"Alltså..jag sa att det var min bedömning"

Lyssnar på debatten mellan Reinfeldt och Sahlin i P1. Precis nu avhandlas A-kassan och jag har nog aldrig hört statsministern, som ju är en bländande retoriker, så borttrollad. Anade nästan ett darr på rösten för ett ögonblick. FR: "De flesta som lämnat A-kassan är äldre som är på väg i pension." MS: Inom hotell och restaurang är det bara 10% av de som du talar om som lämnat, resten är unga och framförallt kvinnor." FR: "Jag tycker att det är intressant att du lyfter fram den statistiken...för...att vad jag vet så har dom siffrorna inte varit kända tidigare...Moderatorn: "Men hur kan du då veta de flesta av de 500 000 som lämnat är äldre?" FR: "Alltså..jag sa att det var min bedömning, jag erkänner gärna det..."

Svensk partipolitik alltså. Gäsp. Nej, om man skulle kika lite på vad som händer på andra sidan atlanten.

*****

Kristoffer Lundström och Kobra-redaktionen har börjat blogga på SVT.

New Yorker och omslagen

The New Yorker, som ofta kallas världens bästa tidskrift, lyckas ofta vispa igång debatter enbart tack vare sina omslag. I mitten av juli pryddes omslaget av Michelle och Barack Obama utklädda till beväpnade (muslimska) terrorister. New Yorkers redaktör David Remnick menade då att omslaget var en "attack på missuppfattningar och fördomar om Obama" och att eventuella kritiker borde lära sig stava till ironi. Många andra uppfattade det enbart som osmakligt.
Det kommande omslaget (20 oktober) tar tidskriften återigen, som någon kommenterade: i från knäna (klicka på bilden för att få den förstorad). Eat the press kommenterar så här: "The New Yorker is apparently not done with covers bent on freaking us out — this week's version by Robert Risko, called 'Red Death this Week,' has to rank up there with their most disturbing covers the magazine has ever published. The point isn't hard to see — unless you're one of those stockbrokers — but in case you missed it, 'red' is the color of financial ruin and 'death' means that Wall Street as we know it is in its last bloody, gasping throes of existence."

Omslag likt dessa, kommenterade Remnick vid något tillfälle, publiceras inte alls i syfte att dra till sig uppmärksamhet.

Av någon anledning är jag inte övertygad.

Om public service flaggskepp

I kväll hade SVT:s kulturmagasin Kobra premiär. Kobra, som leds av Sveriges bästa programledare Kristoffer Lundström, är troligen det mest genomarbetade som finns att se på TV just nu. Om man bestämde sig för att inte hålla tillbaka orden skulle man till och med, kanske, säga att programmet självt är som ett konstverk; en konstnärlig installation, typ. I Kobra finns ingen död tid. Producenterna lyckas till och med göra Lundströms "nu spatserar jag i godan ro här på Londons gator och berättar lite om vad som skall komma härnäst i programmet" både halsbrytande och intressant. I kväll nystade programmet bland annat i historien om fyraåringen vars expressionistiska tavlor sålts för hundratusentals kronor. Modern konst - är det värt det? Missa inte nästa program ungdomar, ni kanske kan lära er något.

*****

Ny design (tack Helene) på rubriken som ni ser. Vilken tror ni är förlagan? Den som först gissar rätt får ett pris.

*****

Martin Gelin skriver om "pro-life"-horden som vill döda Obama. Och om McCain/Palins allt mer aggressiva kampanj som ligger till grund för den uppskruvade stämningen. - Do you wanna kill the democrats, sir? - We're all gonna die aren't we?

Jean-Marie

Det mest spännande med nobelprisvinnaren i litteratur Jean-Marie Gustave Le Clézio, är väl karlns yttre. Nog måste han ha tryckt i sig något evigt ung-piller på 42-årsdagen? Tydligen har han passerat 68 vårar. Fishy.

Drabbning nummer 2

Den andra debatten mellan Obama och McCain passerade märkligt nog förbi relativt obemärkt - drabbningen mellan vicepresidentkandidaterna Sarah Palin och Joe Biden hade faktiskt fler tittare (10 miljoner ungefär) än Obama/McCain i tisdags. Anledningarna går väl att diskutera. Kanske för att personangreppen och den hätska stämningen under och strax innan uteblev, kanske för att som New york times skrev: "There was no indication that the debate did anything to change the course of a campaign that appeared to be moving in Mr. Obama’s direction." Det mest uppmärksammade från debatten var väl att McCain refererade till Obama som "That one". En universell och numera även etablerad republikansk härskarteknik: att förminska och nedvärdera antagonisten så till den grad att vederbörande framstår som typ, dum i huvudet.

*****

Rätt makaber politisk satir från the onion, skratta gott.

Smygläs

Jag intervjuar Martin Elisson (Hästpojken) i nya numret av Nöjesguiden. Släpps i morgon tror jag bestämt men smygläs på nätet här. Min intervju med Susan Faludi kommer i nästa nummer av FiB/Kulturfront (mitten av oktober), men finns även den att läsa här.

*****

Martin Kellerman har börjat blogga på "Allt om mat", av alla ställen.

"Well Jann"

2005 såg jag Martin Scorseses "No direction home" och efter det var jag som man säger, hooked, på Dylan. Våren 2006 plöjde jag i princip hela hans katalog fram till "Blood on the tracks" (efter det tycker jag helt enkelt inte att det är lika bra; förutom möjligen "Street Legal" och några låtar på "Slow train coming"). I alla fall. Länge har jag grubblat på hur det kommer sig att Dylans röst ändrades så radikalt från "Blonde on Blonde" (1966) till "Nashville Skyline" (1969). Detta måste väl alla som varit i närheten av gubben reflekterat över? Det är nästan som att det är två helt olika sångare på säg: "Visions of Johanna" och "Lay lady lay". Nyligen kom jag över "The rolling stone interviews vol 1" på stadsmissionen på Hagagatan och där fanns en intervju med Dylan från hösten 1968 gjord av Jann Wenner (som själv var med och startade upp Rolling stone). Och plötsligt fick jag mina grubblerier uträtade:

Jann: I'm sure that you read the reviews of Nashville Skyline. Everybody remarks on the change of your singing style...

Bob: Well Jann, I'll tell you something. There's not too much of a change in my singing style, but I'll tell you something which is true...I stopped smoking. When I stopped smoking, my voice changed...so drastically, I couldn't believe it myself. That's true. I tell you, you stop smoking those cigarettes (laughter)...and you'll be able to sing like Caruso.

Torsdagscitatet

"Jag är pro-life. Och jag ber inte om ursäkt för att jag har den inställningen. [...] Jag skulle ge rådet att välja livet."

Den republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin svarar på huruvida hon tycker att en 15-åring som blivit våldtagen av sin pappa ska ha rätt att göra abort eller inte.