Hör och häpna: Baksidorna börjar gästblogga

Jag börjar från och med i dag att blogga hos Storsjöyran. Kommer skriva nåt eller ett par inlägg i veckan om Yran-relaterade prylar som gångna artister, kommande artister, något minne kanske, ja, ni fattar. I dag skriver jag kort om Anna von Hausswolff som nyligen bokats till årets upplaga.

Nu: helg.

Robert Frank och The Americans

I juni 1955 köpte den amerikanske fotografen Robert Frank en fem år gammal Ford. Från ett somrigt New York påbörjade han sedan en resa som först skulle ta honom till Detroit, sedan ner till Florida, tillbaka västerut mot New Orleans, Houston och slutligen Los Angeles, lagom till jul. Han stannade på västkusten fram till maj då han via bland annat Reno, Salt Lake City, Wyoming och Chicago, där han gjorde stopp, tog sig tillbaka till New York.

Frank och hans Ford Business Coupe hade vid det här laget tillryggalagt 15 000 mil och det fanns, kan man tro, en del saker att reflektera över. Lyckligtvis hade Frank dokumenterat resan genom att knäppa lite bilder. 27 000 stycken, närmare bestämt.

Utav dessa valde han sedan varsamt ut 83 stycken bilder och publicerade i en fotobok som fick namnet: The Americans. Jack Kerouac skrev förordet till den amerikanska upplagan och boken har med åren blivit legendarisk. Förutom att Franks bilder var tekniskt nyskapande var de brutalt realistiska samtidigt som det fanns ett stort mått av satiriskt inslag. På det sättet skilde sig Franks fotojobb från andra samtida amerikanska bildjournalister.

Funderar på att införskaffa den där fina pärmen. Lär göra sig utmärkt som coffee table book, gissar jag.

Måndagstelegram: Varför Twitter är bra, Björn af Kleen till S (!) och Håkan Hellström lagar mat i TV8.

# Personer i min omgivning frågar mig nu och då vad poängen med Twitter egentligen är? "Är det inte bara ytterligare ett sätt att rapa ut meningslösheter och hoppas att någon lyssnar." Till viss del är det nog just det (och jag kan nog tycka att även detta fyller en viss funktion). Ibland - allt oftare - fyller dock Twitter även en mycket praktiskt funktion - nämligen som nyhetskanal.

Som i dag, när SL hade tryckt ctrl alt delete och Stockholms infrastruktur brakade ihop, samtidigt som det konventionella nyhetsflödet i allt väsentligt var långsamt, trögt och oanvändbart. Då fick jag via Twitter - i realtid - bland annat följande information: En anställds blogg ger bättre info om kaoset än officiella kanaler, att SL:s presschef vid 09-tiden låg och sov, att det runt 07.30 var lång kö för att få en taxi men att Stockholm Taxi strax efter 08 hade "357 bokningsbara bilar." Detta bara några få konkreta exempel alltså, viktigast av allt var egentligen att man fick en generell uppfattning om läget.

Summan av kardemumman: börja Twittra.

# Snart, närmare bestämt i början av mars, är det dags för Mauro och Pluras kök i TV8. Matlagning, middag och några glas i goda vänners lag – och eventuellt lite akustiskt – står på matsedeln. Gäster i första programmet? Lena PH och Håkan Hellström. Kan bli hur bra som helst det här. Förhoppningsvis bättre än Landet Brunsås som jag hade så galet höga förväntningar på.

# Björn af Kleen värvas till Amelia Adamos nya skvallertidning S, skriver Resumé. Vi tar det en gång till: Björn af Kleen värvas till Amelia Adamos nya skvallertidning S.

# Intressant debatt i gårdagens Agenda mellan Åsa Linderborg och Mats Svegfors. Det var rejält irriterat emellanåt. Bråket gällde det faktum att SR P4 anlitat Daniel Westlings bästa vän som bröllopsreporter, vilket Aftonbladet nyligen avslöjat.

UPPDATERAT: Får veta att min kanske främsta stilistiska förebild Björn af Kleen ska skriva krönikor i Adamos S - och ingenting annat. Jag förstod det initialt som att det snarare rörde sig om en anställning som skribent eller liknande. Allt i sin ordning med andra ord, så, glöm alltihop. Första numret släpps tydligen på torsdag, förresten.

Torsdagsläsning: Nytt från Robyn, Gunnar Bolin och anal konst signerad Björn Ferry - konstnären

# Först, lite självcentrering: jag arbetar under den kommande månaden som kultur- och nöjesreporter på tidningen som Fredrik Strage härförlden utnämnde till "Förra årets bästa tidning" - Stockholm City. Mitt musikreportage om vårens viktiga skivsläpp hamnade på omslaget i dag. Stolt och glad över detta. Och: jag har suttit med i juryn till Nöjesguidens Stockholmspriset. Här är de nominerade. Vinnarna presenteras under festliga former på Södra Teatern kommande fredag.

# Robyn har, tydligen, lagt ut en ny låt från kommande albumet. Fruktansvärt bra, tycker jag, men: är det en singel (den känns inte "hittig" i den meningen väl)?

# Gunnar Bolins OS-krönikor i P1 är fantastiska. De gör tidiga morgnar uthärdliga, lyssna och läs här. Och apropå P1 och OS så tycker jag att det är väldigt "fräscht" och "nya medier-aktigt" av dem att lägga ut videoklipp på hur plågade deras kommentatorer ser ut när Sverige klantar sig, som när Anja Pärson föll i går till exempel:



# Mer OS-relaterat: Den högst otippade guldmedaljören Björn Ferry pysslar till vardags, vid sidan av skidskyttet, även med design. Pillesnas i vas och Hundbajs i soffa är två av hans främsta verk tillika det mest anala som konstvärlden skådat i modern tid.

# Om en iPad ramlade ner från himlen och in i min varma, omsorgsfulla, famn skulle jag ge tummen upp till alla eventuella gudar. This just in - En Wired-film om den lilla godbiten:

Is ChatRoulette the future of the Internet?

Sam Anderson i New York Magazine:

The first time I entered ChatRoulette—a new website that brings you face-to-face, via webcam, with an endless stream of random strangers all over the world—I was primed for a full-on Walt Whitman experience: an ecstatic surrender to the miraculous variety and abundance of humankind. The site was only a few months old, but its population was beginning to explode in a way that suggested serious viral potential: 300 users in December had grown to 10,000 by the beginning of February. Although big media outlets had yet to cover it, smallish blogs were full of huzzahs. The blog Asylum called ChatRoulette its favorite site since YouTube; another, The Frisky, called it “the Holy Grail of all Internet fun.” Everyone seemed to agree that it was intensely addictive—one of those gloriously simple ideas that manages to harness the crazy power of the Internet in a potentially revolutionary way.

The site activates your webcam automatically; when you click “start” you’re suddenly staring at another human on your screen and they’re staring back at you, at which point you can either choose to chat (via text or voice) or just click “next,” instantly calling up someone else. The result is surreal on many levels.

Early ChatRoulette users traded anecdotes on comment boards with the eerie intensity of shipwreck survivors, both excited and freaked out by what they’d seen. There was a man who wore a deer head and opened every conversation with “What up DOE!?” A guy from Sweden was reportedly speed-drawing strangers’ portraits. Someone with a guitar was improvising songs for anyone who’d give him a topic. One man popped up on people’s screens in the act of fornicating with a head of lettuce. Others dressed like ninjas, tried to persuade women to expose themselves, and played spontaneous transcontinental games of Connect Four. Occasionally, people even made nonvirtual connections: One punk-music blogger met a group of people from Michigan who ended up driving eleven hours to crash at his house for a concert in New York. And then, of course, fairly often, there was this kind of thing: “I saw some hot chicks then all of a sudden there was a man with a glass in his butthole.”

Läs hela artikeln här.

"The end of an era" och så vidare.

Norman Mailer håller tal under ett protestmöte mot Vietnam-kriget.

Ramlade över en intressant artikel i Guardian , härförleden. Den handlar, i stort, om hur JD Salingers död nyligen markerar slutet för en era av massiv betydelse i den amerikanska litteraturhistorien.

Något kusligt är det givetvis att Salingers död inträffade just den 27 januari i år. Samma datum, fast i fjol, dukade nämligen en annan amerikansk litterär nestor under, nämligen John Updike.

2007 avled även Norman Mailer och Kurt Vonnegut. Samtliga dessa exempellösa författarskap formades i mångt och mycket av deras tjänstgöring under andra världskriget och publicerades också för första gången efter 1945 ("a break-through date"). Tillsammans bidrog de helt enkelt till att skapa det som ofta kallas för "The American Century", som brukar syfta till USA:s ekonomiska, militära samt i det här fallet - kulturella - överlägsenhet under 1900-talet.

Läs hela artikeln här.

Så här ser Interview ut i iPad

*****

Och Scorseses kommande måste jag ju givetvis uppmärksamma:



Utmärkta amerikanske författaren Dennis Lehane (Mystic River, Gone Baby Gone) har skrivit boken, som alltså nu blivit film.

Grant Gee, Anton Corbijn, Joy Division och SVT i en härlig symbios

Det är Joy Division-vecka på SVT, tydligen. I kväll visas en dokumentärfilm om de fyra unga männen från de fattiga kvarteren i industristaden Manchester som - inspirerade efter en konsert med Sex Pistols - startade bandet. Filmen är en amerikansk-engelsk dokumentär från 2007 gjord av den brittiske regissören Grant Gee. På torsdag sänds briljante fotografen Anton Corbijns långfilm om bandet: Control. En av det sena 2000-talets absolut bästa och vackraste spelfilmer.

Lördagsnotiser:

# David Letterman anlitar kvinnlig manusförfattare. Saftig nyhet detta, minst sagt. Ett scoop, rentav: kvinnor är också roliga!

# Empire har låtit sina läsare rösta fram världens 50 sämsta filmer. Förstaplats: Batman & Robin. Inte så överraskande. Mer förvånande då att Matrix Revolutions letade sin in på listan (plats 44).

# Spännande intervju med Martin Gelin i Dagens Media i dag, som bekant flyttar hem till Sverige och blir sociala medier-expert i de röd-grönas valrörelse.

# Donkeyboys Ambitions är en genial poplåt, bara så att ni vet. Mycket bättre än så här lär det inte bli den här våren.

# Jag har börjat med något jag kallar för Tummen ner - scrolla ner och kika. Listan uppdateras kontinuerligt varje månad och går helt enkelt ut på att jag uppmärksammar några särskilt usla företeelser, människor, tv-program, uttalanden, ja ni fattar, whatnot!

# Iphone-applikationen som räddade liv i Haiti:

For iPhone developers, it's hard to break through the clutter of 140,000 apps. That is, unless your app helps a man stay alive for 65 hours trapped in rubble after the earthquake in Haiti. That happened to aid worker Dan Woolley, who credits his survival to the American Heart Association's Pocket First Aid & CPR app, which he used to look up instructions on how to treat things like "excessive bleeding" and "compound fracture."

On CNN he called the $3.99 app a "high-tech version of a Swiss Army knife that enabled me to treat my own injuries, track time, stay awake and stay alive

Via Vassa eggen.

Trevlig helg.

Vad fan, Jakob Eklund.

Via @KristofferViita. Som ju har en småtrevlig blogg här dessutom.

Mikrobloggar i makrobloggen

Skriver om medierätt, läser Jan gradvalls geniala text om Melodifestivalen, snyter mig, dricker billig skumpa, äter lyxsushi, pitchar tv-manus, förbereder inflyttningsfest, löneförhandlar, lyssnar på Tunnel of love, klagar på kylan och fyller samtidigt i: men har det inte blivit lite ljusare nu ändå?, imponeras av och blir stolt över mina sjukt begåvade och framgångsrika vänner, möblerar om, beundrar Annika Lantz, sammanställer musikreportage, googlar: "avocado". Och så vidare.

Vad gör ni?

Måndagsläsning: Apples geniala produktplacering, Lykkes hud och Guardian störst på nätet

# Stephen Colbert flashar sin iPad på amerikanska grammisgalan (där Beyonces Single ladies prisades för Årets låt.) Jay-Z blir avundsjuk. En inte helt osnygg Applelsk produktplacering, right?

# Jag sammanställer mitt kommande musikreportage för City i detta nu. Blir fint tror jag. Särskilt eftersom en av Sveriges allra skickligaste fotografer, Sofia Runarsdotter, plåtat.

# Friskis och Svettis reklamkampanj slår, enligt Resumé, hårt mot gatuköket Åsögrillen på Götgatan. På skylten står det: ”Grillad med mos? Prova Erstagrillen på Folkungagatan, 11 min promenad”. Avdelning: humor. Haha! Hoho.

# Grymma filmkritikern Emma Gray Munthe (som förresten nyligen i Aftonbladet levererade den fetaste spot-on-recensionen av en film som jag läst på evigheter: Where the wild things are ) kommenterade nyligen med anledning av att jag uppmärksammade Lykke Lis lilla strip i senaste numret av det danska finporrmagasinet S:

Ju fler kvinnor - som är svåra för omgivningen att genast stämpla som objektifierade offer - som visar hud på bild, ju bättre. Tycker jag.

Hmmm. Blev klurigt det här. Ärligt talat så vet jag inte om jag tycker att det - av ren princip - är fel av kvinnor att visa hud. Det jag vet är att fler unga tjejer i dag än någonsin tidigare knaprar antidepressiva, skär upp sina armar, svälter sig och så vidare. Mycket av det lidandet bottnar givetvis i de sjuka kroppsideal som är rådande och som man får nedtryckt i halsen varje dag. När Lykke Li flashar sin smått onaturligt smala "perfekta" (och retuscherade?) kropp bidrar hon väl i någon mening till en patriarkal struktur. Jag menar inte att Lykke Li är en ond människa, eller att det hon gör är särskilt fruktansvärt, but still: strukturen. Det är ungefär som när folk säger att: "Vad är det för fel med att säga neger - jag är ju inte rasist!" Kanske inte, men du gör dig - vare sig du vill eller inte - till en del av en rasistisk kontext.

Vad tycker ni?

# Brittiska Guardian är tydligen störst i Storbritannien på nätet. Under december månad nådde man, gulp, 37 miljoner unika besökare.

# 1996 var Internetabonnemanget årets julklapp! "Många vanliga människor kan nu koppla upp sig på nätet."