Roger Ebert och Vetenskapens värld

Rogert Ebert är bland annat journalist på tidningen Chichago Sun-Times. Han är en gammal man, 66 år, och något av en nestor i branschen; bland annat har en vunnit Pulitzerpriset i kategorin filmkritik. Hans blogg heter Roger Eberts journal och där skriver han regelbundet om allt från film till hans förestående död (ett inlägg om det senare fick nyligen över 500 läsarkommentarer). I går skrev han en väldigt fint inlägg om tiden som flyr och hur han önskar att allt bara kunde förbli vad det alltid har varit:

I want things to stay the way they always were. This is insane, because they weren't that way in the first place. I see friends who have grown older, and want them to grow younger. In Cannes, I look around and see a new building where an old one was. A new franchise store where once there was a bookshop, or a little cafe, or a woman who thought she could make a living selling flowers. Here was a store where I bought my papers every morning, and Tintin comics so I could improve my reading French. Now it is a Häagen-Dazs, which has splendid ice cream but is a company name made of words in no known language.

I would take my newspapers to a little cafe nearby named Le Claridge. That was when all the action in Cannes was down at the other end of the Croisette, huddled in the shadow of the old Palais. Now there is a new Palais. The dusky wooden interior of Le Claridge, where you can imagine Inspector Maigret ordering a beer and filling his pipe, is a bright new brasserie, stainless steel and glass, no smoking. In the old days you could read your paper and be left alone. I have to stop thinking like this. It will turn me into a disgruntled old man before my time.

Jag kan verkligen relatera till allt det där. Samtidigt som jag ju, precis som Ebert, inser att det är något av ett sjukt och kanske framförallt meningslöst sätt att tänka. När jag var liten tyckte jag att det fanns en stor trygghet i att SVT:s Vetenskapens värld alltid återkom på måndagar klockan 20. Programledaren men den speciella rösten - Bo G. Eriksson - upprepade alltid tidpunkten för programmet i trailern också: "Vetenskapen värld, alltid på måndagar, alltid klockan 20". Alltid. Jag kollade nästan aldrig på Vetenskapens värld men jag minns att jag kände en viss tomhet när Bo slutade och programmet stöptes om i en annan form. Det handlade inte så mycket om programmet i sig, utan mer om att jag visste att när det slutade sändas skulle en viss tid i mitt liv vara över.

*****

Paul Bockwoldt: The Straight Brother.