En kvarts miljon för Federley?

Obamahysterin som sagt, har lite svårt att släppa det där. Är det bara jag som reagerar lite tvekande, hmm-ande på att 40 miljoner människor såg Obamas nomineringstal (för övrigt ett historiskt tittarrekord på ett politiskt konvent)? 40 miljoner. Och när han besökte Berlin i somras dök 200.000 personer upp. Kvasipolitiskt jippo, change we can believe in eller bara smått obehagligt? Titta på den här filmen t.ex. Vad betyder populariseringen av politikerna egentligen? Kommer det 2020 vara möjligt att knalla in på ett galleri i Stockholms innerstad och köpa en tavla i eklektisk tappning föreställande statsminister Federley? Är det önskvärt och vad är egentligen effekterna? Mona Sahlin, som var på plats på demokraternas konvent i Denver, sade i veckan till DN att: "Det finns tendenser åt det här hållet i Sverige också, men vi ligger lyckligtvis långt efter USA där det är oerhört mycket hausse på den enskilda personen. Visst kommer jag att fortsätta kritisera Fredrik Reinfeldts fru, men det gör jag i hennes egenskap av moderatpolitiker, inte för att hon är gift med Fredrik Reinfeldt." En knappast oviktig poäng som drunknar lite i havet av alla problemfria analyser à la Per Bjurman som dominerar det mesta som skrivs just nu annars i den svenska pressen.