Det här, mina vänner, är det dyraste magasinet på marknaden i dag. Cirka 160 riksdaler får man vara så vänlig att punga ut om man vill lägga vantarna på't. Worth är något slags affärs slash tips-för-ultrarika-människor- magasin ("Edited for high-net-worth individuals and their advisors, Worth reports on issues related to comprehensive wealth management, including investment opportunities..."). Magasinet som grundades 1992 tappade under 2008 hela 57% av sin upplaga (till 31 000). Det extrema tappet har tvingat cheferna på Worth att tänka om. Den nya taktiken är dock inte, i tider av finansoro, att försöka bredda sin läsekrets utan tvärtom göra magasinet än mer elitistiskt. När Worth nylanserar i maj höjer man lösnummerpriset ganska radikalt samtidigt som man kommer skicka ut gratisexemplar - 110 000 stycken närmare bestämt - till "exklusiva adresser".
Ekvationen är följande: få prenumeranter + stor räckvidd (tack vare gratisexemplaren) = lägre tryckkostnader samt ökade annonsintäkter. Problemet, menar bland annat Gawker, är att:
Junk mail is junk mail. The rich are no more likely to read a free publication they didn't ask for than anyone else.De som hävdar att Worth går i graven innan årets slut behöver inte sticka ut hakan särskilt långt.
*****
Om det blir en regnig sommar...that's a bargain for you! "Holding everything ever published..."
Det här får mig att tänka på den där iphone application som hette ”rik,” kostade 1000 USD och gjorde inget annat än att få skärmen att lysa rött. Vet inte varför, kanske för att det hjälpte like mycket med investering.
SvaraRaderaBea Utan Bloggkonto
Johan! När får vi läsa inlägg om The pirate bay?
SvaraRaderaJag berörde TPB och Ipred lite grann här för ung 2 veckor sedan: http://baksidorna.blogspot.com/2009/04/angelaget-vecka-15.html
SvaraRaderaDet kanske låter märkligt men egentligen tycker jag inte att rättegången, ur ett vidare perspektiv, är särskilt intressant. Visst är det en viktig symbolfråga men den digitala revolutionen kommer ju liksom leva vidare oavsett vad giriga skivbolagsdirektörer, konservativa konstnärer och auktoritära lagstiftare har att säga om saken.