17 december 2008

Papperstidningsdöden

"Press under press", skrev Dagens Nyheter i en ledare i söndags och sammanfattade "ekvationen som inte går ihop". Tidningsläsarna är förvisso fler än någonsin men problemet är att de läser på fel ställe; de trogna köparna av papperstidningen är fortfarande en fundamentalt högre inkomstkälla än nätläsarna. Utan tvekan är just detta en av tidningsföretagens fetaste utmaningar framöver, nämligen att på ett smidigt sätt ta betalt på nätet samtidigt som man lyckas locka dit annonsörerna.

Det har väl, till och från, under många år talats om den förestående papperstidningsdöden. Möjligen är detta hot i dag mer brännande än någonsin tidigare. Amerikanska hemsidor likt newspaperdeathwatch.com ("Chronicling the Decline of Newspapers and the Rebirth of Journalism") sprider sig i samma hastighet som ett gäng klonade Schulmanbröder på speed. Även mer framstående amerikanska medieanalytiker har nu börjat slå på stora trumman; Chris Brogan skrev nyligen på sin blogg att om du mot förmodan ännu inte har fattat att papperstidningarna och magasinen håller på att dö ut "then you’re missing some of the most riveting and depressing news of our generation."

Till skillnad från Brogan känner jag mig dock inte särskilt deprimerad av tanken på en mindre omfattande mängd papperstidningar - det här är ju spännande. "The rebirth of journalism" kan ju liksom omöjligen bli en trist historia (även om den nu inte blir den mest lyckade).

Nedan skrattar åtminstone Jon Stewart åt tidningsdöden. Se och lär så länge.

3 kommentarer:

  1. http://gawker.com/341807/the-simpsons-announces-the-death-of-print

    SvaraRadera
  2. det var väl tråkigt för tidningarna...men desto mer spännande att se hur nya medier används för att skildra en annan sanning än alla amen och gospel truths som kommer från alla senior correspondents och embedded reporters. Gillar
    http://www.theonion.com/content/index
    som alternativ nyhetskälla.
    Men nog vill jag ha kvar mitt korsord på söndag morgon, i pappersformat. och böcker, såna där som man håller i handen och vänder sidor i, vill jag nog fortfarande läsa.

    SvaraRadera