Ryssland spänner musklerna?

Minns ni fågelinfluensan? Den som enligt "initierade forskare" mycket snart skulle spridas som en löpeld. Rapport körde ju stora larmreportage i typ tre månader där man varvade bilder på sjuka kycklingar och uppskrämda asiater, ändå tills man insåg att det nog inte skulle bli något av med det där. Kanske tog man också till slut fasta på att inget fall av smitta någonsin kunnat konstaterats mellan människor. Jag tycker mig se en liknande tendens nu vad gäller den svenska pressens övertygelse om att Dmitrij Medvedev - efter det ryska övergeppet i Georgien - när som helst tydligen kommer invadera, typ, Polen. Att exempelvis krigshetsarna på Svenska Dagbladets ledarredaktion skulle falla för frestelsen och börja längta tillbaka till en tid då svensk militär jagade sillstim i Östersjön, får nog knappast någon att bryta ut i ett VAFALLS? men att citatet: "ett nytt kallt krig tornar upp vid östfronten" kommer från vänsterhåll, förvånar.
För en mer nykter analys får man i stället vända sig till Fokus. Elsa Westerstad har skrivit en lysande artikel om den sovjetiska propagandaestetiken som ogenerat fläkts ut både här och var de senaste veckorna (DN, Time Magazine och Axess är några exempel). Hon har bland annat intervjuat Kent Asp, medieprofessor vid Göteborgs Universitet, som menar att anledningen till att tidningarna nu börjar rapportera om hotet från den yrvakna ryska björnen är att man: "antingen tycker att det är säljande, eller så finns en politisk avsikt bakom [...] I Sverige till exempel, kan man ju se det mot bakgrund av försvarsdebatten. För dem som vill värna ett starkt svenskt försvar, kan det nya ryska hotet vara ett tungt argument naturligtvis".

Om att bli utmattad av Toyota och Colgate

Jag tror jag börjar bli gammal. Har nästan slutat kolla på TV. Blir stressad av reklamen framförallt. Lyssnar på P1 istället. Det enda TV-programmet jag klarar av just nu är nog "Videokväll med Luuk". Inget flash, inga bomber och granater, ingen reklam, inga skrikande programledare, inget sjungande, inga crazy lekar, inga knasiga ljudeffekter eller fiffiga färgsprakande kulisser. Bara ett vanligt jävla samtal. Det kan väl få räcka så ibland.

*****

Must see. Håkan Hellström i lindan av sin karriär, i TV3 klassikern "Vita lögner".

*****

Hans Ruin (min gamla filosofilärare!) skriver en klargörande kolumn i DN idag om det sjuka i att MacCain faktiskt kan fungera som en trovärdig kandidat till presidentposten.

*****

Martin Gelin skriver om Sarah Palins obehagliga och närmast fascistoida förhållningssätt till våldtäktsoffer:

"Det är väl allmänt känt vid det här laget att Sarah Palin tycker att våldtäktsoffer som blir gravida ska tvingas behålla barnet. Men det verkar inte vara lika känt att hon även tycker att de, efter att ha blivit våldtagna, ska betala för den medicinska undersökningen själva. Wasilla, staden där Palin var borgmästare, var den enda i Alaska som tillämpade den här lagen. Resonemanget var att skattebetalarna annars skulle behöva stå för dessa kostnader, mellan 5 och 14 000 dollar om året (som en jämförelse kostade Palins hockeyrink 2 miljoner dollar)."

Knark, böcker, fåglar och fula hemsidor

Lista för litterära nördar: böcker och fåglar.

*****

Förlåt, men är inte storsatsande Newsmill ganska ful?

*****

Bra om knark. Låt Snoop Dog knarka ifred!

Vakna.

"'The All Black Issue' sålde slut hos amerikanska tidningsgrossister inom loppet av bara några veckor och kunde ha blivit en utmärkt utgångspunkt för en vidare diskussion om minoriteters villkor och förutsättningar i modevärlden också inom svensk modejournalistik, men här har tilltaget, med några få undantag, passerat till synes obemärkt förbi." Niclas Elmér skriver bra i Sydsvenskan om det senaste numret av tidningen Vogue (där alla modellerna var svarta och samtliga artiklar berörde framgångsrika färgade kvinnor). Elmér passar samtidigt på att peka på den totala frånvaron av intellektuella analyser inom den svenska modejournalistiken. Modejournalister vill ofta framhäva att mode, kläder, faktiskt är konst och att konst i sin tur ju i förlängningen är politik och att det hela är så mycket större och viktigare än vad de icke initierade kan förstå. Jag har aldrig köpt det där snacket. Åtminstone så länge vi pratar Cosmopolitan är mode "style and beauty" - vilket betyder pengar - och ingenting annat. För som Elmér skriver: "Det är världens enklaste sak att ropa efter en initierad modejournalistik, men om vi inte ser strukturer ens när de ligger under förstoringsglas mitt framför ögonen på oss, om vi inte tycker att de spelar någon roll – hur kan vi förvänta oss att någon, någonsin ska ta någonting som har med mode att göra på något som helst allvar?"

*****

Jag har blivit redaktör för "aktuellt"-sidorna i FiB/Kulturfront. Så här kommer det att se ut i kommande numret.

En kvarts miljon för Federley?

Obamahysterin som sagt, har lite svårt att släppa det där. Är det bara jag som reagerar lite tvekande, hmm-ande på att 40 miljoner människor såg Obamas nomineringstal (för övrigt ett historiskt tittarrekord på ett politiskt konvent)? 40 miljoner. Och när han besökte Berlin i somras dök 200.000 personer upp. Kvasipolitiskt jippo, change we can believe in eller bara smått obehagligt? Titta på den här filmen t.ex. Vad betyder populariseringen av politikerna egentligen? Kommer det 2020 vara möjligt att knalla in på ett galleri i Stockholms innerstad och köpa en tavla i eklektisk tappning föreställande statsminister Federley? Är det önskvärt och vad är egentligen effekterna? Mona Sahlin, som var på plats på demokraternas konvent i Denver, sade i veckan till DN att: "Det finns tendenser åt det här hållet i Sverige också, men vi ligger lyckligtvis långt efter USA där det är oerhört mycket hausse på den enskilda personen. Visst kommer jag att fortsätta kritisera Fredrik Reinfeldts fru, men det gör jag i hennes egenskap av moderatpolitiker, inte för att hon är gift med Fredrik Reinfeldt." En knappast oviktig poäng som drunknar lite i havet av alla problemfria analyser à la Per Bjurman som dominerar det mesta som skrivs just nu annars i den svenska pressen.

Avgå!

"I sådana här lägen syns effekterna av en opinionsbildning helt dominerad av borgerliga medier. Tänk tanken att han varit socialdemokrat. Då hade drevet gått som tusen hungriga pansartaxar."

Per Wirtén kommenterar de hittintills uteblivna konsekvenserna för Jan Björklund efter att, som Sveriges Radio visat, utbildningsministern felaktigt svartmålat den svenska skolan.

*****

Man kan ju bli religiös för mindre.

The speech

Demokraternas konvent har i svensk press utlöst något slags orgie i USA-hets i allmänhet och Obama-hets i synnerhet. Det är ett enda stort bombardemang av bildextra, specialsajter, bloggar, "minut för minut", chatt, "konventet bakom kulisserna", obskyra små reportage samt TV-klipp där man kan se bitar ur alla tal. I kväll körde TV4 något extrainsatt program också där man intervjuade en svettig Göran Rosenberg direkt ifrån Pepsi Center i Denver. Han ville aldrig sluta prata. Mitt i hysterin är det lätt att glömma att det faktiskt är något väldigt viktigt som sker där borta. USA har i hundratals år exempelvis utövat ett systematiskt förtryck mot svarta kvinnor; efter Michelle Obamas tal i tisdags var det många som beskrev det som "en historisk kväll" för dem. Frågan är om någon svart kvinna i den amerikanska historien tidigare hyllats på det här sättet, av vita. Tydligen ska Joe Biden ha sagt att just det talet, som finns här, i november kommer ses som: "den enskilda händelse som hade störst betydelse för en demokratisk seger." Martin Gelin skriver för övrigt, i vanlig ordning, klart bäst och mest initierat om det amerikanska presidentvalet.

Blondinbella, nu i ny förpackning

Ann Heberlein har en god tanke när hon försvarar Blondinbella i Sydsvenskan. Dock missar hon målet en aning. "Du är modig, Isabella, och du har helt rätt: du har inget att skämmas för. Blondinbella är en ung kvinna som blivit orättfärdigt behandlad och som har precis så mycket självrespekt som jag önskar att alla unga kvinnor och män hade." Allt är liksom rätt okej och tämligen intressant till själva finishen: "Hundratusentals unga tjejer läser Blondinbellas blogg varje vecka. Hennes öppenhet – hennes skamlöshet – har sannolikt påverkat just dessa unga tjejers sätt att betrakta sin rätt till sina kroppar mer än aldrig så många timmars feministisk undervisning i skolan." Den feministiska rörelsen? Äsch! Låt Blondinbella visa vägen i stället! Hmm. Om Heberlein funderat ett varv till innan hon printat den sista meningen hade hon kanske reflekterat över det kausala sambandet mellan den feministiska skolundervisningen och Blondinbellas suffragettmoves. Utan 100 år av feministisk kamp hade Blondinbella knappast haft möjlighet att uttala sig överhuvudtaget. Åtminstone hade hennes röst aldrig räknats.

*****

Karolina Ramqvist gör snart comeback som det verkar. Bra det.