Lilla Ukraina & Pluto

Det finns fortfarande klubbar i Stockholm som gör någonting annat. Lilla Ukraina vid Valla Torg är ett av de ställena. Den 13 mars spelar Conny Nimmersjö och Rigas live och Jenny Wilson väljer musik. Kan rekommendera att ni letar er dit. En annan klubb som medvetet försöker undvika att bete sig som exakt alla andra ställen är Pluto. Jag hänger inte så ofta på de här klubbarna men tycker att det är väldigt viktigt att de finns och frodas.

I torsdagens nummer av tidningen City, där jag arbetar just nu, skrev jag ett längre reportage om Pluto. Finns komplett med bilder här.

Nej, det är ingen svartklubb – men Kulturföreningen Pluto i Gröndal tillför Stockholms klubbliv någonting annat. Billig öl, bra band och "social extas" är några av de ingredienser som förvandlat en gammal lagerlokal i Gröndal till en av Stockholms hetaste nöjesscener. City tog ett snack med grundaren Thomas Larsson.

Journalistduon Filip och Fredrik romandebuterade förra året med ”Tårtgeneralen”, en bok som i allt väsentligt handlar om en man: Hasse P. Hasse P bestämmer sig som nyinflyttad i Köping i mitten av 1980-talet för att baka Världens Längsta Smörgåstårta – detta för att motbevisa Jan Guillous påstående i rikstelevisionen att staden är världens tråkigaste. När jag träffar Thomas Larsson – grundare av kulturföreningen Pluto – i en före detta lagerlokal i Gröndal där klubben huserar, inleder vi med ett samtal om just Hasse P.

– Jag läste precis ut ”Tårtgeneralen”, en fantastisk historia tycker jag. I någon mening kan jag identifiera mig med huvudpersonen. Jag kanske är ”Greenlight Districts” svar på Hasse P. Och Pluto är min smörgåstårta.

Thomas, som driver Pluto tillsammans med sin flickvän Natascha Borg, återkommer hela tiden till den kedja av förorter i Stockholm som han själv kallar för ”Greenlight District” – Gröndal, Aspudden och Midsommarkransen. Det var när han ”virrade runt med moppen” en dag i området, som han insåg dess potential.

– Det var en solig novemberdag 2008 när jag av en slump hamnade i Gröndal. Jag förstod omedelbart att jag var tvungen att bygga upp något annorlunda här. Hela området är som en konstnärlig fristad med Konstfack, Kulturföreningen Tellus och Färgfabriken.

Kulturföreningen Pluto, där Thomas är ordförande, har i dag knappt 10 000 medlemmar.
På helgerna är klubben oftast knökfull och tanken verkar vara att utöka verksamheten. Under kvällen hinner Thomas prata om såväl kommande radio- och tv-sändningar som en ny filial i någon av söderförorterna. Något han däremot inte vill prata om är när Bruce Springsteen spelade på Stockholm Stadion i somras och bandets gitarrist Steven Van Zandt ("Little Steven"), valde bort Café Opera för att i stället ta taxi till Pluto och gå på Burlesk-klubb.

– Jag fattar inte varför folk tyckte att det där var så märkvärdigt.

Thomas sitter framåtlutad i en sammetssoffa i den mörka lokalen med en burköl i handen. Jag försöker avslutningsvis få honom att utveckla vad som är speciellt med Pluto. Han funderar länge innan han svarar:

– Vårt motto är att vara ett steg före och två decennium bakom. Det primära syftet är att skapa en ny ambitiös arena för Stockholms alternativa musikscen, där vi mixar nya akter med band som kanske var som störst på 1980-talet. Jag ger folk det jag vill ha. Jag kommer inte på något bättre svar.

Thomas öppnar en till mellanöl. Kvällens liveakt: Exploding Heart kliver på scenen och intervjun avslutas. Ett par dagar efter vårt möte lyssnar jag av ett mobilsamtal som inkommit sent på natten.

"Hej, det är Thomas här. Jag har funderat på vad grejen är med Pluto och vill göra ett tillägg. Det vi har gjort är att sänka tröskeln för social extas i Stockholm. Vår publik brukar säga att det är mer förlåtande stämning här än på till exempel Debaser. På den typen av ställen i innerstaden är allting väldigt nervöst. Hos oss finns ingen ängslighet och det är det som gör oss unika. Godnatt."