The Persecution of Jimmie?

Jag räknar kallt med att någon av Sverigedemokraternas spinndoktorer inom en snar framtid anlitar en lämplig författare - Dick Erixon, Göran Skytte? - för att skriva motsvarigheten till Matthew Continettis The Persecution of Sarah Palin ("How the elite media tried to bring down a rising star").

Jag fullkomligen älskar att Palin själv ger den en lysande recension - som sedan hamnar på omslaget! Den typen av fräscht grepp rekommenderar jag även Jimmie att använda. Men: i stället för att, som i Palins fall, använda en så pass agitatorisk bild på omslaget föreslår jag något i den här stilen:

Obama - en kaktus?

Från "Americas Finest Newssource" - The Onion - kommer dagens nyhet: 1 av 5 amerikaner tror att Barack Obama är en kaktus.

Mönstret går igen

Måndagen den 20 september 2010 var en bra dag att läsa om Gellert Tamas Lasermannen. Detta briljanta tidsdokument som avhandlar en mans sjuka handlingar inom ramen för ett sjukt samhälle.

Skillnaderna mellan september 1991 och september 2010 är givetvis många. Men där finns också likheter. Då som nu hade Sverige just genomgått en svår ekonomisk kris och då som nu hade svenska folket just valt in ett högerpopulistiskt missnöjesparti som vågmästare i riksdagen (Ny Demokrati fick 6,7 procent av rösterna; Sverigedemokraterna 5,7 procent).

Bara några månader efter det att Ny Demokrati röstats in började John Ausonius avrätta folk på öppen gata. Huruvida Ausonius handlingar påverkades av det faktum att Bert Karlsson stod i Sveriges riksdag och deklarerade att "Zigenare utför 90 procent av alla brott mot svenska pensionärer", vet ingen. Men ställt bortom allt tvivel är att hans handlingar på ett mycket direkt sätt påverkades av det rasistiska samhällsklimatet. Ett klimat som i sin tur givetvis underblåstes och legitimerades av de folkvaldas, osminkade, främlingsfientliga hållning.

Och mönstret går nu igen.

"En del invandrare präglas av en aggressiv gen", uttalade sig Thomas Karlsen, toppkandidat för Sverigedemokraterna i Trollhättan dagarna innan valet. Trots det lät partiledningen Karlsen sitta kvar och partisekreteraren Björn Söder höll dessutom delvis med: "Det är uppenbart att det bland folk från Mellanöstern finns en helt annan aggressivitet än bland nordbor."

I SVT:s chips- och dippunderhållning till valvaka fanns dock inte ett spår av mer begrundande analyser. I stället satt just Bert Karlsson där och myste. Även Kristian Luuk stortrivdes. Som när han lade armen om Jimmie Åkesson på väg in till utfrågningen och frågade om han inte ville ha en tonfiskmacka.

Exakt där och då var det nog många som inte alls hade särskilt angenäma känslor i kroppen. Många upplevde nog att Sverige både blev ett kallare - och farligare - land att vistas i.

Min drömregering - ur ett tv-serieperspektiv

Tre dagar till val. Nedan har ni min drömregering ur ett, eh, tv-serieperspektiv. Möjligen skulle viss polarisering uppstå under debatterna i riksdagen. Men det får vi köpa med den här uppställningen tycker jag.

Statsminister: Larry David (Curb your enthusiasm)
Utrikesminister: Bertil Enstöring (Skrot-Nisse & hans vänner)
Finansminister: Montgomery Burns (Simpsons)
Justitieminister: Miranda Hobbes (Sex and the City)
Arbetsmarknadsminister: "Red" Forman (That 70's Show)
Utbildnings- och skolminister: Seymour Skinner (Simpsons)
Näringsminister: Morty Seinfeld (Seinfeld)
Socialminister: Jimmy McNulty (The Wire)
Jämställdhetsminister: Claudia Green Craig (Vita huset)
Internet och infrastrukturminister: Don Draper (Mad Men)
Kulturminister: Jonathan Ames (Bored to death)
Miljöminister: Lisa Simpson (Simpsons)
Folkhälsominister: Dr. Jennifer Melfi (Sopranos)
Integrationsminister: Massoud (Det nya landet)
EU-minister: J. Peterman (Seinfeld)
Försvarsminister: Tony Soprano (Sopranos)

Let's get to work!

Nya numret av Cap & Design i butik

Nya numret av CAP & Design når tidningshyllorna i dag. Magasinet har ny design och dessutom doftlack (!) på omslaget. Jag har skrivit det långa reportaget om tidningsdesign. Tips och trix för magasinsformgivare kort sagt. I artikeln finns bland annat en intervju med New York Times Magazines chefsdesigner Arem Duplessis och Filters AD Ola Carlsson.

Måndagstelegram: Far-out-journalistik, Baksidorna goes modeblogg och Filip och Fredrik värvar somalier till SD

# I högerkretsar stöter jag ofta på en allmän föreställning om att "alla journalister är vänsterorienterade." Jag har alltid avfärdat detta som kvalificerat mumbo-jumbo och bland annat pekat på att de flesta mediehus och stora tidningar är uttalat liberala. Att både SvD:s och DN:s ledarsidor av framstående intellektuella på vänstersidan brukar omnämnas som en del av "bombhögern", säger väl trots allt en del. Hur som helst. I dag publicerar Aftonbladet Kultur en artikel vars utgångspunkt är att 90 procent av medierna är borgerliga, och att det syns i valrörelsen. Även nyhetsjournalistiken tar ställning enligt artikeln.

Och: ett utmärkt exempel på just detta hittas i Expressen i dag. Tidningen hyllar Fredrik Reinfeldt som vinnare i gårdagens duell mot Mona Sahlin. På förstasidan lyder rubriken "Storslam", detta trots att statsministern bara fick två tiondelar högre i betyg av tittarna än S-ledaren.

- Jag känner igen en övervinkling när jag ser den, och det här är far out, säger Paul Ronge, pr-konsult och tidigare politisk reporter till Resumé.

# Baksidorna goes modeblogg 1: Det är modevecka i New York. Facehunter samlar sinnessjukt snygga människor i tjusiga kläder.

# Baksidorna goes modeblogg 2: En rolig, ny, blogg i stil med geniala Stuff white people like: A web series about dressing like a grown up. Ger livsnödvändiga svar på frågor som: "What Do I Do About Underarm Stains on Shirts?" och "Where to Shop For Men’s Clothes in San Francisco?"

# Den norska nyhetsuppläsaren Pia Beathe Pedersen var missnöjd med hur NRK hanterade sin personal. Därför sade hon i helgen upp sig - i direktsändning.

# Filip och Fredrik kuppar, som det heter på kvällstidningssvenska, mot främlingshatande SD. I en antirasistisk valfilm uppmanar de somalier att gå med i partiet. Genialt och framförallt väldigt roligt. Även om genomslagskraften troligen är noll.

Jag föredrar Spotify - och Zlatan

Spotify - musiktjänsten som bekant revolutionerat musiklyssnandet de senaste åren - passerade i dag tio miljoner låtar. Tio miljoner låtar är alltså numera, som det brukar heta, ett klick bort.

Man glömmer fort hur sinnessjukt det egentligen är.

Det var för nästan exakt två år sedan som jag hälsade på en kompis i Norrköping som där och då introducerade Spotify. Bara tanken på att man plötsligt kunde söka på i princip vilken låt som helst och spela upp den direkt, helt gratis, var förstås svindlande.

Men: 2010 har folk börjat vänja sig och allt oftare hörs mer eller mindre välartikulerade klagomål. På vad? Jo, på att de inte lyckas hitta en särskild låt med just sitt (!) okända favoritband. Någon annan klagade på att det var för mycket reklam, en tredje på att det "går så långsamt att starta igång själva programmet."

Frågan som man givetvis måste ställa sig är huruvida dessa personer längtar tillbaka till, vad ska vi kalla den?, Limewire-tiden. Det vill säga den tid då man med hjälp av ett mer eller mindre smidigt nedladdningsprogram fick söka efter låten tills man rev sitt hår, en av tio gånger hitta den, och sedan efter i bästa fall en halvtimme ha den lagrad på hårddisken.

Resonemanget är lika ologiskt som att säga att Zlatan Ibrahimović är en dålig fotbollsspelare när han går mållös från en seriematch. Men vad vet jag, kanske drömmer sig dessa personer ofta - i likhet med Spotify-kritikerna - tillbaka till en tid då Sveriges främsta framgång i ett utländskt klubblag hette Kennet Andersson.

För nog var det riktigt, riktigt stort då han under en säsong gjorde åtta mål för Bologna.

Valrörelsen doppad i en kopp mörkrostat bryggkaffe

Valhösten är cp-tråkig, inte sant? Knappt två veckor till riksdagsval och tonläget har inte skruvats upp nämnvärt. Partiledarna sitter mest och fnissar i olika debatter. Symboliken i det faktum att Thomas Bodström, som bekant en av Socialdemokraternas allra mest profilerade politiker, valde att sticka till USA efter att ha P3 Nyheter ville drogtesta honom, är onekligen gigantisk. När Expressen nyligen hittade den före detta justitieministern på ett skräpfik i Pittsfield, Massachusetts - chattandes med sina väljare - sade han bland annat att:

– Torgmöten är kul, men det här är ett roligt experiment också.

Samtidigt som Mona Sahlin skäller på landets soffliggare sitter alltså Bodström - mitt under brinnande valrörelse - på Donkin' Donuts i Pittsfield och bloggar.

Ibland längtar jag något alldeles oerhört efter plakat och pamfletter.