Let's talk about love

Céline Dion rör upp känslor på svenska kultur- och nöjessidor. Det är rätt så underhållande. Allt började (nåja) med att Martin Gelin läste och hyllade Carl Wilsons bok "Let's talk about love - a journey to the end of taste": "det är omöjligt att läsa Wilsons bok utan att börja älska henne litegrann som person", skrev han i SvD. Sen skrev Fredrik Strage i en nöjeskrönika i DN häromveckan bland annat att: "När Wilson förordar ett mer 'demokratiskt' musiklyssnande - med stöd av de Pierre Bourdieu-teorier om kulturellt kapital som legat till grund för sex miljarder C-uppsatser i sociologi - känns han fruktansvärt banal." Strage verkade tycka att boken var trams och att de svenska musikjournalister som hyllat den bara ville säga: "Hej! jag är fördomsfri och tycker om all typ av musik, trots att jag är en svår kulturskribent." Eftersom Gelin är den som tydligast vurmat för Wilsons bok i svensk press blev Gelin nu sårad och svarade igår Strage i ett rasande (tillika rasande roligt) blogginlägg. Fortsättning följer, troligen.