Måndag.

Jag hoppas verkligen inte att jag är eller någonsin blir den här killen. Om man kallar sig själv för "klok, eftertänksam, och livserfaren intellektuell" är man i och för sig nog redan där ganska illa ute. Varför jag nu skulle göra det.

*****

Norstedts svenska-engelska lexikon är väldigt bra. Gratis dessutom.

*****

Imorgon intervjuar jag pulitzerprisvinnaren Susan Faludi på leopard förlag.

*****

Det var inte 6000 spattiga journalister på bokmässan. Det var, enligt Dagens Media, 1224 fotografer och skribenter som hade ackriditerat sig. En rätt bisarr siffra ändå trots allt.

Bokmässan: IIII

Khemiri var som väntat strålande. Han har en grym förmåga att trollbinda åhörarna. Avslutade med att läsa upp ett kåseri ur sin senaste bok "Invasion". Publiken ville inte sluta applådera och Khemiri såg lite generad ut. Fick en pratstund med Göran Greider precis. Han ska, typ nu, prata om sin Dan Andersson-biografi i FiB/Kulturfronts monter. I övrigt inget mer inplanerat under dagen. Hade tänkt att prata lite med Karin Magnusson angående Aftonbladets nya kultursidor men hon har knappast synts till alls i AB:s monter.

Bokmässan: III

Carin Hjulström: "Det är mycket kvinnor och sex i boken?" Plura: "Ja, jag har ju alltid gillat att knulla." Jonas Hassen Khemiri nu. Har ingen aning om vad det ska handla om, lär bli bra det med dock.

Bokmässan: II

Hetsigt men otroligt skoj här på bokmässan dag 2. Inspirerande, om man vill använda ett ganska äckligt ord. Bäst igår var nog den feministiska ikonen Susan Faludi som höll föredrag om sin senaste bok: "Den amerikanska mardrömmen". Handlar i stort om vad 9/11 har betytt för kvinnorna i USA. Hon fick några frågor mot slutet av en kanske lite nervös och väl flamsig Maria-Pia Boëthius. "What will happen to the women now when the capitalism has crashed?" löd en av frågorna. Hmmm. Deltog också i ett feministiskt seminarium igår med Moa Elf Carlén i spetsen vilket var spännande om än lite lamt. Blev mest allmänna reflektioner och utdrag ur antoplogin äga rum, som var samtalets utgångspunkt. Avslutade kvällen igår med att gå på prisutdelningen av årest kulturtidskrift på Universeum. Vin, musslor, lite för långa tal av kulturelitens företrädare och what not. Vinnare? OEI. En tidskift som jag aldrig läst som tydligen hänger sig åt "konceptuella operationer, efterlanguagepoesi och kanadensisk patafysik". Yes box. Nu: iväg till Plura Jonsson som tydligen ska prata svart blogg och livet och sånt där.

Bokmässan: I

Anlände just till Göteborg och bokmässan. Ska försöka blogga lite kontinuerligt under de kommande dagarna härifrån. Hysteriskt mycket folk och i runda tal 6000 spattiga journalister som ränner omkring och jagar intervjuer. Aftonbladet hade ju som bekant premiär för de nya kultursidorna i dag. Lyssnade precis på Åsa Linderborg som hade en pratstund med DN:s kulturchef Maria Schottenius i AB:s monter. Enligt Linderborg kommer populärkulturen få en mer framskjuten roll i fortsättningen, detta behöver dock inte nödvändigtvis betyda att kultursidorna förlorar i analytisk eller intellektuell kraft, menade hon. Aningen naivt kan jag tycka. Rekryteringen av Karin Magnusson säger ju en hel del också. Min tes är att Schibstedt vill tvätta bort klassbegreppet och göra hela framtoningen mer soft, typ. Mer om detta senare.

Kulturen kontra kapitalet

Guardian skriver i dag att den Brittiska regeringen från februari nästa år kommer bjuda alla kids (18-26) på teater. Gratis biljetter, helt sonika. "Culture secretary" Andy Burnham menar att: "Theatre can change people's lives, it can give them new insights, it can broaden their minds and help them achieve their potential." Tänk att det fortfarande finns politiker med visioner. Det du, Lena lilla. Birro och co formulerar det bra i slutrepliken angående debatten om kulturuppropet också (DN i dag): "I moderaternas 'Kulturen 3.0' står det att målet är att varje generation ska lämna efter sig en bättre värld: då måste vi tala om vad som är en bättre värld och vilka medel som krävs för att uppnå visionen. Först därefter kan vi tala om prislappen och förstå vad vi får för pengarna." Loppet är alltså inte kört. För vissa menar uppenbarligen fortfarande att människor anno 2008 inte enbart är konsumenter utan faktiskt, hör och häpna, människor.

Richard Hawley

När man efter en orolig natt med feberdrömmar vaknar upp och känner sig så där tom i huvudet kan det vara ganska fint att trösta sig med svartklädda, stiliga män med djup i rösten. Johnny Cash och Jens Lekman. Framförallt, just nu, Richard Hawley. En lite mystisk och svårt romantiserad man, från en svunnen tid, som bland annat sjunger om kärleken till sin hemstad (Sheffield). Lyssna och kika på "Coles Corner", singeln från senaste albumet "Lady's bridge", här.

*****

Expressens Isobel Hadley-Kamptz är ju en duktig skribent, men lite väl spretig kan jag tycka. Exempelvis stör det mig att hon länkar till både Magnus Linton (kraftigt vänsterorienterad) och Johan Norberg (nyliberal) på sin blogg. Vad har de gemensamt? Och vad vill hon säga genom att länka till båda? Att hon faktiskt ser människan och inte den politiska färgen? Tjena. Sedan blir det extremt tjatigt att läsa henne när 75% av inläggen upptas av att skälla på FRA.

*****

Byt namn! (som numera länkar till Baksidorna) ordnar tävlingen "Sveriges bästa medienamn". Jag har nominerat: Helle Klein, Robert Tennisberg, Caspar Opitz, Zendry Svärdkrona, Fredrik Strage, Märta Myrstener, Isobel Hadley-Kamptz och Jonna Simas.

Ryssland spänner musklerna?

Minns ni fågelinfluensan? Den som enligt "initierade forskare" mycket snart skulle spridas som en löpeld. Rapport körde ju stora larmreportage i typ tre månader där man varvade bilder på sjuka kycklingar och uppskrämda asiater, ändå tills man insåg att det nog inte skulle bli något av med det där. Kanske tog man också till slut fasta på att inget fall av smitta någonsin kunnat konstaterats mellan människor. Jag tycker mig se en liknande tendens nu vad gäller den svenska pressens övertygelse om att Dmitrij Medvedev - efter det ryska övergeppet i Georgien - när som helst tydligen kommer invadera, typ, Polen. Att exempelvis krigshetsarna på Svenska Dagbladets ledarredaktion skulle falla för frestelsen och börja längta tillbaka till en tid då svensk militär jagade sillstim i Östersjön, får nog knappast någon att bryta ut i ett VAFALLS? men att citatet: "ett nytt kallt krig tornar upp vid östfronten" kommer från vänsterhåll, förvånar.
För en mer nykter analys får man i stället vända sig till Fokus. Elsa Westerstad har skrivit en lysande artikel om den sovjetiska propagandaestetiken som ogenerat fläkts ut både här och var de senaste veckorna (DN, Time Magazine och Axess är några exempel). Hon har bland annat intervjuat Kent Asp, medieprofessor vid Göteborgs Universitet, som menar att anledningen till att tidningarna nu börjar rapportera om hotet från den yrvakna ryska björnen är att man: "antingen tycker att det är säljande, eller så finns en politisk avsikt bakom [...] I Sverige till exempel, kan man ju se det mot bakgrund av försvarsdebatten. För dem som vill värna ett starkt svenskt försvar, kan det nya ryska hotet vara ett tungt argument naturligtvis".

Om att bli utmattad av Toyota och Colgate

Jag tror jag börjar bli gammal. Har nästan slutat kolla på TV. Blir stressad av reklamen framförallt. Lyssnar på P1 istället. Det enda TV-programmet jag klarar av just nu är nog "Videokväll med Luuk". Inget flash, inga bomber och granater, ingen reklam, inga skrikande programledare, inget sjungande, inga crazy lekar, inga knasiga ljudeffekter eller fiffiga färgsprakande kulisser. Bara ett vanligt jävla samtal. Det kan väl få räcka så ibland.

*****

Must see. Håkan Hellström i lindan av sin karriär, i TV3 klassikern "Vita lögner".

*****

Hans Ruin (min gamla filosofilärare!) skriver en klargörande kolumn i DN idag om det sjuka i att MacCain faktiskt kan fungera som en trovärdig kandidat till presidentposten.

*****

Martin Gelin skriver om Sarah Palins obehagliga och närmast fascistoida förhållningssätt till våldtäktsoffer:

"Det är väl allmänt känt vid det här laget att Sarah Palin tycker att våldtäktsoffer som blir gravida ska tvingas behålla barnet. Men det verkar inte vara lika känt att hon även tycker att de, efter att ha blivit våldtagna, ska betala för den medicinska undersökningen själva. Wasilla, staden där Palin var borgmästare, var den enda i Alaska som tillämpade den här lagen. Resonemanget var att skattebetalarna annars skulle behöva stå för dessa kostnader, mellan 5 och 14 000 dollar om året (som en jämförelse kostade Palins hockeyrink 2 miljoner dollar)."

Knark, böcker, fåglar och fula hemsidor

Lista för litterära nördar: böcker och fåglar.

*****

Förlåt, men är inte storsatsande Newsmill ganska ful?

*****

Bra om knark. Låt Snoop Dog knarka ifred!

Vakna.

"'The All Black Issue' sålde slut hos amerikanska tidningsgrossister inom loppet av bara några veckor och kunde ha blivit en utmärkt utgångspunkt för en vidare diskussion om minoriteters villkor och förutsättningar i modevärlden också inom svensk modejournalistik, men här har tilltaget, med några få undantag, passerat till synes obemärkt förbi." Niclas Elmér skriver bra i Sydsvenskan om det senaste numret av tidningen Vogue (där alla modellerna var svarta och samtliga artiklar berörde framgångsrika färgade kvinnor). Elmér passar samtidigt på att peka på den totala frånvaron av intellektuella analyser inom den svenska modejournalistiken. Modejournalister vill ofta framhäva att mode, kläder, faktiskt är konst och att konst i sin tur ju i förlängningen är politik och att det hela är så mycket större och viktigare än vad de icke initierade kan förstå. Jag har aldrig köpt det där snacket. Åtminstone så länge vi pratar Cosmopolitan är mode "style and beauty" - vilket betyder pengar - och ingenting annat. För som Elmér skriver: "Det är världens enklaste sak att ropa efter en initierad modejournalistik, men om vi inte ser strukturer ens när de ligger under förstoringsglas mitt framför ögonen på oss, om vi inte tycker att de spelar någon roll – hur kan vi förvänta oss att någon, någonsin ska ta någonting som har med mode att göra på något som helst allvar?"

*****

Jag har blivit redaktör för "aktuellt"-sidorna i FiB/Kulturfront. Så här kommer det att se ut i kommande numret.

En kvarts miljon för Federley?

Obamahysterin som sagt, har lite svårt att släppa det där. Är det bara jag som reagerar lite tvekande, hmm-ande på att 40 miljoner människor såg Obamas nomineringstal (för övrigt ett historiskt tittarrekord på ett politiskt konvent)? 40 miljoner. Och när han besökte Berlin i somras dök 200.000 personer upp. Kvasipolitiskt jippo, change we can believe in eller bara smått obehagligt? Titta på den här filmen t.ex. Vad betyder populariseringen av politikerna egentligen? Kommer det 2020 vara möjligt att knalla in på ett galleri i Stockholms innerstad och köpa en tavla i eklektisk tappning föreställande statsminister Federley? Är det önskvärt och vad är egentligen effekterna? Mona Sahlin, som var på plats på demokraternas konvent i Denver, sade i veckan till DN att: "Det finns tendenser åt det här hållet i Sverige också, men vi ligger lyckligtvis långt efter USA där det är oerhört mycket hausse på den enskilda personen. Visst kommer jag att fortsätta kritisera Fredrik Reinfeldts fru, men det gör jag i hennes egenskap av moderatpolitiker, inte för att hon är gift med Fredrik Reinfeldt." En knappast oviktig poäng som drunknar lite i havet av alla problemfria analyser à la Per Bjurman som dominerar det mesta som skrivs just nu annars i den svenska pressen.