Ni vet förstås bakgrunden vid det här laget: Min vän och kollega Martin Schibbye (jag skrev en personlig kommentar här i somras) sitter tillsammans med Johan Persson sedan början av juli fängslade i Etiopien, anklagade för terrorbrott av den etiopiska regimen. De två svenska journalisterna greps av landets armé i Ogaden efter att de smugit sig in i landet via Somalia.
Det mediala fokuset har sedan de spärrades in i huvudsak handlat om själva rättsprocessen. Men efter i måndags - då tidningen ETC avslöjade att Martin och Johan arbetade med att granska det svenska oljebolaget Lundin Petroleums dunkla affärer i området - är det tydligt att någonting hänt. Massmedierna börjar nu på allvar i stället koncentrera sig på en av Sveriges mäktigaste män: Carl Bildt.
Frågan är egentligen gammal: I maj 2000 valdes Bildt in i styrelsen för Lundin Oil AB (han garanterades en årlig ersättning för detta på 100 000 kronor och hade dessutom särskilt ansvar för företagets etiska riktlinjer). 2007, i samband med att han tillträdde sin ministerpost, förhördes Bildt i Konstitutionsutskottet om det kontroversiella uppdraget.
Morgan Johansson (s) kommenterade då så här:
- Problemet med Lundin Petroleum är att man gjort affärer med regimer som gjort sig skyldiga till omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter. Om jag hade varit i Carl Bildts kläder hade jag aldrig accepterat ett uppdrag för det företaget.
Vad som många redan innan ETC:s artikel betraktade som en mindre politisk skandal har nu alltså börjat utvecklats till något mycket större; Bildt - som de fängslade svenskarna var där för att granska - är den person som är ytterst ansvarig för att få dem frisläppta.
Jävsituationen har - på nyhetsplats - uppmärksammats av flera tunga medier de senaste dagarna (se bland annat SVT:s Kulturnyheterna). Ett axplock av de som ifrågasatt Bildts trovärdighet genom debattinlägg inom loppet av några timmar är Johan Wirfält på Rodeo ("Klyftan mellan de dubbla stolar Bildt sitter på börjar bli för djup"), Eric Rosén på Nyheter24 ("Carl Bildt är olämplig som utrikesminister", Kerstin Lundell i DN Kultur ("Carl Bildt har all anledning att dölja vad som försiggår"), Sören Sommelius i Helsingborgs Dagblad ("Carl Bildts förbannade skyldighet") och Gabriel Byström på GP ("En allt större politisk belastning").
Själv hade jag ett längre samtal med Filters chefredaktör Mattias Göransson (som Martin och Johan ju hade diskuterat eventuell publicering med) häromdagen. Han tryckte då framförallt på en sak: Bildts initiala kommentar om händelsen som han fällde under Almedalsveckan.
- Han insinuerade då att svenskarna fick skylla sig själva. Jag studsade till inför den kommentaren och tyckte redan då att den var mycket opassande. Jag vill inte gå in på några detaljer kring Martins och Johans tänkta reportage men jag kan säga så här: jag tycker att det är väl värt att nu gå tillbaka och titta på den kommentaren. Den blir i sammanhanget väldigt intressant.
Bildts egna svar på denna storm av initierad kritik? Tja, via sin pressekreterare låter han hälsa att han inte kan kommentera fallet mot bakgrund av det "konsulära läget". Men det är via sin Twitter som han igår kväll (tisdag 13/9), lite lagom implicit så där, kanske visar vad han egentligen tycker:
"Different duties tonight. Meeting with other parents at school. More important than much else, as a matter of fact."
Hur länge dröjer det innan situationen blir ohållbar för regeringen och för utrikesministern själv? Fortsättning följer.
