Konsten kontra reklamen

Den omdiskuterade videoinspelningen av en klottrande elev från Konstfack har nu sålts för 65.000 kronor.

Hynek Pallas skrev på Weird Science i veckan att filmen helt enkelt gör vad konst bör göra - sticker folk i ögonen och väcker debatt. Och kanske är det inte svårare än så. Jag gillade också vad Sverker Lenas skrev i DN angående saken:

Se bara på graffitin. Det mest prestigefyllda en målare kunnat göra sedan graffitins barndom är en ”whole-car”. Detta är numera ett vedertaget grepp inom reklamindustrin, då företag låter måla hela tunnelbanetåg i Stockholm med produktreklam. Även detta tar förstås viss plats i det offentliga rummet, på medborgarnas bekostnad. Reklammålningarna med efterföljande sanering betalas som bekant av en liten obligatorisk avgift som företagen tar ut i priset på sina varor. Nästan som skatt. Man kan bli kränkt för mindre.

När jag för något år sedan intervjuade Tobias Barenthin Lindblad (redaktör för det internationella graffitimagasinet Underground Productions) som arbetat med att anordna stadsvandringar i Stockholms stad med inriktning mot gatukonst, sa han bland annat att:

Samma utrymme som upplåts för reklam borde även upplåtas för den enskilde medborgaren där denne ges en möjlighet att uttrycka sig utan att riskera straff. Det måste finnas en balans annars skapas en likriktning. Om alla människor inte har samma rätt att komma till tals leder det i förlängningen också till ett demokratiskt problem.

Detta är givetvis att gå ett steg längre men samtidigt: är det inte märkligt att kritik mot reklamindustrin, som varje år omsätter miljarder och ockuperar stora delar av det offentliga utrymmet, är ganska sällsynt, däremot, om en konststudent sprejar ner en tunnelbanevagn blir det moralpanik? Varför reagerar inte de, som upprörts så mycket av konstfilmen, överhuvudtaget inte när de en tisdag morgon möts av ett chockrosa AftonbladetSport-tåg som kommer inrullandes till perrongen?

UPPDATERING: Läs även Jessica Kempe i DN (återigen) i dag: "­Kulturministern underblåser konstföraktet".