NYC

Jag åker till New York i morgon och blir borta till pepparkakstider. Jag och min fina vän Erik flyttar till en gammal kartongfabrik i Brooklyn. Jag lämnar - naturligtvis - Sverige med en förhoppning av att det här ska bli den bästa månaden i mitt liv. Jag har också en känsla av att något storslaget kommer att hända. Som Conan O'Brien sa i sitt klassiska Goodbye Speech när han avslutade sin sju månader långa sejour på The Tonigt Show:

Please do not be cynical. I hate cynicism. It doesn’t lead anywhere. Nobody in life gets exactly what they thought they were going to get. But if you work really hard, and you’re kind, amazing things will happen.

This just in: Strage Twittrar

Fredrik Strage startar twitter-konto. Twittrar bäst som twittrar sist, alltså. Och: ja. Nog är det är värt en egen bloggpost!

Mad woman

När man läser New York Magazines mastodont-feature om Sarah Palins storslagna framtidsplaner i senaste numret, är den överhängande känslan att det samhälle som hon vill åter till inte är 1980-talets USA; alla Reagan-flörtar till trots ("And she cites Ronald Reagan in promising the same for the country: 'If we do our part, as President Reagan said … the great confident roar of American progress, growth, and optimism will resound again!'")

Nej, Sarah Palin är ju snarare en karaktär som skulle stortrivts i 50- och 60-talets USA. I Mad Men-samhället.

Så här beskrev Boston Globe Palin mitt under pågående valspurt 2008:

"The vice presidential nominee's fast rise and vast popularity in Alaska owe to her raw charisma, her ability to navigate the system on her own terms, and her way of being many sorts of women at once. She's the devoted mother on a pedestal, who showers her disabled son with the message that he's perfect. She's the beauty pageant veteran who understands how lipstick modulates a tough interior. She's the ambitious careerist who won't let enemies block her path to power. The sort of woman that some other women admire, and some resent."

Skulle lika gärna kunna varit en karaktärsbeskrivning av Joan Holloway, right?

Ways of escape

Den här veckan lyssnar jag på Great Lakes.

Sådan tid, sådan galning.

Det är givetvis omöjligt just nu att inte referera till det inlägg som jag skrev två dagar efter valet. Texten handlade om att risken för att en ny laserman skulle dyka upp, i upptakten till och efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, var överhängande. Eller åtminstone risken för att Sverige, med ett öppet rasistiskt och fascistiskt parti i riksdagen, skulle bli ett farligare land att vistas i.

Vid 20-tiden i kväll sköts två kvinnor i en lägenhet genom ett fönster i stadsdelen Kroksbäck i Malmö. Sammanlagt rör det sig om ett 15-tal ouppklarade skjutningar den senaste tiden. Samtliga offer har haft invandrarbakgrund. Basi Hassan, 47, stod och väntade på bussen i söndagskväll när någon försökte mörda honom.

Malmöpolisen gick i dag ut och bekräftade att man jobbar efter teorin att en och samma gärningsman ligger bakom. Den enda gemensamma nämnaren offren emellan är att deras hy är mörk, vilket är en av anledningarna till att utredningen nu fokuseras kring högerextrema grupperingar.

Det rör sig alltså om rasistiskt våld. Och kopplingen till Sverigedemokraterna känns inte direkt långsökt. Tommy Lindström, tidigare chef för Rikskriminalen och expert i Efterlyst, sade i går kväll att han tror att gärningsmannen aktivt försöker återskapa John Ausonius handlingar.

Likheterna mellan 1991 och 2010 är givetvis att gärningsmännen agerar i ett samhällsklimat som hårdnat. Då som nu talar svenska riksdagsmän öppet om "invandrargener", och att det skulle finnas en större brottsbenägenhet bland de som är födda i Bagdad, än de som är födda i Bengtsfors.

Det är knappast en vild gissning att gärningsmannen - precis som Ausonius gjorde - känner att han har ett moraliskt stöd där han smyger i buskarna med fingret runt avtryckaren. Att han på något sätt gör samhället en tjänst. "Det är ett Sverige som är gynnsamt för kålrötter", som Per Svensson uttryckte det i Sydsvenskan.

Sådan tid, sådan galning.

Bored to death-abstinens

Jag har utvecklat en besatthet. Geniala amerikanska HBO-producerade komediserien Bored to Death, som jag skrivit om tidigare, liksom frodas i skallen. Även om säsong 2 så här långt är mycket sämre än första säsongen, är det utan tvekan den smartaste sitcom som jag sett sedan Curb Your Enthusiasm. Ett tydligt tecken på att jag blivit just besatt kom häromdagen. Plötsligt upptäcker jag att jag står och fotar en random person i matkassan, eftersom han är så kusligt lik Bored to Death-Ray:

Kvällstidningarnas värsta chockrubrikord. Hollywoodhår?

MySpace nya logga

Vågat och, ja, genialt.

Fredagstelegram: Marilyn, Nyheter24 och Årets bästa magasinsomslag

# Årets bästa magasinsomslag 2009 är korade. New Yorker vann cover of the year i kategorin: Mode och Skönhet.

# Bländande journalistik i coverstoryn av Vanity Fairs novembernummer: Marilyn and Her Monsters.

# Tidningsutgivarnas pris till årets digitala dagstidning gick till min gamla arbetsplats Nyheter24. Väldigt oväntat och väldigt roligt. Kudos framförallt till chefredaktör Aaron Israelsson, en av de bästa tidningsmakare jag haft förmån att arbeta tillsammans med.

# Tunnelbanegrafik: så här röstade stockholmarna i riksdagsvalet.

# Hörrni, ni har väl hört att det långa reportaget är dött? Att ingen orkar läsa texter som är längre än 1500 tecken längre? Om detta är vad ni har hört är det verkligen dags att sluta lyssna. Eller käfta emot. Titta exempelvis på Fokus och Filter: båda tidningarna har ökat sin räckvidd med över 60 procent - på ett år.

Självpromotion

Under produktion:

# Arbetar för tillfället heltid på tidningen Metro. Det är väldigt roligt att emellanåt hoppa in och arbeta upp dagstidningsflåset. I går intervjuade jag Håkan Hellström. Vi satt en timme på ett konditori på Södermalm i Stockholm. Håkan åt en italiensk kycklingsallad och jag drack en kopp te och åt en kladdig mazarin. Vi pratade bland annat om stockholmskomplex och huruvida popmusik är ett hantverk eller inte. Något som slog mig, och som jag aldrig fått intrycket av när jag läst någon intervju, var att Håkan är en genuint rolig person. Artikeln finns att läsa i Metro på fredag.

# Jag var i Oslo nyligen och gjorde ett spännande reportage åt SAS fina kundtidning Scanorama. Publiceras i kommande nummer.

# I nästa nummer av Cap & Design har jag skrivit ett långt reportage om så kallad Stop Motion-animation. Jag har bland annat intervjuat Robyns amerikanska formgivare Mary Faggot som ligger bakom den här korta promotionfilmen:

#

Body Talk Pt.1 is coming! from Robyn on Vimeo.

# Förbereder en längre jobbresa till New York i november.

# Sitter med ett hemligt projekt, som jag har arbetat intensivt på tillsammans med en god vän under drygt ett år. Mycket snart avgörs huruvida vi kommer ro det i land eller inte.