Avdelning: betydelsen av kommatering

Via Food Network Humor.

Sveriges snyggaste magasin ger er: Trendbibeln

I det senaste numret av Cap & Design - Skandinaviens största magasin för grafiska formgivare - har jag intervjuat en hel drös vassa art directors. Resultatet blev en massiv trendbibel för 2011.

Jag har också pratat med svenska bokförlagsjättar och amerikanska skivbolag om varför de numera vänder sig till Östeuropa och Asien för att trycka sina produkter.

Ni vet väl förresten att Cap & Design är Sveriges snyggaste och bäst designade tidning? Åtminstone om man får tro branschorganisationen Sveriges Tidskrifter som i fjol delade ut priset Årets ad till magasinets formgivare Johan Blomgren.

Johan Blomgren ligger förresten bakom designen på en annan tidning som jag arbetat en del med den senaste månaden och som i dagarna når tidningshyllorna: Magasin Morberg.

Wired om Angry Birds; avd god journalistik

Brittiska Wired har i det kommande aprilnumret ett massivt och briljant reportage om Rovio - företaget som skapade Angry Birds (spelet som är den mest populära betalappen för Iphone just nu och som väntas dra in 35 miljarder dollar fram till och med 2014). Tom Cheshire berättar historien om Rovio som i början av 2009 stod på ruinens brant men som tack vare hjärndöda Angry Birds - som blivit varenda tjommes favorit till tidstjuv - i dag är ett av världens mest framgångsrika underhållningsföretag.

One afternoon in late March, in their offices overlooking a courtyard in downtown Helsinki, Jaakko Iisalo, a games designer who had been at Rovio since 2006, showed them a screenshot. He had pitched hundreds in the two months before. This one showed a cartoon flock of round birds, trudging along the ground, moving towards a pile of colourful blocks. They looked cross. "People saw this picture and it was just magical," says [Niklas Hed, who co-runs the company]. Eight months and thousands of changes later, after nearly abandoning the project, Niklas watched his mother burn a Christmas turkey, distracted by playing the finished game. "She doesn't play any games. I realised: this is it."

Vecka 09

Världens snyggaste tidning gör om

New York Times Magazine är kanske den tidning i världen som är bäst och snyggast designad. Ofta, nästan jämnt, är omslagen tidlösa (i ordets allra mest exakta betydelse). I dag presenterades en första glimt av deras omgörning. Det handlar inte om några radikala förändringar - "It's not like we're inventing something that has never been done before", berättar redaktören Hugo Lindgren - men tittar man på det nya omslaget känns det nog ändå som att det hänt ganska mycket.


När jag förra året intervjuade Arem Duplessis, chefsdesigner på just NY Times Magazine, och bad honom ge sitt allra bästa tips till den formgivare som vill boosta sitt magasin svarade han:

Fight the good fight. Articulate your ideas in a clear and concise way and don’t be afraid to stand up for them.

Och exakt det här känns mycket som styrkan med hans egen tidning. Formen bottnar i mycket precisa idéer och inget, som det brukar heta, lämnas åt slumpen.

The Cutline berättar mer ingående om vad som är nytt med omgörningen.

Och här finns en längre föreläsning med Arem Duplessis där han berättar om hur formgivarna på tidningen arbetar.

Gulp?

The World Is Obsessed With Facebook from Alex Trimpe on Vimeo.

"Branded seats"

"We put indented plates on bus stop, mall, and park benches, so that when people sat down, the message was imprinted on their thighs. This meant that as well as having branded seats, a veritable army of free media was created, with thousands of imprints being created and lasting up to an hour."

Varför det för mig går en rak linje mellan den nya zeeländska byrån DDB Aucklands innovativa reklamkampanj och Linda Bengtzings kommentar i Dagens Nyheter i dag om hur hon förbereder sig inför kvällens deltävling i Melodifestivalen - "Jag står på händer. När man är nervös spänner man axlarna men står man på händer tvingas man slappna av" - är lika kristallklart som klurigt att reda ut.

I hear the train a comin'

Just nu pågår utställningen The last steam railroad in America på Robert Mann Gallery i New York. Utställningens magiska bilder är tagna av fotografen O. Winston Link (1914-2001) i 1950-talets Virginia. Det var när det statliga järnvägsbolaget Norfolk & Western Railway började avveckla ångmaskinerna till förmån för de modernare dieselmotorerna, som Link bestämde sig för att dokumentera de gamla lokomotiven som snart skulle gå ur tiden.

Jag har alltid tyckt mycket om tåg. De första riktigt starka minnesbilder som jag har från min barndom, och som hastigt kom tillbaka till mig när jag tittade på Links bilder, är när jag ligger i en sovvagn. Jag vaknar tidigt på morgonen och det är sommar; varmt och fuktigt i kupén. Alla andra sover. Den första insikten av att vara på väg någonstans, som inte är hemma. Lakanen som luktar annorlunda, svaga snarkningar från andra sidan väggen. Det omisskännliga ljudet av tågets skenor som gnisslar mot rälsen. Och det där flyktiga ringande ljudet emellanåt, som försvinner lika snabbt som det kommer. Jag blundar igen och vi dundrar vidare, fram genom det Blair Witch-skogiga landskapet.

Här kan man titta på fotografierna från New York-utställningen, som åtminstone gör mig alldeles matt. Caroline Hirsh på The New Yorker beskriver den som fylld av "carefully crafted, cinematic images of a very particular moment in American time."