27 oktober 2011

Om David Carr och världens mest inflytelserika dagstidning



I går kväll, medan jag tryckte i mig alldeles för mycket rischoklad, såg jag den nya - i mediekretsar megahajpade - amerikanska dokumentärfilmen Page one: A year inside The New York Times. Filmen skildrar den revolution som pågår inom medieindustrin och vad som står på spel om den grävande (betal-)journalistiken försvinner. Den är på samma gång viktig, intressant - och vansinnigt underhållande.

Dokumentärens huvudperson är den fängslande reportern David Carr. Den före detta crack-missbrukaren och ensamstånde tvåbarnsfarsan som gått från utblottad till anställd på världens mest inflytelserika dagstidning. Bäst är kanske när han käbblar om sociala medier med Brian Stelter, när han trycker till Michael Wolff eller när han läxar upp Shane Smith, en av tidningen Vice grundare:

"Just a sec, time out. Before you ever went there, we’ve had reporters there reporting on genocide after genocide. Just because you put on a fucking safari helmet and looked at some poop doesn’t give you the right to insult what we do. So continue."

Via Twitter fick jag senare tips om Carrs självbiografi - The night of the gun - med denna tagline: "A Reporter Investigates the Darkest Story of his Life. His Own."

Page one: A year inside The New York Times, har svensk biopremiär på Hornstulls stolthet Bio Rio den 4 november.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar