Larry och den amerikanska vänstern

Flyget hem från Newark gick fortare än planerat. För det har jag att tacka Larry Freedman, som jag hade turen att hamna bredvid. Under flygningens sista timmar satt vi och pratade om allt mellan himmel och jord. Framförallt pratade vi om vad som rör sig mellan den amerikanska himmelen och jorden.

Larry, eller "Capt. Larry Freedman" som det står på hans elfenbensvita visitkort (han är sjökapten, bland mycket annat), representerar på många sätt den intellektuella amerikanska vänstern i dag. Det är en grupp som slutat tro på det där som Obama talade så flitigt om hösten 2008: change.

Trodde Larry att Obama hade förmågan att förändra innan han tillträdde? Ja. I dag menar han dock, precis som Cindy Sheenan och många andra, att Obama inte lever upp till sina ord och löften. Larry pekade bland annat på klimatfrågan, den ihåliga sjukvårdsreformen, oförmågan att stänga ned Guantanamo och framförallt: kriget i Afghanistan.

"Men", frågade jag obligatoriskt samtidigt som vi flög över Glasgow, "är det ändå inte ett steg i rätt riktning jämfört med Bush?" "Maybe", svarade Larry kort och suckade, "problemet är att många av Obamas rådgivare har hängt med sedan Clintons dagar och de har ju samma agenda i dag som då."

Larry Freedman är en man i övre medelåldern, uppväxt i Brooklyn men nu bosatt i en liten by på landet utanför Albany där han lever ett slags in to the wild-liv. När jag frågade honom varför han valt att flytta från New York sa han bland annat att han känt sig tvingad att komma bort ifrån kommersen och politiken som infekterar städerna.

"På landet, i skogen, kan jag åtminstone tänka klart. Och så slipper jag Fox News."

Men Larry är, trots allt, idealist. Varje vecka skriver han brev och ringer till Vita Huset (det här är inte lika galet som det låter, i USA är det inte alls ovanligt). Han medger att han knappast tror att det gör någon skillnad men att det ändå är principiellt viktigt att göra sin röst hörd. Det är den största faran av alla menade han, att folk slutar bry sig. "And they take notes", påpekade han och syftade på volontärerna i Washington som tar emot samtalen.

I väskan hade Larry - givetvis - den politiska tidskriften The Nation, som han stolt visade upp. Magasinet är känt som "The flagship of the left" i USA och Larry menar att tidningar som dessa är oumbärliga för nationen och demokratin.

I går samlades tepåse-republikanerna för ett "rally" igen, förresten. Jag tror inte att de läser The Nation. Troligen är de också en av många anledningar till att Larry valt att lämna den högre civilisationen.

Bilden: The Nations omslag efter att Bush blivit omvald i november 2004.