Könsrasismen

Min favorit har hela tiden varit Obama, men darn, är det inte trist att det inte fick bli en kvinna (nu när det var slagläge) från demokraternas kant ändå. Klart att det vore ett fall framåt, för typ mänskligheten, om en kvinna skulle styra den enda stormakten (något häftigare än det faktum att Obama är svart till och med, ja). Frågan man kan ställa sig är om Hilary förlorat i kampen mot Obama på grund av att hon i för stor utsträckning exponerat "manliga" egenskaper eller karaktärsdrag under kampanjen. Kanske har hon trots allt varit lite för gammal, lite för osexig och lite för råbarkad för att nå hela vägen fram. Martin Gelin skrev tidigare i våras i sydsvenskan om sexismen som bubblar under ytan:

"Det här förklarar kanske även varför de få ögonblick då Hillary Clinton bemötts med nationellt utbredd sympati är när hon offerförklarats. Först under Monica Lewinsky-skandalen 1998 och sedan under det uppmärksammade ögonblicket inför primärvalet i New Hampshire tidigare i januari, då hon tycktes vara på väg att börja gråta. Det verkar därmed som om den egenskap det amerikanska folket och medierna kräver av Hillary Clinton varken är intelligens, ledarskap, beslutsamhet eller erfarenhet, utan förmågan att visa sårbarhet."

Och Åsa Linderborg i Aftonbladet:

"Det finns naturligtvis många som inte kan tänka sig Hillary just för att hon är kvinna. Hon har alltid hånats för sin brist på kvinnlighet och får utstå mycket kritik för att hon föredrar kostymliknande byxdress framför chick dräkt. I tv och tidningar kan folk rösta på om de tycker att Hillary ska slänga sina byxor eller rentav klä sig som Condoleezza Rice i kort kjol och lång rock, en lätt aggressiv outfit inspirerad av Matrix. Även åldern – 60 i år – hålls emot henne: Hon ser gammal och ful ut, förklarade en väljare i en kabelkanal, det är kränkande att ha en president som åldras så tydligt."

Och nu senaste hittade jag det här.