Måndagsläsning: Tänk negativt!, Unsgaard skiter i det blå skåpet och Obama om Ali

# The Negative Side Of Positive Thinking:

Ehrenreich notes 60% of female breast cancer patients attributed their continued survival to a "positive attitude," yet studies repeatedly show no correlation between developing or surviving cancer and mental attitude.

# I går kväll länkade journalisten Martin Gelin på sin Twitter till Edvard Unsgaards ( Fredrik Reifeldts pressekreterare) Facebook-sida. Unsgaard meddelade där att bajs i hans trappuppgång på Odengatan blivit upptorkat av en invandrare (en städare) från ett invandrarföretag (ett städföretag). I dag var nyheten på framsidorna på följande tidningar: DN, SVD, Sydsvenskan, Aftonbladet och Expressen. En riktig skitnyhet som innehåller allt: mode, humor, avföring, politik. Men framförallt vittnar nyheten - givetvis - om: det nya medieklimatet. Och nog behöver man ingen Anton Abele-haka för att gissa att det här framöver kommer lyftas fram som exempel på just detta.

# Precis som utmärkta Sidbloggen uppmärksammar så gör USA Today i dag stor sak av att det var 50 år sedan Muhammed Ali vann OS-guld i Rom. I numret hyllar bland andra Barack Obama Ali, och presidenten förklarar även varför han har ett foto av Ali hängande på sitt kontor:

It was this quality of Ali’s that I have always admired the most: his unique ability to summon extraordinary strength and courage in the face of adversity, to navigate the storm and never lose his way. This is the quality I’m reminded of when I look at the iconic photo I’ve had hanging on my wall of the young fighter standing over Sonny Liston.

# Jag har skrivit ett något osexigt, men kanske inte helt oviktigt, reportage som publicerades i UNT Kultur i dag.

Cut this story!

Michael Kinsley om varför läsarna flyr papperstidningen i The Atlantic:

One reason seekers of news are abandoning print newspapers for the Internet has nothing directly to do with technology. It’s that newspaper articles are too long. On the Internet, news articles get to the point. Newspaper writing, by contrast, is encrusted with conventions that don’t add to your understanding of the news. Newspaper writers are not to blame. These conventions are traditional, even mandatory.

Take, for example, the lead story in The New York Times on Sunday, November 8, 2009, headlined “Sweeping Health Care Plan Passes House.” There is nothing special about this article. November 8 is just the day I happened to need an example for this column. And there it was. The 1,456-word report begins:

"Handing President Obama a hard-fought victory, the House narrowly approved a sweeping overhaul of the nation’s health care system on Saturday night, advancing legislation that Democrats said could stand as their defining social policy achievement."

Fewer than half the words in this opening sentence are devoted to saying what happened.

Läs hela artikeln.

Torsdagsläsning: Berättarrösten som konstform, "mys"-föraktet och vita människors fixering vid exklusivitet

# Den senaste tiden har jag haft en ordentlig hang-up på olika berättaröster. Sammanfattningsvis, eftersom ni nu så gärna vill veta mina tankar kring denna delikata lilla, eh konstform, har jag kommit fram till att Jane Magnusson (SVT) har landets vassaste, medan Jens Lind placerar sig på en stabil andra plats. I geniala dokumentären Ebbe The Movie från i fjol var Jane i sin absoluta toppform. Spola fram till 1:25 i klippet nedan och: njut. Blunda och håll andan när hon säger: "Han är ett socialt geni". Det fungerar som någon typ av meditation.



# DN:s färska chefredaktör är ute på djupt vatten, igen. Branschtidningen Resumé avslöjar i dag att Herrlitz i slutet av året vägrade publicera en annons från polska fackförbundet Solidaritet kring IKEA:s agerande i landet. Svenska Dagbladet såg däremot inga problem med annonsen. Frågan i förlängningen blir givetvis - är DN rädda för att stöta sig med Kamprads hjärtebarn och därmed riskera annonsintäkter?

# Missa för allt i världen inte Jan Gradvall om Mad Men i Expressen Kultur.

# Lysande Isabelle Ståhl skriver om sitt "mys"-förakt samt uppmärksammar ett lika bisarrt som perverterat "mys"-utspel av PiratPartiets ordförande Rick Falkvinge. Jag spyr. Bildligt och bokstavligt.

# Kollosalt hyllade bloggen Stuff white people like skrev i somras ett hysteriskt roligt och träffande inlägg med anledning av Spike Jonze Where the wild things are (som ju precis gått upp här i Schweden). Det handlade bland annat om varför vita människors blir så upprörda när en bok som de gillar görs om till film:

This is partly due to their fear that something they love will be made accessible to more people and thus enjoyed by more people which immediately decreases the amount of joy a white person can feel towards the original property. Yes, it’s complicated.

Läs hela inlägget här.

Måndagsläsning: Strage gillar City, Kalle krossade Anna och intressant om könsroller i På spåret

# Fredrik Strage tycker att nystartade Stockholm City var förra årets bästa tidning (!). Samtidigt som Eric Rosén undrar var årets första nummer tagit vägen?

# Philip Niemayer på New York Times har gjort en lite annorlunda, men genial, sammanfattning över 00-talet: "Picturing the past 10 years". Kolla bilden under kategorin Culture för år 2009. En bild säger mer en 1000 ord, och så vidare.

# Kalle (3,3 miljoner) krossade Anna (167 000), puh. Än är inte den totala kulturskymningen över oss.

# Ten things every journalist should know in 2010. ("7. You are you're own brand...")

# Ny intressant musiksatsning från P3.

# Ann-Charlotte Marteus skrev en intressant text om de urspårade könsrollerna i På spåret i Expressen nyligen:

På spåret är unikt. Kanske det enda svenska tv-program från 50-talet som är inspelat i färg. Annars är det ett tidstypiskt, propert, trivsamt program där två män som kallas domare ställer frågor till män i burar. Mellan frågorna småpratar de på ett manligt underhållande vis. I vissa burar sitter även kvinnor. De piggar upp med sina ärtiga blusar och intagande skratt. Nå, om programmet verkligen hade spelats in 1959 hade kvinnorna väl fått stå utanför burarna, iklädda paljettklänningar. Nu får de sitta ner. Visst har det gått framåt.
Men "På spåret" är männens show. Programledarnas kostymer bågnar av dräpande artighet. De kan alla svaren. Möjligen beroende på att de har läst på i förväg. Men de liksom utstrålar att de skulle ha kunnat allt ändå.

Emma Gray Munthe kontrar dock i dag på Weird Science:

Jag undrar om inte de där mossiga könsrollerna ligger helt och hållet i betraktarens öga och i ett mossigt sätt att se på män och kvinnor överlag – för [Ann-Charlotte Marteus] och jag har verkligen inte sett samma program.

Jag tycker nog att båda har poänger - hur ser ni på saken?

Reinfeldt - vår käre ledare & Den svenska neurosen kring högtidsdräkter

Björn och Åsa - Sveriges bästa skribenter - har kanske redan bjudit på det här årets mest läsvärda texter (dessutom visar dessa två stilistiska genier återigen hur idiotiskt det slentrianmässiga kvällstidningsföraktet är).

Inbetween äggtoddyn och klagomål på kylan

Ur en rapport från International Campaign For Human Rights in Iran:

An eyewitness told the Campaign that Basij forces attacked protestors near Daneshjoo Park, beating them with batons, wood sticks and metal pipes. He reported that after a protestor’s dead body was moved through the crowd, protestors started to beat back Basijis and brought down several from their motorcycles, setting the vehicles on fire.

“The Basij and special forces were extremely violent. They beat protestors directly on the head. There were many people with bloodied heads and faces. A young protestor was tied to the back of a van and dragged on the asphalt. Protestors attacked the van, took the passengers out and set the van on fire. There were thousands of special forces and Basij members confronting the protestors,” he said.

An eyewitness told the Campaign live shots were fired in Enqelab Street and other eyewitnesses also said live ammunition was used against the protestors at Pol-e College where three people have been reported killed. According to several eyewitnesses, by late afternoon, government forces were busy cleaning and washing blood-covered streets to destroy any signs of the violent confrontations. More protests are expected during the night in Tehran.

Tack och hej 2009, det här gjorde du bäst

Tv: På Spåret
Album: Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk (Bob Hund)
Låt: Blommor på brinnande fartyg (Bob Hund)
Konsert: Girls (Debaser Medis)
Tidskrift: Bon
Bok: Det amerikanska löftet (Martin Gelin)
Blogg: Speakeasy
Tidskriftsomslag: Tina Fey, plåtad av Annie Leibovitz, prydde omslaget till årets första nummer av Vanity Fair. Fey, som ju blev hela USA:s sweetheart över en natt efter hennes odödliga parodi på Sarah Palin i Saturday Night Live.
Film: Inglorious bastards
Citat: "Vad är det för fel på dig, kan du inte bara hålla käften?" Robinson-Annika till någon annan Robinson-nånting.
Journalist: Martin Gelin
Enskilt reportage Stefan Malmqvists reportage om turerna kring "medieprofilen" i Bon.
Hype: Iphone
Tv-serie: Curb Your Enthusiasm
Twitter: Annika Lantz
Pinsamt medieögonblick:

Tisdagsläsning: Virtanen bakom Söderfamiljen (?), efterblivna svenskar och DN sparkar frilansare

# Jag anlitades nyligen av Nöjesguidens ägare Keynote Media Group, för att göra en tidning, en slags företagspresentation, åt dem. Här är resultatet. Eventuellt intressant läsning, trots att det är en strikt kommersiell produkt, för alla som är intresserade av så kallad Entertainment marketing och liknande. Finns även en intervju med Nöjesguidens briljanta chefred Margret Atladottir.

# Ivriga rykten gör gällande att det är Fredrik Virtanen som ligger bakom bloggen Söderfamiljen. Virtanen själv antyder dock att det är Alex Schulman som ligger bakom (vilket onekligen verkar sannolikt, av någon anledning känns aliaset "Mattias Nilsén" - och själva språket givetvis - väldigt, hmm, schulmanskt). Johan Rheborg har också nämnts i spekulationerna.

# Det verkar som att det snurrat om fullständigt för DN:s nytillsatta chefredaktör Gunilla Herlitz. Frilansaren (tillika Bons redaktionschef) Linda Leopolds artikel i just DN om klänningarna på Nobelfesten ledde till att hon nu får foten. Tydligen var det känsligt att skriva nedsättande om drottningens balklänning. En mindre mediaskandal detta, givetvis. Expressens Isobel Hadley Kamptz talar klarspråk om saken på Twitter: "Gunilla Herlitz är uppenbarligen dum i huvet". Även andra är upprörda.

# Slate.com skriver om efterblivna svenskar som masskollar "en Kalle Anka-special från 1958" varje jul (Via Kjell Haglund):

Three years ago, I went to Sweden with my then-girlfriend (now-wife), to meet her family and celebrate my first Christmas. As an only partially lapsed Jew, I was not well-versed in Christmas traditions, and I was completely ignorant of Swedish customs and culture. So I was prepared for surprises. I was not prepared for this: Every year on Dec. 24 at 3 p.m., half of Sweden sits down in front of the television for a family viewing of the 1958 Walt Disney Presents Christmas special, "From All of Us to All of You." Or as it is known in Sverige, Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul: "Donald Duck and his friends wish you a Merry Christmas."

# Håkan Hellström, Radiohead, Arcade Fire, Robyn, Jonas Game och Lykke Li - samtliga släpper nytt 2010. Förhoppningsvis leder dessa och andra till att nästa musikår blir bättre än det gångna; som ju i ärlighetens namn varit rätt så bedrövligt. Vilken comeback längtar du annars efter nästa år?

# Såg Avatar nyss. Den är gravt överskattad. Johanna Koljonen har skrivit "10 uppfyllande tankar" om den.