Avgå!

"I sådana här lägen syns effekterna av en opinionsbildning helt dominerad av borgerliga medier. Tänk tanken att han varit socialdemokrat. Då hade drevet gått som tusen hungriga pansartaxar."

Per Wirtén kommenterar de hittintills uteblivna konsekvenserna för Jan Björklund efter att, som Sveriges Radio visat, utbildningsministern felaktigt svartmålat den svenska skolan.

*****

Man kan ju bli religiös för mindre.

The speech

Demokraternas konvent har i svensk press utlöst något slags orgie i USA-hets i allmänhet och Obama-hets i synnerhet. Det är ett enda stort bombardemang av bildextra, specialsajter, bloggar, "minut för minut", chatt, "konventet bakom kulisserna", obskyra små reportage samt TV-klipp där man kan se bitar ur alla tal. I kväll körde TV4 något extrainsatt program också där man intervjuade en svettig Göran Rosenberg direkt ifrån Pepsi Center i Denver. Han ville aldrig sluta prata. Mitt i hysterin är det lätt att glömma att det faktiskt är något väldigt viktigt som sker där borta. USA har i hundratals år exempelvis utövat ett systematiskt förtryck mot svarta kvinnor; efter Michelle Obamas tal i tisdags var det många som beskrev det som "en historisk kväll" för dem. Frågan är om någon svart kvinna i den amerikanska historien tidigare hyllats på det här sättet, av vita. Tydligen ska Joe Biden ha sagt att just det talet, som finns här, i november kommer ses som: "den enskilda händelse som hade störst betydelse för en demokratisk seger." Martin Gelin skriver för övrigt, i vanlig ordning, klart bäst och mest initierat om det amerikanska presidentvalet.

Blondinbella, nu i ny förpackning

Ann Heberlein har en god tanke när hon försvarar Blondinbella i Sydsvenskan. Dock missar hon målet en aning. "Du är modig, Isabella, och du har helt rätt: du har inget att skämmas för. Blondinbella är en ung kvinna som blivit orättfärdigt behandlad och som har precis så mycket självrespekt som jag önskar att alla unga kvinnor och män hade." Allt är liksom rätt okej och tämligen intressant till själva finishen: "Hundratusentals unga tjejer läser Blondinbellas blogg varje vecka. Hennes öppenhet – hennes skamlöshet – har sannolikt påverkat just dessa unga tjejers sätt att betrakta sin rätt till sina kroppar mer än aldrig så många timmars feministisk undervisning i skolan." Den feministiska rörelsen? Äsch! Låt Blondinbella visa vägen i stället! Hmm. Om Heberlein funderat ett varv till innan hon printat den sista meningen hade hon kanske reflekterat över det kausala sambandet mellan den feministiska skolundervisningen och Blondinbellas suffragettmoves. Utan 100 år av feministisk kamp hade Blondinbella knappast haft möjlighet att uttala sig överhuvudtaget. Åtminstone hade hennes röst aldrig räknats.

*****

Karolina Ramqvist gör snart comeback som det verkar. Bra det.

Statlig propaganda

Dagens Nyheter går till hårt angrepp mot Forum för levande historia. Återigen diskvalificeras myndighetens arbete, från höger. Jag skrev tidigare om Forums problem i FiB/Kulturfront, där en av de de framstående historiker jag intervjuade menade att Forum för levande historia, själva verksamheten, är en "totalitär tendens i samhället". Finns här.

Shoot 'em up

Baksidorna bjuder på lite mer presidentpop. Det är inte lite sjukt. Om den där gubben blir president pekar det mesta på att det världspolitiska läget kommer genomgå en ganska dramatisk förändring. - En till terroristattack på amerikansk mark skulle innbära en fördel för McCain, sade en av McCains utrikespolitiska rådgivare till pressen nyligen. Burr. Till skillnad från Bush har McCain dessutom tydligt visat att han inte har någon som helst ambition att stärka banden mellan Ryssland och USA. Det handlar snarare om att klippa dem. Han har exempelvis sagt att han tittat in i Putins ögon och "sett tre bokstäver: K.G.B."

*****

Amanda Svensson tar fram stora sågen när hon recenserar Alex James självbiografi. Jag har också extremt svårt för lidande konstnärer (män) som har haft det jobbigt (varit tvungen att supa så hårt eftersom det följer med rockmyten) och som antingen tar livet av sig eller drar sig tillbaka och skriver en äckligt självgod bok om alltsammans.

Moralpanik 2.0

Dagens ungdom alltså - att de inte skäms! Här skippar man en hederlig kväll på Stadsteatern för att insupa den fagra svenska sommarkvällen och lyssna på lite trevlig livemusik. Men tänka sig att så enkelt skulle det inte gå. Och inga snittar fanns det heller, hmpf.
Svenska Dagbladets Karin Svensson dömer ut årets (slutsålda) Way out west, som i övrigt mer eller mindre genomgående tokhyllats av media och publik. Anledningen är den hänsynslösa festivalpubliken. Folk, menar hon, saknar vett och endast en spelning under hela festivalen var tydligen värd att genomlida. Resten var så full av "etikettsbrott" att Karin höll på att fullständigt bryta samman. Moralpanik 2.0 på SvD kultur och alltsammans är bara väldigt, väldigt obehagligt. Men det är klart, har man kulturskribenter som "endast går på spelningar om de får sitta ner i en röd sammetsfåtölj", så är det kanske inte så konstigt att det blir så här galet emellanåt.

*****

Musiktidningen Blender har frågat de amerikanska presidentkanddaterna vilka deras favoritlåtar är. Obamas topp fem ser ut så här: 1. Fugees ”Ready Or Not”, 2. Marvin Gaye ”What’s Going On”, 3. Bruce Springsteen ”I’m On Fire”, 4. Rolling Stones ”Gimme Shelter”, 5. Nina Simone ”Sinnerman”.
Fast, egentligen, ser den nog inte ut så här. Låtvalen är ju givetvis i hög utsträckning identitetsmarkörer. Nr 1, 2 och 5 för att det (delvis så klart) rör sig om svarta artister. Jag menar, hur skulle de se ut om ingen eller kanske enbart en svart musiker fanns representerad på listan? Springsteen är givetvis en flört med arbetarklassen (plus den genuint amerikanska småstadshjälten) medan Stones står för det lite edgy europeiska. Lite väl hastigt analyserat kanske, kommentera gärna om ni inte håller med.

Jonas H.K skriver om New York

Jonas Hassen Khemiri har skrivit en briljant text om New York i nya numret av Tidningen Vi som får mig att längta bort. Martin Gelin kallar den "deprimerande bra". I Stockholm regnar det. Jag dricker svart kaffe och äter en kaka med sådana där små chokladlarn i.

Lördagsläsning

Ett kulturreportage som inte skulle fungera någon annanstans än i Svenska Dagbladet. Vem tusan vill läsa om Stefan Sauks intresse för golf? "Golfen stannar kvar i livet, den är en social sport som jag kan utöva var som helst i världen", säger Stefan. For the record, Stefan, så finns det inte golfbanor överallt, exempelvis inte i de fattiga delarna av den här planeten.

Sveriges Television utmanar diktaturen. På ett sådant där lite mellanmjölkigt vis.

Patrik Svensson skriver i Sydsvenskan om sommaren 1958 då det på olika platser i den amerikanska mellanvästern föddes tre små bebisar som så småningom kom att förändra världen. I sommar fyller Michael Jackson, Prince och Madonna alla 50 bast.

Per Svensson skriver i Expressen om hur statsministern försöker dämpa FRA-febern. Han kallar det för modern manipulativ managementkultur.

SKANDAL! POLISEN HITTAR NARKOTIKA PÅ REGGAEFESTIVALEN I UPPSALA! På Sveriges lugnaste musikfestival sätter polisen in den fetaste polisinsatsen. Varför? Givetvis för att misstankar om att cannabis nyttjas av medverkande artister och besökande. Aaron Israelson skriver lysande i Expressen om det hela och menar att polisen borde se över sina prioriteringar: "Om någon av reggaeartisterna varit på Hultsfred vet han att berätta om flickor som krälar i spyor, artister som får ölburkar slängda emot sig och folk som sover i lera. På Hultsfred ser man snubbar puckla på varandra med knutna nävar. Från Uppsala reggaefestival rapporteras inte en enda misshandel."

Artikel reas ut

Skrev en artikel om "The Hills" i våras som jag inte lyckades sälja någonstans. Publicerar den nu här i stället:

Välkomna till Hollywoods höjder

När den fjärde säsongen av realitysåpan "The Hills" (MTV) startar i augusti kommer huvudkaraktären Laurens lyxkonsumtion troligen nå nya höjder. "The Hills" utspelar sig i Los Angeles, Kalifornien och ses av miljoner amerikaner varje vecka. En av dem är en presidentkandidat.

En av förra årets hetsigaste kulturdebatter handlade varken om teater, konst, musik eller film utan om, som ni alla säkert minns, en väldigt dyr Hermès-väska. Jag frågar mig huruvida en konsumtionskritisk roman, i stil med Sisela Lindbloms "De skamlösa", skulle ha potential att skapa ett lika stort debacle i det offentliga samtalet på andra sidan Atlanten. Svaret måste bli ett bestämt: nej.

Dock menar vissa att läget för en bred debatt i USA om hysterisk materialism knappast varit bättre. Just nu talas det nämligen, precis som Martin Gelin påpekar i en kolumn i SvD (12/5), mycket om recession "over there". Arbetslösheten skenar och huspriserna faller. Konsumerandet begränsas. Den förre amerikanske centralbankschefen Alan Greenspan uttryckte nyligen till och med att den pågående finanskrisen är den värsta i landet sedan andra världskriget.

Samtidigt som nationalekonomerna lägger pannan i djupa veck och miljoner amerikaner tvingas lämna sina hem är TV-serier om lyxkonsumerande ungdomar, paradoxalt nog, populärare än någonsin. I "Gossip Girl" och "The Hills" (i Sverige på Kanal 5 respektive MTV), som båda uppstått i kölvattnet av megasuccén "The O.C.", följer tittarna varje vecka en handfull ungdomar i tjugoårsåldern som har obegränsad tillgång till pengar, sprit, lyxbilar och märkeskläder.

"The Hills" – som till skillnad från "Gossip Girl" och "The O.C." delvis är verklighetsbaserad – började sändas 2006 och följer Lauren Conrad som arbetar som praktikant på Teen Vogue, och hennes väninnor (som alla ärvt klassiskt vackra utseenden) i Los Angeles, Kalifornien. Vid sidan om intriger, sex och sedvanligt pojkvänstrassel handlar serien till stor del om att skildra karaktärernas exklusiva leverne. Lauren dricker drinkar på extravaganta nattklubbar i den ljumma Los Angeles-natten, Lauren shoppar designväskor och Lauren glider fram i sin nya Mercedes på väg till jobbet. Ett slags "Sex and the city" för en yngre publik, där konsumtionshetsen och bling bling-kulturen är uppskruvad ytterligare ett snäpp.
Låter det underhållande? Enligt Us Magazine sågs det sista avsnittet av den tredje säsongen av knappt fyra miljoner amerikaner. Och serien har inte enbart lockat en yngre publik – tidigare i våras sade den republikanske presidentkandidaten John McCain till Time Magazine att: "I never miss an episode of 'The Hills'".

Troligen hade den amerikanske TV-producenten och skaparen av "The Hills", Adam Divello, bara garvat om någon berättat för honom att flera svenska kulturskribenter förra våren rasade mot kvinnors dyra shoppingvanor i en svensk dagstidning. Skulle Lauren behöva utstå att bli kallad "skamlös" och "gravt omoralisk" bara för att hon har en faiblesse för shopping? Och vilken betydelse har det egentligen huruvida hon shoppar en ny Gucci väska i hög- eller lågkonjunktur? Visst är det ett lyxigt liv men någon måste ju leva det med. Inte sant?

*****

Min blogg ligger efter både Försäkringsbloggen ("en blogg om försäkringar") och Lindas lantbruk ("i den här bloggen möter du ett riktigt svenskt lantbruk") i statistiken. Det känns så där.

Capote först ut

Har bestämt mig för att jag under hösten (som ju enligt den rådande väderleken redan är här) ska ta mig an en bunt litterära klassiker. Först ut är Truman Capotes: "Breakfast at Tiffany's". Såg filmen om Capotes liv häromåret och jag minns att jag var rätt så fascinerad av den då. Philip Seymour Hoffman gjorde en ganska briljant insats i rollen som Truman.

Vilka andra klassiker är must-read enligt er?

Storsjöyran 2008

Jobbat en del för Länstidningen Östersund under årets yra. Lykke Li överraskade, Säkert! var briljant, I are droid bedrövliga medan Anttila gav ett rätt så trist intryck. Tillbaka till hufvudstaden imorgon, räkna med ett intensifierat bloggande.