Det här med att hålla tummarna så att knogarna vitnar, en gråmulen vårvinterdag.

Sommaren 2010 nominerade jag min vän och kollega Martin Schibbye till Sveriges Tidskrifters pris för "Årets Genombrott". Anledningen var det här briljanta reportaget från Fillipinerna som publicerades i Filter tidigare samma år.

I dag var det exakt åtta månader sedan Martin själv, som bekant, spärrades in i ett fängelse i Etiopien på godtyckliga grunder när han var ute på journalistiskt uppdrag. Och... samma dag kommer hoppingivande rapporter från Voice Of America (den amerikanska statens internationella radiostation):

Den belgiske EU-veteranen Louis Michel ska ha bedrivit "fruktbara diskussioner" om ett frisläppande med premiärminister Meles Zenawi. Michel ska också vara uppmuntrad av ett lyckat möte mellan Meles och statsminister Reinfeldt i London förra veckan.

Tankarna går osökt till Dawit Isaak dagar som denna, där hoppet tänds och släckts många gånger om sedan han fängslades i Eritrea 2001.

Men det är förstås inte utan att man vill se en ljusning.