Månadens tweet

@Anton Abele: Är på besök i Tensta. Fantastiskt att se hur kultur- och framförallt sportandan florerar bland ungdomarna här i Tensta Centrum.

Drawn from memory

Stephen Wiltshire är en brittisk konstnär med autism. När han var på besök i New York nyligen tog han en 20 minuter lång helikoptertur ovan staden. Sedan bestämde han sig för att rita av den direkt ur minnet - på en sex meter lång duk.

HEJ KONSUMENT

Jag får en del klagomål på att Baksidorna är för opersonlig. Så, jag gör som Margret på Nöjesguiden och kör en DN På Stan-utfrågning med mig själv. Enjoy, kids.

HEJ KONSUMENT: JOHAN KELLMAN LARSSON

Bästa promenad: Hagaparken.

Favoritgata: Katarina Bangata.

Äter lyxmiddag på: På min kompis Jonas balkong i Hägersten, alternativt på terassen till min pappas sommarstuga på landet utanför Östersund.

Bästa mikromaten: Findus fiskgratäng (med dill och räkor).

Favoritförort: Aspudden. Och den första december flyttar jag dit!

Fikar gärna på: Louie Louie.

Bästa bar: Nada är ganska trevligt. Hänger rätt sällan i barer. Barhäng hemma är bättre.

Bästa drink: Rom och Cola.

Bästa brunchen: Jag tror egentligen inte att folk äter brunch, de gillar bara att säga det. Det ligger så rätt i munnen. "En brunch kanske?" "Ja, gud så trevligt med brunch". Folk som gör ett verb av ordet får mig att spy: "Ska vi gå och bruncha?" Burr.

Bästa kaffet: Cocovaja, bästa bryggkaffet jag druckit i mitt liv.

Här bjuder jag på middag: Blå Porten.

Senaste Stockholmsupptäckt: En ljummen i Gräset kanske. Och Ritornos fantastiska mozzarella-mackor.

Senaste teaterföreställning: Det var alldeles för länge sedan, men den femte november blir det Killing på Dramaten.

En bra gå bort-present: Olivolja på lösvikt. Enkelt men ambitiöst, liksom. Det eller vin.

Favoritlyxartikel: iPod.

Läser just nu: Senaste Bon, senaste Filter och Johnny Cash självbiografi.

Läser helst: Nöjesguiden, New York Magazine, Stockholm City, Filter, Bon, Aftonbladets Kulturblogg och allt som Martin Gelin häver ur sig.

Favoritråvara: Rabarber?

Favoritskor: Mina boots-liknande från Gram är sjukt snygga. Ska investera i mitt andra par snart.

Favoritmärke: April 77 eller allt som finns på Grandpa.

Favoritfärg: Svart.

Klädkonto per månad: Mycket tunt, dessvärre.

Dricksprocent: När det kommer till dricks är jag en snål jävel.

Mest överskattade affär: Carlings.

Sämsta köp: Ett par skor som jag använt en gång. Jag ser ut som en cowboy i dem.

Det dyraste jag har köpt: Dator.

Favoritprodukt på Systemet: Negrita.

Motionerar: Ja. Badminton, löpning.

Favoritprodukt på Apoteket: Vem fan har favoritprodukter på apoteket? "Åh, tops".

Lyssnar på: Just nu uteslutande på Neil Youngs Live at Massey Hall (1971).

Senast gnolade: Long journey through the past.

Senaste fyndet: Fin skjorta från Cheap Monday!

I dvd:n/datorn: Curb your enthusiasm.

Användbar pryl: Digitalkamera. Synd att min är trasig för tillfället.

Mode jag aldrig vill se igen: Alltså Mods-frillorna är ju inte attraktiva.

Bästa huvudbonaden: Ogillar, på det hela taget. Fryser sällan om huvudet.

Favoritaccessoar: En kronisk sådan: min tatuering.

Bästa transportmedel: Spårvagnen är ganska trevlig tycker jag.

Återvinner: Lite. För lite.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Ja, vad gör man? Läser. Stirrar på alla lagomt mycket och funderar på vad just de är för en typ, kanske.

Måndagsläsning: Thörnblad och Olsson bråkar, WNYC och Stockholm City

# Det fullkomligt bisarra och hysteriskt underhållande bråket mellan höjdhopparen Linus Thörnblad och Expressens Mats Olsson rasar vidare. Lägesrapport och resumé hos Resumé.

# Den New York-baserade public radio-stationen WNYC är riktigt bra. De tar sig an det mesta; allt från ämnen som "We all laugh. But why?" till "Deception - we look at lies liars and lie catchers and ask: can you lead a life without deception?"

# Wall Street Journals nya popkulturblogg, Speakeasy, är läsvärd. Den gångna veckan intervjuade de till exempel geniala Alec Ounsworth från lika geniala bandet Clap Your Hands Say Yeah. Han släpper en soloskiva nu, tydligen.



# RT @JohnMayer: Why are we calling him Balloon Boy if he wasn’t in the balloon at all? Isn’t he just Attic Boy? (10/19)

# Jag tycker att det är märkligt att Stockholm City inte har fått mer credit sedan nystarten. Visserligen är jag partisk eftersom det är en av mina uppdragsgivare (jag gör min praktik där i vår också) men hur som haver är det ju sanslöst bra och mycket kultur- och nöjesjournalistik som stockholmarna bjuds på, GRATIS, varje måndag och torsdag.

Bra: Det rör sig om magasinsjournalistik med höga ambitioner, flera redaktörer och och skribenter på tidningen har stor erfarenhet av featurejournalistik. Innehållet har karaktär och det är tydligt att skribenterna har krav på sig att tänka nytt - intervjun med Filip & Fredrik för någon vecka sedan är ett bra exempel ("det här skiljer sig från alla andra nonsensintervjuer som vi gör", tillstod de då till och med själva.) Intervjun med Peter Jöback i dag är ett annat exempel på hur man kan göra något bra, liksom, fräscht, av något sjukligt söndertjatat.

Mycket: 10-12 sidor av kultur och nöje varje måndag och torsdag som sagt. Det finns ju faktiskt inget annat medie i Stockholm som kan tävla med den mängden popkultur.

# Duktiga komikern Soran Ismail säger en massa kloka självklarheter om Sverigedemokraterna (nedan). Sjävklart spelar det ingen roll att det är just självklarheter eftersom det är så jäkla viktigt att det sägs och att alla de som inte förstår att är just SJÄLVKLARHETER - alltså i meningen att det att det verkligen ligger till på det här sättet - vaknar upp. Nu, innan det är för sent.

"Many of you feel bad for this lamp"

Adam Speigel a.k.a Spike Jonze har regisserat några av mina absoluta favorit-musikvideor. Exempelvis: Weezers Buddy Holly, Beastie Boys Sabotage , Daft Punks Da Funk och kanske framförallt Fatboy Slims Praise you .

Spike Jonze producerar emellanåt även reklamfilmer. Nu har han gjort en rätt briljant sådan åt Ikea - se ovan. "That's beacuse your crazy!"

Marge Simpson som omslagsflicka

Det amerikanska kultmagasinet för män: Playboy, går - lyckligtvis - oerhört dåligt för tillfället. Både annonsörer och publik flyr Hugh Hefners skötebarn. Inte ens innovativa omslag som det ovan tycks fungera.

Aningen bättre att objektifiera en seriefigur än en verklig människa, kan möjligen tyckas. Lär dock inte bli någon trend. För övrigt ställer jag mig frågan: vad tycker Homer om saken?

Johnny & Joe sjunger Bob

1979, när Bob Marley var döende i cancer, skrev han Redemption Song. 20 år senare tog en annan legendar, nämligen Johnny Cash, sig an låten. Han plockade med sig Joe Strummer till studion och resultatet blev rätt så magiskt.

Landet brunsås

Det här kan ju faktiskt bli riktigt, riktigt bra. Karin af Klintberg (bland annat producent för Världens modernaste land och Kobra), och Schyffert i samma SVT-produktion, liksom! Gud.