08 september 2010

Jag föredrar Spotify - och Zlatan



Spotify - musiktjänsten som bekant revolutionerat musiklyssnandet de senaste åren - passerade i dag tio miljoner låtar. Tio miljoner låtar är alltså numera, som det brukar heta, ett klick bort.

Man glömmer fort hur sinnessjukt det egentligen är.

Det var för nästan exakt två år sedan som jag hälsade på en kompis i Norrköping som där och då introducerade Spotify. Bara tanken på att man plötsligt kunde söka på i princip vilken låt som helst och spela upp den direkt, helt gratis, var förstås svindlande.

Men: 2010 har folk börjat vänja sig och allt oftare hörs mer eller mindre välartikulerade klagomål. På vad? Jo, på att de inte lyckas hitta en särskild låt med just sitt (!) okända favoritband. Någon annan klagade på att det var för mycket reklam, en tredje på att det "går så långsamt att starta igång själva programmet."

Frågan som man givetvis måste ställa sig är huruvida dessa personer längtar tillbaka till, vad ska vi kalla den?, Limewire-tiden. Det vill säga den tid då man med hjälp av ett mer eller mindre smidigt nedladdningsprogram fick söka efter låten tills man rev sitt hår, en av tio gånger hitta den, och sedan efter i bästa fall en halvtimme ha den lagrad på hårddisken.

Resonemanget är lika ologiskt som att säga att Zlatan Ibrahimović är en dålig fotbollsspelare när han går mållös från en seriematch. Men vad vet jag, kanske drömmer sig dessa personer ofta - i likhet med Spotify-kritikerna - tillbaka till en tid då Sveriges främsta framgång i ett utländskt klubblag hette Kennet Andersson.

För nog var det riktigt, riktigt stort då han under en säsong gjorde åtta mål för Bologna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar