Om David Carr och världens mest inflytelserika dagstidning

I går kväll, medan jag tryckte i mig alldeles för mycket rischoklad, såg jag den nya - i mediekretsar megahajpade - amerikanska dokumentärfilmen Page one: A year inside The New York Times. Filmen skildrar den revolution som pågår inom medieindustrin och vad som står på spel om den grävande (betal-)journalistiken försvinner. Den är på samma gång viktig, intressant - och vansinnigt underhållande.

Dokumentärens huvudperson är den fängslande reportern David Carr. Den före detta crack-missbrukaren och ensamstånde tvåbarnsfarsan som gått från utblottad till anställd på världens mest inflytelserika dagstidning. Bäst är kanske när han käbblar om sociala medier med Brian Stelter, när han trycker till Michael Wolff eller när han läxar upp Shane Smith, en av tidningen Vice grundare:

"Just a sec, time out. Before you ever went there, we’ve had reporters there reporting on genocide after genocide. Just because you put on a fucking safari helmet and looked at some poop doesn’t give you the right to insult what we do. So continue."

Via Twitter fick jag senare tips om Carrs självbiografi - The night of the gun - med denna tagline: "A Reporter Investigates the Darkest Story of his Life. His Own."

Page one: A year inside The New York Times, har svensk biopremiär på Hornstulls stolthet Bio Rio den 4 november.

100 dagar senare

Jag har skrivit om de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson - som nu suttit frihetsberövade i Etiopien i 100 dagar - här och här tidigare.

Igår ordnades demonstrationer i Stockholm, Göteborg och Malmö under parollen "Frige Johan och Martin". På ett kylslaget Södermalmstorg riktade en rad prominenta talare - Ola Larsmo, Åsa Linderborg, Björn Wiman, Mats Söderlund med flera - skarp kritik mot regeringens passivitet i frågan. Det kändes hoppfullt.

Igår kväll hade Aktuellt ett längre reportage om svenskarna (spola till 15:25).

Och i Skavlan på fredagskvällen pressades Bildt, nog till sin egen förvåning, tämligen hårt i frågan (spola till 21:35).

Bland annat GT ("De slåss för sina fängslade vänner") och Sydsvenskan ("Glöm inte bort dem") uppmärksammar i dag fallet.

Fortsätt stödja Martin och Johan genom att sprida information om kampanjen Free the Swedish Journalists Johan Persson & Martin Schibbye eller skänk pengar till Reportrar utan gränser.

Folkpop från Svedmyra

På måndagen meddelar Luger att folkpopduon First Aid Kit, mot bakgrund av det hårda publikttrycket, gör en extrakonsert på Södra Teatern i Stockholm i slutet av november.

Det är en sådan där nyhet som kan få en blåsig måndag i oktober att kännas lite bättre. En sådan där nyhet som kan få en att tänka att Ulf Lundell - som i en intervju i helgen uttryckte att han är förbannat glad att han hann bli gammal innan "alla TV-kanaler blev TV3" - faktiskt har fel. Så länge det finns band som First Aid Kit, och som en hel del människor faktiskt är intresserade av, fungerar helt enkelt inte det resonemanget (med vilket han förstås ville illustrera att det 2011 bara finns kommersiella och själlösa uttryck inom populärkulturen).

Klara och Johanna Söderberg är uppväxta i Svedmyra söder om Stockholm och har sjungit ihop sedan de var små. 2008 kom första EP:n "Drunken Trees". Sedan dess har det hänt vansinnigt mycket - på väldigt kort tid. Förutom att de släppt en fullängdare, spelat in en uppföljare i Nebraska, gjort en cover på Fleet Foxes Tiger Mountain Peasant Song (som snart är uppe i 2,5 miljoner visningar på Youtube) samt turnerat sig blodiga i Europa, USA, Australien och Nya Zeeland, tycker jag att följande illustrerar deras unika begåvning på ett bra sätt:

I en intervju med Dagens Nyheter våren 2008 förklarade systrarna - som då var 15 respektive 17 år gamla - att deras stora idol var Bright Eyes. Under hösten, alltså bara drygt tre år senare, har de befunnit sig på turné med just Conor Oberst, som dessutom gästar på kommande skivan.

Ungefär som att jag, år 2014, skulle åka till New York för att skriva en bok tillsammans med Malcolm Gladwell.

I januari 2012 släpps First Aid Kits andra album, ”The Lion’s Roar”. När de kommer hem till Sverige för att fira av den skivan håller jag tummarna för att det blir fler extrainsatta konserter. Och då på Cirkus.