Kronans vägkrog i Njurunda

Jag bilade upp genom delar av vårt avlånga land i fredags, från Stockholm till Östersund. Att åka bil på våren kan vara fint. Jag tänker alltid klart när jag bara tittar framåt på vägen och landskapet. Tystnaden och det skiftande vädret. Snöblandat regn som varvas med klart soligt väder och hårda vindar. Särskilt tyst var det inte i och för sig inte den här gången. Jag och min pappa pratade nästan hela vägen. Om tiden som flyr, fotbollen, politiken. Sådana saker.

En annan sak jag tycker om med att bila genom Sverige är matstoppen. På Kronans vägkrog, i Njurunda, alldeles intill Bölesjön, stannade vi till exempel och åt en sen lunch. Det är ett sådant där ställe som det inte finns så många kvar av. Det är kort sagt en restaurang som ligger mycket långt ifrån många stockholmskrogar, inte bara geografiskt.

Här går det inte att beställa färsk spenat slungad i varm grädde. Ingen chailatte för 36 kronor och inga fairtrade-muffins i kaféet. Kronans vägkrog är ett ställe som inte bjuder på någonting extra, samtidigt som det heller inte kräver någonting i utbyte.

Det är helt enkelt en lokal där det, till exempel, går att köpa strömming med mos för 79 kronor. Om man inte väljer buffén så klart. Till maten tar man gärna lingondricka, ett glas fet mjölk eller kanske en Loranga. Rejäla linssoppor och smörgåsar med leverpastej finns också att tillgå. Vill man ha efterätt finns småkakor och kladdiga wienerbröd. Här kan man stjäla en påtår utan att någon bryr sig. I entrén finns ett skåp med olika konstverk till salu. Bland annat en inplastad träälg för 380 kronor. Det luktar ovädrat och på varje bord ligger sönderlästa dagstidningar.

Avspänt och vilsamt. Lite fult.