Karin Winther måste vara Sveriges tråkigaste och mest meningslösa nöjesjournalist. Är det någon som exempelvis kan ta SVT:s "Hype", där Winther figurerar som programledare, på allvar? De borde döpa om programmet till "Flams och trams" istället. Det skulle vara hemskt intressant att höra hur diskussionerna på "Hype"-redaktionen går när de till exempel arbetar fram frågor till sina intervjuobjekt. Karin Winther fokuserar nämligen alltid på något "tokroligt" kring personen (istället för att faktiskt ta reda på något av substans); som att Annika Norlin kanske har en märklig fobi, att få Eva Röse att berätta hur många alkoholister det egentligen finns på dramaten eller att dra ur Livia Millhagen hur det är att göra nakenscener (följt av ett "hahahahahaha"). Istället för att ta nöjesjournalistiken på allvar tycks det överhängande målet och den bärande idén med "Hype" vara att bjuda tittarna på något "typ helt galet" eller bara "superkul". Aldrig seriöst, aldrig på riktigt och aldrig - i något avseende - undersökande.
Kika nedan på en intervju som Per Sinding Larsen gjorde med Karin Winther strax innan det första programmet i höstas. Bara CRAZY svar rakt igenom. Symptomatiskt. Minst sagt.
PSL: Varför har ni döpt programmet efter Hype Williams?
KW: Det är en homage till honom eftersom det inte finns nån budget i musikvideobranschen längre. Följaktligen får han inte ligga. Det tycker vi är synd.
PSL: Utifrån ett publicservicehistoriskt perspektiv: Finnes likhet mellan Hype och Hajk?
KW: Allt! Du skulle bara veta hur mycket egna smörknivar vi har täljt här på redaktionen. Bengt kommer förbi en gång i veckan och visar var skåpet ska stå. Kanske även i sändning – en vacker dag.
PSL: Vem är dina drömmars gäst?
KW: Det senaste året har jag haft en drömsk vision om att intervjua Roky Erikson. På sistone har jag insett att jag antagligen inte skulle få ett vettigt ord ur tokfransen.
PSL: Johnny Winter eller Edgar Winter?
KW: Anna Wintour!
PSL: The Swords Age of Winters eller Komissarie Winter?
KW: Komissarie Winther, absolut. Jag gillar folk som luskar reda på saker. Det behövs fler såna. Kanske en hel armé som är anställd av staten (säpo räknas inte). Då kanske vi skulle slippa vi FRA.
PSL: En Vintersaga eller Sommartider Hej Hej?
KW: Gyllende tider! Alltid. När vi två blir en är en klämmig bit.
PSL: Vad är höjdpunkterna i höstens Hype?
KW: PSL såklart!
28 november 2008
25 november 2008
Bodil med orden
Om ni mot förmodan har missat det så är det ju så att Bodil Malmsten driver Sveriges kanske klokaste och mest underfundiga blogg. Idag menar hon till exempel att tobaksaffärsföreståndare ju givetvis, tillsammans med alla andra som "gör ett bra jobb", ska ersättas med "gyllene fallskärmar, femdubbla pensioner och extratillägg på runt 90 000 Sek för varje andetag de tar." Postchefen Lars G Nordström - som nyligen slog sig för bröstet och deklarerade att han minsann avstår från sin nätta lön - inkluderad. Som Plura Jonsson sjunger om deras svunna relation i "Blues för Bodil Malmsten": "Hon hade alltid ett gott ord." Fler goda ord från Bodil, här.
24 november 2008
Morbid måndag
På torsdag är det dags för tacksägelsedagen. Tacksägelsedagen, eller thanksgiving, är som bekant en stor och viktig högtid i USA. Sarah Palin laddade på sedvanligt vis genom att besöka en kalkonfabrik och plocka hem en fet och snaskig bit. I år valde hon att göra en intervju kring den lilla ceremonin för en lokal TV-station i Alaska. Troligen var hon dock inte medveten (eller?) om att kalkonerna - bokstavligen talat - under intervjun slaktades i bakgrunden. Se klippet här nedan. "A true feeling of authenticity, as the turkeys had their heads chopped off just feet behind Palin", som Vanity Fair skrev.
20 november 2008
In i framtiden med Arcade Fire
Något jag ser fram emot är att se hur informationssamhället omformats om säg, 10 år. Hur kommunicerar exempelvis rockband med sina fans 2020? När det kanadensiska bandet Arcade Fire - som 2004 släppte ett av det här årtiondets bästa album "Funeral" - skulle göra en musikvideo till titelspåret från det senaste albumet "Neon Bible", hände något spännande. Vincent Morriset, som fick uppdraget, ville helt enkelt skippa det traditionellt ensidiga tilltalet. Resultatet blev en video där publiken ges möjligheten att själva interagera med sångaren Win Butler. Se resultatet och prova själv, här.
*****
När Måns Hirschfeldt och kulturradion i P1 ägnar en hel halvtimme åt Sam Cookes legendariska album "Live at the Harlem Square Club" från 1963, älskar jag Public Service djupt och innerligt.
*****
När Måns Hirschfeldt och kulturradion i P1 ägnar en hel halvtimme åt Sam Cookes legendariska album "Live at the Harlem Square Club" från 1963, älskar jag Public Service djupt och innerligt.
17 november 2008
"The Institute of Nonexistence"
När Carl Cameron, politisk reporter på amerikanska Fox News för ett par veckor sedan hävdade - med hänvisning till en namnlös kampanjarbetare i John McCains läger - att Sarah Palin i ett uttalande skulle ha gett sken av att hon inte visste huruvida Afrika var ett land eller en kontinent, fick "nyheten" givetvis ett omfattande genomslag. "It's unproffesional, those guys are jerks", kommenterade Palin själv och hävdade att hon aldrig sagt något dylikt. Några dagar senare avslöjades källan av bland andra David Schuster, nyhetsankare på MSNBC: "Det visar sig vara Martin Eisenstadt, en av McCains politiska rådgivare, som är källan" (se klippet nedan). Det tog inte länge innan svenska medier, däribland Aftonbladet, snappade upp nyheten: "Palin trodde Afrika var ett land".
Någonting stod dock inte riktigt rätt till. New York Times uppmärksammade snart det hela som en välplanerad bluff. "Trouble is", skrev man i slutet av förra veckan, "Martin Eisenstadt doesn’t exist." Eisenstadts tankesmedja - the Harding Institute for Freedom and Democracy - visade sig enbart bestå av en hemsida. Och de YouTube klipp där man ser Eisenstadt, med Vita Huset i bakgrunden, försvara sig mot påstådda påhopp från reportar med en "left-wing agenda" och liknande, var helt enkelt fejkade.
Får vi se några liknande "mediakupper" till det svenska riksdagsvalet 2010 månne?
Någonting stod dock inte riktigt rätt till. New York Times uppmärksammade snart det hela som en välplanerad bluff. "Trouble is", skrev man i slutet av förra veckan, "Martin Eisenstadt doesn’t exist." Eisenstadts tankesmedja - the Harding Institute for Freedom and Democracy - visade sig enbart bestå av en hemsida. Och de YouTube klipp där man ser Eisenstadt, med Vita Huset i bakgrunden, försvara sig mot påstådda påhopp från reportar med en "left-wing agenda" och liknande, var helt enkelt fejkade.
Får vi se några liknande "mediakupper" till det svenska riksdagsvalet 2010 månne?
10 november 2008
Halal-TV
Är det någon som på riktigt orkar med debatten kring Halal-TV? Eller programmet överhuvudtaget? Pernilla Ouis sammanfattade det hela bra i Sydsvenskan efter det första avsnittet men Johan Croneman uttryckte det ändå bäst av alla i Dagens Nyheter: "Halal-TV en skymf mot tittarnas intelligens." Vidare är det ju bara sorgligt och kvällstidnings-typiskt att debatten fokuseras till att i huvudsak handla om Carl Hamiltons desperata behov av att skaka hand med progamledarna. "[Jag] har svårt att förstå personer som menar att jag diskriminerar dem för att jag i Sverige vill hälsa som de flesta hälsar", skrev Hamilton i Aftonbladet och fullbordade det intellektuella haveriet.
*****
Martin Gelin släpper tydligen en bok om Obama på Atlas i vår. Spännande.
*****
Den välrenommerade amerikanska författaren och journalisten Joan Didion skriver om det amerikanska presidentvalet i The New York review of books här. Jag kanske läser fel tidningar men det är faktiskt ett av få inlägg jag hittat som grundligt och genomgående behandlar valet just som ett politiskt val, och inte som ett besök på cirkus kul och bus.
"Time got wasted in the familiar ways. The presence of Barack Obama in the electoral process allowed us to talk as if "the race issue" had reached a happy ending. We did not need to talk about how the question of race has been and continues to be used to exacerbate the real issue in American life, which is class, or absence of equal opportunity. Instead we could talk about what Barack Obama meant by "lipstick on a pig," and whether it was appropriate for him to go off on vacation "to some sort of foreign, exotic place." The "foreign, exotic place" in question was of course Hawaii."
*****
Martin Gelin släpper tydligen en bok om Obama på Atlas i vår. Spännande.
*****
Den välrenommerade amerikanska författaren och journalisten Joan Didion skriver om det amerikanska presidentvalet i The New York review of books här. Jag kanske läser fel tidningar men det är faktiskt ett av få inlägg jag hittat som grundligt och genomgående behandlar valet just som ett politiskt val, och inte som ett besök på cirkus kul och bus.
"Time got wasted in the familiar ways. The presence of Barack Obama in the electoral process allowed us to talk as if "the race issue" had reached a happy ending. We did not need to talk about how the question of race has been and continues to be used to exacerbate the real issue in American life, which is class, or absence of equal opportunity. Instead we could talk about what Barack Obama meant by "lipstick on a pig," and whether it was appropriate for him to go off on vacation "to some sort of foreign, exotic place." The "foreign, exotic place" in question was of course Hawaii."
06 november 2008
Bob Dylan-illustrationer och annat
När Tidningen Kulturen publicerade min artikel om Dylans radioprogram: "Bob Dylans radio theme hour" nyligen insåg jag att den fina illustrationen, snodd från den Dylan-artikel i Vanity Fair som jag delvis bygger min text på, egentligen är en blinkning, eller kanske hyllning, till Milton Glasers Dylan-affish från 1967 (bilden till vänster här).
*****
Isobel fick komma tillbaka till min blogroll. Mycket givmilt av mig.
*****
Nöjesguidens nya chefredaktör heter Margret Atladottir.
*****
Jag har börjat arbeta på en artikel om "Svenskan - det fågliska språket", för Språktidningen. 5500 tecken står till mitt förfogande, jezzez. Det här kan sluta lite hur som helst känner jag.
*****
Isobel fick komma tillbaka till min blogroll. Mycket givmilt av mig.
*****
Nöjesguidens nya chefredaktör heter Margret Atladottir.
*****
Jag har börjat arbeta på en artikel om "Svenskan - det fågliska språket", för Språktidningen. 5500 tecken står till mitt förfogande, jezzez. Det här kan sluta lite hur som helst känner jag.
05 november 2008
Varför vann Obama?
Löjligt mycket fokus har under dagen legat på att Obama, faktiskt och egentligen , vunnit tack vare att han utnyttjat "de nya medierna" på ett bättre sätt än McCain; Obama skickade ju SMS till alla sina kampanjarbetare till exempel! Jaha? Konstigt vore väl om Obama-staben inte hade gjort det tänker jag. 1998, på sin höjd, hade jag varit imponerad. Den annars vassa Per Wirtén menar exempelvis i Expressen idag i en dålig, ja rent av idiotisk, artikel att han "sett var Obama vann valet". Vardårå? Jo, "med hjälp av internet har gammaldags politiskt fotarbete uppfunnits på nytt" och "den stora segern är att politiken fått nytt liv". Den "stora segern" är alltså exempelvis inte att USA fått en svart president för första gången utan att ett politiskt parti utnyttjat internet för att locka nya väljare.
Även Dagens Nyheters Jonas Leijonhuvud skriver idag på DN Ekonomi om varför de unga valde Obama - internet. I en artikel som fått titeln "Den första Youtube-presidenten" beskriver han hur Obama byggde sin kampanj via nätet. Inte heller där ett enda ord om Obamas pragmatiska sakpolitiska program som uppenbarligen fått stort genomslag (skatter, sjukvård, energi och miljö), hans förmåga att vinna allmänhetens förtroende i de tre debatterna eller hans, på det hela taget, imponerande personlighet. Nej, internet tycks vara den huvudsakliga anledningen till segern.
Jag blir mest bara trött.
Även Dagens Nyheters Jonas Leijonhuvud skriver idag på DN Ekonomi om varför de unga valde Obama - internet. I en artikel som fått titeln "Den första Youtube-presidenten" beskriver han hur Obama byggde sin kampanj via nätet. Inte heller där ett enda ord om Obamas pragmatiska sakpolitiska program som uppenbarligen fått stort genomslag (skatter, sjukvård, energi och miljö), hans förmåga att vinna allmänhetens förtroende i de tre debatterna eller hans, på det hela taget, imponerande personlighet. Nej, internet tycks vara den huvudsakliga anledningen till segern.
Jag blir mest bara trött.
"Change has come to America"
Martin Gelin drack champagne.
Sarah Palin grät.
Jesse Jackson grät.
Filip och Fredriks valvaka i kanal 5 hade högre tittarsiffror än SVT och TV4 tillsammans.
Hans Bergström satt med en kroniskt veckad panna och mumlade något om McCains "heder" i SVT:s morgonsoffa.
143 år efter slaveriets avskaffande valdes en svart man till president i USA.
Obamas segertal från Chicago här:
Sarah Palin grät.
Jesse Jackson grät.
Filip och Fredriks valvaka i kanal 5 hade högre tittarsiffror än SVT och TV4 tillsammans.
Hans Bergström satt med en kroniskt veckad panna och mumlade något om McCains "heder" i SVT:s morgonsoffa.
143 år efter slaveriets avskaffande valdes en svart man till president i USA.
Obamas segertal från Chicago här:
04 november 2008
081104
New York Times: A Sea Change for Politics as We Know It
USA Today: Amazing Race of '08 Arrives at Finish Line
Los Angeles Times: A Race Like No Other
Svenska Dagbladet: Obama leder i spurten
Dagens Nyheter: En historisk duell
*****
Times Marh Halperin menar att det krävs en "chock" för att McCain ska vinna det här.
*****
Steve Kornacki på The New York Observer gissar att risken för att valnatten blir kort, är stor. "Given the number of red states that are in play – and the lack of competitive blue states – John McCain will be clinging to life from the moment the first polls close [...] If we reach the late night hours without a winner, it will mean that just about every single break has gone McCain’s way."
02 november 2008
Vilket skämt
Erik Augustin Palm har skrivit en rolig (!) artikel i Svenska Dagbladet om humorns effekt på politiken. Augustin Palm har intervjuat den politiska reportern Joe Cutbirth som menar att "politisk humor kan ha en stor inverkan gällande engagemang och den grad av entusiasm som väljarna känner inför sitt parti och sin presidentkandidat. Det kan innebära sådant som fler volontärer, fler finansiella bidrag och ett ökat politisk deltagande generellt. På så sätt har humorn absolut en politisk effekt." Vet inte riktigt vad jag ska tycka om just det här dock. Tanken på ett beroendeförhållande mellan politiken och humorn känns inte helt tillfredsställande.
Förresten handlar Kobra ikväll om George Bush - guds gåva till humorn.
*****
Stämmer det att Åsa Linderborg kommer vara gäst i Filip och Fredriks valvaka (kanal 5) på onsdag? Kan ju bli årets bästa TV i så fall.
*****
Obama leder med 6,3% i RCP:s national average just nu.
*****
Robert D Kaplan har redan, i Los Angeles Times, börjat fundera på Obamas - "if elected" - första politiska utmaningar. Läs "Iraq may be Obamas first test" här. Jag ser den här typen av artiklar som ett utslag av Obamas kraftiga övertag. Mycket få initierade tror fortfarande att McCain har en realistisk chans: endast 2 av 14 politiska bedömare när Washington Post gör en rundringning till exempel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)