Självmordsbenägna publicister

Varför förstår inte magasinen att de måste ut på nätet? Musik. Tv. Dagspress. Till viss del även radio och snart fack- och skönlitteratur - alla har de, mer eller mindre, gjort hemläxan och fattat att all media i takt med tiden kommer ta det mesta av sitt pick och pack och flytta till internet. Och att det bara är att haka på. Anpassa sig. Men inte magasinen.

New York Observer skrev i veckan till exempel om det amerikanska förlaget Condé Nast Publications (ger ut titlar som Vanity Fair och New Yorker) och den bristande insikten hos företagets publicister: "Across Condé Nast, publishers are making a calculation about the revenue of the present versus the promises of the future. 'We work in the high-end market,' said our Condé Nast source. 'We’re going to stick to it and we might be the last one standing, but that’s our philosophy. The Web isn’t really a priority.'"

Visst klarar sig månadsmagasinen i dag hyfsat men det gjorde dagstidningarna och veckotidningarna ganska nyligen också. Vem hade för tio år sedan till exempel kunnat gissa att den välrenommerade Time Magazine i dag skulle vara tunn som en ostskiva? "Jag har länge menat att magasinen har fantastiska förutsättningar att lyckas på nätet eftersom dessa ofta har speciella intressegemenskaper som saknas hos andra medier", skrev nyligen den inflytelserika medieanalytikern Jeff Jarvis på sin blogg . När går ljuset upp? Klockan tickar.