas om, och så berättar han vad som är nytt i dessa tidningar.
När man läst klart förstår man inte ens riktigt vad som motiverade den här lilla recensionen av personen OL.

Någon annan som tidigare - med eftertryck - sågat journalistgenren tv-kritk är "sanningsägaren" och komikern Magnus Betnér. I det fantastiska humorprogrammet I ditt ansikte (tv-kritik!), som sändes på kanal 5 i höstas, besökte Betnér Aftonbladets redaktion. Så här såg det ut då (ni får spola fram lite för att komma fram till tv-kritiken):

21 april 2009

Jon Stewart om Fox News och den "republikanska revolutionen"

Ledsen för att jag tjatar om det här men alltså, det är ju bara så kul. Angående de påstådda nationella skatteprotesterna gjorde Jon Stewart i veckan ett inslag i sitt Daily Show. Fox News leder revolutionen, haha.

The Daily Show With Jon StewartM - Th 11p / 10c
Nationwide Tax Protests
thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Economic CrisisPolitical Humor


*****

Bonnier startar boksajt, skriver Resumé. Boktipset.se startade i dag. Där kan du bland annat kika på vad Fredrik Wikingsson har i bokhyllan. Bakom satsningen ligger Sigge Eklund, Bonnierförlagen och TV4.

19 april 2009

Söndagsläsning


Plöjer i detta nu Martin Gelins Det amerikanska löftet - Barack Obamas väg till Vita Huset. Lysande läsning, på det hela taget. Ett särskilt intressant kapitel av boken berör mobiliseringen av väljare på internet. Obamas kampanjhemsida: MyBarackObama.com skapades av den då 25-årige Chris Hughes. Hughes, som var med och grundade Facebook tillsammans med vänner från Harvard (Mark Zuckerberg bland andra), rekryterades till Obama-kampanjen redan 2006. MyBarackObama.com byggdes upp på ett sätt som påminde mycket om just Facebook, sajten blev en extremt lättillgänglig mötesplats som byggde på interaktion medlemmarna emellan. Gelin skriver:
Utan Obamas nyskapande internetkampanjfinanser hade han förmodligen varit chanslös mot Hilary Clinton i primärvalen.
Läs mer om boken och följ vad som verkar vara någon slags nystartad (specifik) bokblogg, här.

*****

Några osofta republikaner ger uttryck för sin groteska Obama-illvilja, vars politik rör landet i liberal riktning. Burr.




Här: 10 most offensive tea party signs

16 april 2009

Is it Worth it?


Det här, mina vänner, är det dyraste magasinet på marknaden i dag. Cirka 160 riksdaler får man vara så vänlig att punga ut om man vill lägga vantarna på't. Worth är något slags affärs slash tips-för-ultrarika-människor- magasin ("Edited for high-net-worth individuals and their advisors, Worth reports on issues related to comprehensive wealth management, including investment opportunities...").

Magasinet som grundades 1992 tappade under 2008 hela 57% av sin upplaga (till 31 000). Det extrema tappet har tvingat cheferna på Worth att tänka om. Den nya taktiken är dock inte, i tider av finansoro, att försöka bredda sin läsekrets utan tvärtom göra magasinet än mer elitistiskt. När Worth nylanserar i maj höjer man lösnummerpriset ganska radikalt samtidigt som man kommer skicka ut gratisexemplar - 110 000 stycken närmare bestämt - till "exklusiva adresser".

Ekvationen är följande: få prenumeranter + stor räckvidd (tack vare gratisexemplaren) = lägre tryckkostnader samt ökade annonsintäkter. Problemet, menar bland annat Gawker, är att:
Junk mail is junk mail. The rich are no more likely to read a free publication they didn't ask for than anyone else.
De som hävdar att Worth går i graven innan årets slut behöver inte sticka ut hakan särskilt långt.

*****

Om det blir en regnig sommar...that's a bargain for you! "Holding everything ever published..."

14 april 2009

Angående Atladottir och näthatet


Det skrivs just nu spaltmeter om det faktum att Margret Atladottir (i dag chefredaktör för Nöjesguiden) för ett år sedan (då vanlig dödlig skribent på NG) skrev en kort recension av tv-serien Generation Kill. Någon lämnade en nedlåtande kommentar till artikeln:
Fick du betalt för att skriva den här lilla recensionen? Jag har läst spaltmil om den här serien och läst flera bra artiklar, men det här tar nog priset som den mest menlösa. Den berör, javisst, men varför berör den dig?
...varpå Atladottir valde att kalla vederbörande för "tönt" i samma tråd. Och nu har det dragit igång något som liknar ett drev mot Margret angående det här.


Jag orkar inte återge allt vad som skrivs så läs själv här, här och här.

Min inställning? Nyligen skrev jag så här i en kommentar till Sofia Mirjamsdotters inlägg angående det hela (klipper in det helt sonika):
Diskussionen är ju inte hur en chefredaktör bör bete sig/inte bete sig - hon var ju som sagt inte chefred vid det aktuella tillfället. Detta är, som sagt, ingen liten sak i sammanhanget. Skulle hon ha agerat på samma sätt i dag? - knappast.

Mantrat som upprepas här att ålder och kön inte är relevant i sammanhanget, ändå är det just detta som hela tiden återkommer i diskussionen. Frågan är inte främst om Atladottirs agerande varit annorlunda om hon varit äldre/av manligt kön utan om kritiken varit lika våldsam om hon varit äldre/av manligt kön.

Till syvende och sist handlar allt det här om en nöjesskribents frustration över det näthat - som under år riktats specifikt mot henne - och som hon i ett svagt ögonblick gav uttryck för. Det hela kanske inte är oviktigt att uppmärksamma och diskussionen är för all del inte ointressant, men herregud, att kräva hennes avgång eller mena att hon skulle vara “illa ute” är fullständigt orimligt i min mening.
PS. Lovar och svär att inte göra det till en vana att citera mig själv i min egen blogg. DS.

*****

UPPDATERAT: Hanna Fridén skriver svinbra angående det här debaclet! Tack.

UPPDATERAT #2: Nu har Mymlan bloggat ånyo om Nöjesguidens övertramp och chefredaktören Margret Atladottirs STORA misstag - hon är varken öppen för att "lyssna " eller "konversera". Tydligen. Jag tycker egentligen inte att Mymlan har fel i sak men (precis som jag hävdat hela tiden) är omfattningen av kritiken mot MA helt orimlig. Intressant är, som sagt, varför MA får ta så mycket stryk på grund av ett så pass litet snedsteg - som hon dessutom bett om ursäkt för? Givetvis finns här kopplingar till hennes ålder och kön. Vissa klappar Margret på huvudet på grund av hennes ålder (medvetet eller ej Mymlan), andra har en mer patriarkal agenda (Stefan Stenudd, som bland annat kallar MA för "Bimbo-chef"). Flera i bloggosfären börjar nu lessna ordentligt på det här, Eric Rosén bland andra.

Sluta tjata. Lägg ner.

13 april 2009

Nyhetsjournalistikens museum


I lördags fyllde nyhetsjournalistikens alldeles egna museum - Newseum - 1 år. I sex våningsplan vid Pennsylvania Avenue i Washington skildras villkoren för världens nyhetsförmedling. Museet, som kostade knappt 3 miljarder SEK att färdigställa, har vad gäller besöksantalet under det första året varit en komplett succé. Trots dyra biljettpriser har 714 000 redan sökt sig till Newseum - vilket gör museet ironiskt nog lika populärt som en annan av stadens stoltheter: Washington Post. De största av de 6200 objekten i det högteknologiska museet är en nyhetshelikopter, en bit av Berlinmuren samt en antenn som satt överst på ett av tvillingtornen.

I slutet av sommaren/hösten planerar jag just nu en USA-resa och vore det inte, om jag ska uttrycka mig aningen gymnasialt "typ råballt" att besöka det här stället? Jo.

Läs mer om museet (som vad jag förstår betraktas som något av en institution i Washington i dag) här, här och här.

11 april 2009

Who wouldn't want to teabag John McCain?

Via Martin Gelin hittar jag det här mycket roliga inslaget från The Rachel Maddow Show. Observera (från Wikipedia):
Teabagging is a slang term for the act of a man placing his testicles in the mouth or on or around the face (including the top of the head) of another person, often in a repeated in-and-out motion as in irrumatio. The practice vaguely resembles dipping a tea bag into a cup of tea.

09 april 2009

Om att marknadsföra via Twitter

Sarah Milstein, medieanalytiker och författare till boken Twitter and the Micromessaging Revolution förklarar varför företag bör använda sig av Twitter i olika delar av sin affärsverksamhet...


Här ett annat intressant inlägg från Milstein om hur företag kan använda sig av Twitter för att öka försäljningen av en produkt.
I haven't yet found anyone else claiming to have micromessaged their way to a number with six zeroes. But I did have an interesting conversation recently with a company that used Twitter to drive a 20 percent increase in sales in December, and additional growth in February.

08 april 2009

Nina Björk är lysande i rutan också

De bästa skribenterna Sverige har i dag är kvinnor, slog det mig. Karolina Ramqvist, Isobel Hadley Kamptz, Åsa Linderborg och kanske framförallt: Nina Björk. Nämn en enda manlig journalist som kommer upp i samma nivå i dag vad gäller stilistisk säkerhet? De lyckas ofta dessutom vara provocerande, nyanserade och intellektuella - samtidigt.

Här söndagens avsnitt av SVT:s kulturmagasin Sverige!; spola fram till 6 minuter och kika på intervjun med nämnda Nina Björk. För att använda ett Bob Hund-citat: "Fan-tastiskt".

07 april 2009

Omslagsguiden: Michelle Obama





Magasinsindustrin hoppas desperat att Michelle Obama ska bli den nästa Prinsessan Diana; det vill säga - sälja som smör när hon pryder omslagen. Ad Age har undersökt vad det faktiskt innebär för lösnummerförsäljningen att fronta med Mrs Obama. Resultatet är varierande, visar det sig (se ovan). Följande går att utläsa:

# Det underlättar - tragiskt nog - om magasinet har en svart läsekrets; Essence och Ebony ökade sin försäljning medan New York Magazine minskade sin.

# Är läsekretsen i övre medelåldern är det nog lika bra att skippa Obama. Newsweek, Ladies Home Journal och More - dessa har i regel läsare som inte blir särskilt upphetsade av glammiga personer likt Obama. Satsa på, typ, Laura Bush istället.

# Lägg krut på bilden, men glöm för tusan inte bort rubrikerna. Ladies Home Journal ögonfångare lyder: "Save money at the gas pump". Och detta när de lyckats få med freakin' båda makarna Obama på omslaget...

06 april 2009

Angeläget vecka 15


# Hittade en heltäckande story om Gunatanamo Bay som National Geographic gjort med anledning av att det kontroversiella fängelset just nu är inne på sitt sista kapitel ("The story you haven't heard"). Nedan en initierad paneldebatt på ämnet från Washington i veckan.



# Ihärdiga rykten gör gällande att Google är på god väg att köpa Twitter. Värdet? Knappt 2 miljarder SEK. Ryktena förnekas på annat håll.

# På Mindpark hittar jag info om att tidningarna i USA gjorde det största tappet någonsin under 2008, enligt färska siffror från en branschorganisation. Annonsnitäkterna i print minskade med hela 17,7%.

# New York Magazine tar ett helhetsgrepp på Facebook i senaste numret. Huvudknäcket lyder: Do You Own Facebook? Or Does Facebook Own You?

# En av Sveriges allra bästa mediebloggar Same Same But Diffrent, verkar vara på dekis. Knappt några inlägg och uteblivna Veckan som gick-poster. Trist. Och synd.

# Vid British press awards valdes The Times till årets tidning. Alla övriga vinnare här.

# Isobel Hadley Kamptz skriver allra bäst om Ipredfiaskot:
Den här lagen ger upphovsrättsorganisationerna större polisiära befogenheter än polisen själv. Husrannsakningar, låsta bankkonton, gigantiska skadeståndskrav väntar. Nästan oavsett vad man tycker om fildelning är det uppenbart att åtgärderna saknar rimliga rättsliga proportioner. Särskilt tydligt blir det när man betänker de större konsekvenserna. Ingen seriös bedömare tror att de hårdare lagarna kan stoppa fildelningen. Eftersom de utpekade brottslingarna, fildelande ungdomar, ser lagarna som precis lika orättfärdiga som de är, kommer man i stället bara hitta smartare sätt att fildela anonymt, utom räckhåll för Hollywoods privatpoliser.
Att politiker försöker stoppa samhällsutvecklingen är absolut inget nytt, snarare är det ju det som de gör bäst, men alltså allvarligt - lagstifta bort nedladdningen? Naiviteten har slagit något slags rekord. Visst har trafiken på webben minskat nu dagarna efter, inget konstigt med det egentligen; folk är ju rädda, nervösa. Inom två månader har dock läget stabiliserats, tro mig. Spola lagen nu och hitta istället alternativa sätt att ta betalt.

# 24 omslag från G20 mötet. Rätt intressant att se skillnaden globalt mellan de olika uppläggen.

# Missa för guds skull inte Vassa eggens sågning av Jan Gulliou.
Jan, jag vet att du har höga krav på mat och dryck. Men jag tycker det ser ut som att du äter där du skiter. Ekvationen går inte ihop.
# Bobhund.nu Senaste nytt om Sveriges viktigaste band.

02 april 2009

Joaquin Phoenix karriärbyte (?)



Joaquin Phoenix karriär har ju, som de flesta vid det här laget kanske känner till, tagit en aning, tja, pikant vändning. Det var i oktober som Phoenix publicist bekräftade ryktena om att skådespelaren planerade ett karriärbyte; han skulle sluta filma för att satsa på en karriär som rapartist. Till nyhetsbyrån AP kommenterade den 34-årige Phoenix den nyinslagna vägen så här:
Gräset är alltid grönare, om ni förstår vad jag menar? Så jag ska bara försöka att typ göra den här andra saken. Förhoppningsvis kommer jag att påverka er känslomässigt på det sättet också.
I januari gjorde han sitt första artistframträdande på en nattklubb i Las Vegas och månaden efter dök han upp i David Lettermans Late Show. Framträdandet har setts 7,5 miljoner gånger på You Tube och redan blivit något av en klassiker i USA.



Tanken var att Phoenix på klassiskt talkshow-manér skulle göra reklam för sin senaste (sista?) film Two Lowers, men så blev det alltså inte. Frågan är nu vad Phoenix karriärbyte och udda framträdande hos Letterman egentligen bottnar i. Noterbart i sammanhanget är nämligen att Phoenix svåger spelar in en film om honom och vissa har spekulerat i huruvida hans plötsliga "crazyness" egentligen bottnar i något slags konstprojekt. Om framträdandet hos Letterman skrev Rolling Stone att:
In what had to be either Phoenix completely locked into his hoax character (the Bearded Rapper) or the most paranoid, drugged-out interview ever.
De senaste ryktena gör gällande att Phoenix redan är på väg tillbaka in i filmvärlden, för ett samarbete med Tomas Alfredsson...