Tack och hej 2008, det här gjorde du bäst

Tv: Kobra (SVT)
Album: Hunger Hotell - Eldkvarn
Låt: Most of the time - Bob Dylan
Konsert: Kathleen Edwards - Debaser Slussen
Tidskrift: Bon Magazine
Bok: Byt Namn!
Blogg: Bodil Malmsten
Kulturbilaga: Sydsvenska Dagbladet
Tidskriftsomslag: Det som kördes i The New Yorker direkt efter Obamas seger i presidentvalet.
Film: Control
Citat: "Det är ju jag som äger den här banken!" Bo Lundgren till securitasvakterna som inte ville släppa in honom i Carnegies lokaler.
Debatt: FRA i bloggosfären
Journalist: Martin Gelin
Hype alla kategorier: Glasvegas
Internet: Spotify

Under 2009 väntar här bland annat: mer kvantitet, "Baksidorna i USA", mindre politik och mer om det nya medielandskapet, viss grafisk omgörning och, givetvis, ett ökat antal unika besökare. Vi ses nästa år.

"MTV makes me wanna smoke crack"

Kommer ni ihåg när MTV var en musikvideokanal och inte en reklamkanal? I början av 90-talet brukade min pappa rätt ofta trycka i ett band i den pålitliga VHS:en, knäppa på record och sedan bara låta bandet rulla. Ofta spelades ett femtontal musikvideor i taget innan det var dags för en kort reklampaus. Det här var givetvis ett alldeles ypperligt sätt för en 10-åring att upptäcka ny musik på. Musikvideorna var blandade (alltså inte bara från i princip en och samma genre som i dag) och de där VHS-banden kom att lägga någon slags genremässig grund för mitt musiklyssnande; Traveling Wilburys, Nirvana, Verve, Pixies och så vidare.

Typ 15 år senare pratas det flitigt om "musikvideons död" och MTV handlar mest om reklam, blottade bröst, dokusåpor, bling-bling och skrikiga programledare (B-sidan på Becks singel "Looser" - se bloggpostens rubrik - har vid fler än ett tillfälle gjort sig påmind när jag bläddrat förbi kanalen).

Möjligen kan det nu vara dags för en MTV-revival på nätet dock. Rätt nyligen lanserade MTV musikvideosajten MTvM (MTV Music). Betaversionen ligger ute här och konceptet: ett lättillgängligt och samlat MTV-arkiv med samtliga musikvideor som någonsin visats i kanalen, är givetivs en briljant idé (Anders Mildner på Sydsvenska Dagbladet frågar sig om man nu vågar hoppas på MTV-fester under 2009). Baksidorna kan intyga att kvaliteten på videorna är hög och fortsätter man i den här stilen borde MTV rimligen plocka en del musikvideo-nördar från exempelvis Youtube.

*****

Kobra verkar lägga ner sin blogg, trist.

Självmordsbenägna publicister

Varför förstår inte magasinen att de måste ut på nätet? Musik. Tv. Dagspress. Till viss del även radio och snart fack- och skönlitteratur - alla har de, mer eller mindre, gjort hemläxan och fattat att all media i takt med tiden kommer ta det mesta av sitt pick och pack och flytta till internet. Och att det bara är att haka på. Anpassa sig. Men inte magasinen.

New York Observer skrev i veckan till exempel om det amerikanska förlaget Condé Nast Publications (ger ut titlar som Vanity Fair och New Yorker) och den bristande insikten hos företagets publicister: "Across Condé Nast, publishers are making a calculation about the revenue of the present versus the promises of the future. 'We work in the high-end market,' said our Condé Nast source. 'We’re going to stick to it and we might be the last one standing, but that’s our philosophy. The Web isn’t really a priority.'"

Visst klarar sig månadsmagasinen i dag hyfsat men det gjorde dagstidningarna och veckotidningarna ganska nyligen också. Vem hade för tio år sedan till exempel kunnat gissa att den välrenommerade Time Magazine i dag skulle vara tunn som en ostskiva? "Jag har länge menat att magasinen har fantastiska förutsättningar att lyckas på nätet eftersom dessa ofta har speciella intressegemenskaper som saknas hos andra medier", skrev nyligen den inflytelserika medieanalytikern Jeff Jarvis på sin blogg . När går ljuset upp? Klockan tickar.

Angelägna artiklar v. 51

# Björn Wiman i Expressens kulturblogg om att Horace Engdahl avgår som ständig sekreterare och ersätts av - håll i er nu - en bloggare. "Skillnaden mellan Svenska Akademiens avgående ständige sekreterare Horace Engdahl och dess tillträdande Peter Englund kan sammanfattas i ett ord: Tippex. Någon gång, strax efter att han hade blivit invald i Akademien 2002, skrev Peter Englund i sin blogg om att han inför högtidssammankomsterna brukade måla över smutsfläckar på sin frackväst med just Tippex. Inget av detta skulle Engdahl ha gjort: inte fått fläckar på västen, inte dolt dem med skrivmaskinssudd och framför allt inte bloggat om det."

# Otto Sjöberg replikerar det upplevda påhoppet av Mats bergstand i Dagens Nyheter. Spydigt och riktigt roligt. "Vi känner inte varandra och har aldrig träffats. Därför var det lite överraskande att du var förnamn med mig i rubriken på debattsidan i tisdags: 'Efter Otto.' Men det är trevligt med en familjär ton, känns modernt och avslappnat, så låt oss fortsätta så." Något förvånande kan jag annars tycka att Sjöberg i samband med avhoppet inte fått mer omfattande kritik för dennes rätt fundamentala misslyckande med expressen.se.

# Jan Helin (Aftonbladets chefredaktör) - enligt Vassa eggen "en av landets mest intressanta publicister" i Aftonbladet om att Liza Marklunds "Gömda" är en roman. Inte journalistik. "Ljuger Liza Marklund? Inget bevisar egentligen det. Berättar boken 'Gömda' hela sanningen om verklighetens 'Mia'. Med stor sannolikhet inte. Är det här en viktig historia? Döm själv."

Papperstidningsdöden

"Press under press", skrev Dagens Nyheter i en ledare i söndags och sammanfattade "ekvationen som inte går ihop". Tidningsläsarna är förvisso fler än någonsin men problemet är att de läser på fel ställe; de trogna köparna av papperstidningen är fortfarande en fundamentalt högre inkomstkälla än nätläsarna. Utan tvekan är just detta en av tidningsföretagens fetaste utmaningar framöver, nämligen att på ett smidigt sätt ta betalt på nätet samtidigt som man lyckas locka dit annonsörerna.

Det har väl, till och från, under många år talats om den förestående papperstidningsdöden. Möjligen är detta hot i dag mer brännande än någonsin tidigare. Amerikanska hemsidor likt newspaperdeathwatch.com ("Chronicling the Decline of Newspapers and the Rebirth of Journalism") sprider sig i samma hastighet som ett gäng klonade Schulmanbröder på speed. Även mer framstående amerikanska medieanalytiker har nu börjat slå på stora trumman; Chris Brogan skrev nyligen på sin blogg att om du mot förmodan ännu inte har fattat att papperstidningarna och magasinen håller på att dö ut "then you’re missing some of the most riveting and depressing news of our generation."

Till skillnad från Brogan känner jag mig dock inte särskilt deprimerad av tanken på en mindre omfattande mängd papperstidningar - det här är ju spännande. "The rebirth of journalism" kan ju liksom omöjligen bli en trist historia (även om den nu inte blir den mest lyckade).

Nedan skrattar åtminstone Jon Stewart åt tidningsdöden. Se och lär så länge.

The Daily Show With Jon StewartM - Th 11p / 10c

Clusterf#@k to the Poor House - Final Edition Edition

Barack Obama Interview
John McCain Interview

Sarah Palin Video
Funny Election Video

Atlas Litterära Tillägg #2

Snart dyker det andra numret av den eminenta tidskriften Atlas Litterära Tillägg upp i pressbyråer och obskyra bokhandlare lite varstans. Atlas firar detta i kväll genom att ställa till med något slags kalas på Teater Tribunalen. I inbjudan figurerar ordet: "fest". Dock står det även att läsa: "Anders Johansson [talar] om litteraturens inbyggda godhet." Det kan vara värt att gå dit enbart för att studera hur de ska lyckas kombinera dessa två ansatser.

*****

Tom Cruise vill putsa varumärket Tom Cruise. Let's try to do it new nazi-way, tycks han resonera. Bokstavligen talat alltså.

*****

Jag gillar Claes de Faires (reporter på Bonnier-tidningen Resumé) glasögon. Var nära att investera i ett par liknande själv nyligen men vågade inte riktigt ta klivet. Samlar mod och gör ett nytt försök till sommaren. Byt namn! reflekterade förresten tidgare i år kring det här med journalister och glasögonbågar-issues.

Angelägna artiklar V. 50

Kommer från V. 1 2009 starta igång något här på Baksidorna som jag så länge kallar för "Angelägna artiklar". Det blir en veckobaserad bloggpost - alltid på söndagar - som kort kommenterar de mest angelägna artiklarna ur den svenska pressen från veckan som gått. Tjuvstartar i dag.

# Åsa Linderborg i Aftonbladet (12/12) om "Sveket mot demokratin." Nynazisternas framfart i Stockholm har de senaste veckorna antagit allt extremare former. Kulturhuset Cyklopen i Högdalen har brunnit ned till grunden, syndikalister har utsatts för mordbrand och antirasister på Sergels torg misshandlats grovt. "Dåden i Högdalen är inte orsakade av några enskilda virrhjärnor, som man så gärna vill tro, utan av ett helt samhällssystem. Det tågar fascister på våra gator, men det är inte många som lyssnar efter stöveltrampen. Elden är lös, men få bryr sig om att släcka den", avlsutar Linderborg.

# Kjäll Häglund i Göteborgs-Posten (8/12) om "En lättdrucken
Château Guillou." En av årets mer omfattande och brutala sågningar troligen. Isobel Hadley-Kamptz kallar det för ett "lustmord". Häglund skriver bland annat: "[...] mycket har jag sett på Aftonbladet.se i mina dagar, såväl strandade rymdmonster som argentinska djungeltroll, men aldrig har väl Sveriges största dagstidning känts så National Enquirer som när Guillou-krönikan 'Ett ilsket fåtal vill legalisera nätstölderna' kördes ut den 23 november."

# Martin Ahlquist i Fokus (12/12) om att Mats Svegfors de facto var SR:s andrahandsval. "Teaterchefen Benny Fredriksson skulle ha blivit vd för Sveriges Radio men backade ur i sista stund [...] Källor berättar om hur omsvängningen föregåtts av en massiv övertalningskampanj från politiker i Stockholms stadshus", skriver Ahlqvist.

# Anne Swärd i Sydsvenska Dagbladet (11/12) om att det fortfarande är "Lång väg kvar." "Ännu hundra år efter Simone de Beauvoirs födelse är kvinnan andra könet. I USA, liksom i Sverige, är steget långt från gräsrotsrättigheter i form av kvinnlig rösträtt, till spjutspetsmöjligheter som kvinnlig president. Inte heller i Sverige kan vi ju framvisa ett enda kvinnonamn bland regeringscheferna. Detta trots att vi i år faktiskt firar 150-årsjubileum för svenska kvinnors möjlighet att bli betraktade som myndiga", skriver Swärd.

Obamas chefspenna angriper Hilary - pappversionen - sexuellt

Historien om Obamas förste talskrivare, 27-årige Jon Favreau, är rätt häpnadsväckande. När Favreau första gången träffade Obama var han endast 23 år gammal och arbetade då åt John Kerry. Året var 2004 och Obama höll som bäst på att öva inför ett tal han skulle ge på demokraternas nationella konvent i Massachusetts när Favreau plötsligt dök upp bakom scenen och tipsade honom om att ändra en viss mening; genom att göra det skulle han nämligen undvika en överlappning. "Mr Obama tittade konstigt på mig", mindes Favreau senare, "som om han tänkte - 'vem tusan är den här grabben?'". Snart var den unge talskrivaren anställd hos Obama och efter det rullade sagan på. Favreaus senaste stordåd var Obamas redan klassiska tal på valnatten. "Barack litar på honom", sa Obambas medieguru David Axelrod tidigare i år.

Nu kan det förtroendet möjligen ha naggats i kanterna dock. På en fest nyligen där Favreau deltog tillsammans med andra ur Obamas "staff" togs en, milt uttryckt, olämplig bild som sedan hamnade på Facebook (se nedan - Favreau till vänster). Bilden plockades snabbt bort men skadan var givetvis redan skedd.

Vad konsekvenserna blir för den unge Favreau är ännu inte klart. Vanity Fairs Dee Dee Myers uttryckte det lakoniskt på följande sätt: "I’m not sure what the appropriate punishment should be for Jon Favreau, but I know it should be more than a groveling phone call to Senator Clinton. At a minimum, President-Elect Obama should take Favreau on his first—and, hopefully, his last—very public trip to the woodshed."

Emory Douglas

Befunnit mig i "The city of pop", nämligen Liverpool, den senaste veckan; därav den lågintensiva aktiviteten här. I lördags gjordes en dagsutflykt till Manchester där jag och mitt resesällskap bland annat kikade på den här utställningen. Genom Emory Douglas konstnärliga (tillika propaganidistiska) arbete berättades historien om Svarta pantrarna; en organisation bildad i Kalifornien i mitten av 1960-talet vars medlemmar många gånger offrade sina liv i kampen för de afroamerikanska medborgarnas rättigheter. I regel var det staten och FBI som stod för morden (vid ett tillfälle sa FBI-chefen J. Edgar Hoover att Svarta pantrarna var det största hotet mot den interna säkerheten i USA). Tanken på en svart president i Vita huset känns lika absurd som fantastisk när man får historien upptryckt i ansiktet på det här viset. Inte minst med tanke på att denna historia inte alls är särskilt avlägsen.

*****

Laddade precis ner spotify som jag fick av en god vän. Mycket trevligt. Orkar inte babbla så mycket mer om detta eftersom tusen andra redan skrivit bra, bland annat Anders Mildner på Sydsvenskan här. Nöjer mig med att konstatera att det troligen är den mest revolutionerande musiktjänsten so far på nätet. Helt lagligt också vilket innebär att Guillou, murriga kristdemokrater och James Hetfield kan spara några gråa hår. Håll hårt i tummarna dina för en invite inom kort.

Intellektuellt haveri del II

I Hallal-TV diskuterar programledarna ikväll på allvar om det inte vore bättre om folk hade lite mindre sex ändå. "Tänk vad fint om fler väntade med sexdebuten till giftermålet" (på ett ungefär), konstaterar Dalia Kassem. Den reaktionära debattören Charlotta Levay - hyllad av fascisten Ulf Ekman här - lyfts fram som en av de få ("förståndiga") som tycks ha noterat "den hiskeliga spridningen av könssjuksomar bland ungdomarna" (typ). SVT släpper alltså fram personer på prime time som fnyser åt de senaste hundra årens sexualpolitiska reformarbete. Det är oerhört provocerande. De frågor som egentligen borde vara brännande år 2008 - stenhård kritik av tvåsamhet och heterosexualitiet som norm - berörs givetvis överhuvudtaget inte. En återgång till en tid då barnafödande var förenat med livsfara och det var förbjudet att upplysa om preventivmedel tycks önskvärd. Stolligare blir det knappast den här vintern.

*****

Kobra nu. Tvära kast.

*****

Briljanta Tina Fey intervjuas i nya numret av Vanity Fair. "Tina Fey has never dated a bad boy", inleds artikeln. Läs här.

*****

The bookdesignreview.com listar årets snyggaste bokomslag. Själv gillar jag nog seriemördarhotbrevs-designen av Gray 318 (Nathaniel Rich: "The Mayor's tongue"). Kika på övriga förslag här. Ett gott betyg för ett omslag borde väl på det hela taget vara att man blir fruktansvärt sugen på att läsa boken, helt sonika enbart genom att alltså glutta på framsidan. Och det blir i alla fall jag av den här.