07 juni 2008

Grattis i efterskott

De senaste åren har jag demonstrerat mot nazisterna den sjätte juni (den enda vettiga sysselsättningen på Sverigedagen?). Igår valde jag dock att svalka min arma kropp i långholmen, lapa sol och dricka hallonsoda istället. Frankly, så tycker jag att nationalism är en rätt så vidrig företeelse - för mig är det på det hela taget mest förknippat med Tyskland -39, Srebrenica, Rwanda och ja, listan kan ju göras rätt så lång. Att vifta med sitt lands flagga är ett lite efterblivet beteende kan jag tycka. Och många av dessa flaggviftare verkar mena att det är viktigt att vara stolt över sitt land och visa detta men samtidigt inte riktigt kunna svara på varför. Vad som snarare är viktigt att peka på är väl vad som inte är bra. Som Magnus Linton skrev (Arena 2/01) i en artikel för ett gäng år sedan:

"Det slutar jämt på samma sätt. Jag ber vuxet folk till vänster om mitten nämna det samhälle de tycker verkar vara världens bästa. Alla svarar likadant: Sverige. Det är liksom självklart. Från socialdemokrati och vänsterut är föreställningen om det svenskas överlägsenhet bergfast och att många länder för länge sedan passerat vårt i frågor som rejäl arbetslöshetsförsäkring, integration och bra och gratis sjukvård åt alla spelar ingen roll. Sverige är bäst. Ändå. För här har vi i alla fall inga horor på gatorna, ingen sprit på ICA, inga haschkaféer – och inga galna kor."

Per Gudmunson skrev bra i SvD om nationaldagstjafset och nazisternas framfört i centrala Stockholm. "Vi måste säkra existensen för vårt folk, och en framtid för våra vita barn."

4 kommentarer:

  1. Håller med dig- skadeinsekter är dess ledare..inte nog med att de indoktrinerar ungar.
    Som om det skulle räcka- en direkt kopia av nazist terroristers handlingsplan för att tjäna pengar så smugglas och säljs en massa som skadar- tex narkotika..som “undanledande manövrar eldas det hej vilt..var morden och de saknade människorna i vårt land oxå sådana manövrar..Tja- har de kopierat taktiken så är det väl så. Är trött på den här dyngan nu- ledarna borde sys in på livstid!!!
    DET är vad som förstör stoltheten i att vara svensk!!! När nazistiska ledare- ofta usla gubbar och kärringar- sätts i finkan där de hör hemma-först då är jag stolt att vara svensk!!!

    SvaraRadera
  2. Min tanke är att vi tar över den svenska flaggan från nazisterna. Vifta tills den inte symboliseras med nassarna. Även om det känns fel, dumt och norskt/töntigt så är det den enda vägen att få bort nationalistacosiationer (skitlångt ord och antagligen felstavat)från den svenska flaggan.

    Tycker om den svenska flaggan, liksom alla andra flaggor. Kunde sitta i timmar när jag var liten och kolla på alla länders flaggor.

    Gillar flaggstänger också, men ogillar flaggregler. Man borde få sätta upp vilken flagga när man vill och vilken dag som helst. Vem fan vill hissa flaggan åt prinsessan Madeleins namnsdag? Likt förbannat gör varenda en med flaggstång det. Och man kan ju förstå dem för det beteendet också. Det är ju skitkul att hissa flaggan!

    Vifta på!

    SvaraRadera
  3. För mig är nationalism lika med, som Benedict Anderson uttryckt det, "en föreställd gemenskap". Eftersom flaggan är symbolen för nationalismen framstår den i min tankevärld enbart som en produkt av något som, så att säga, inte är "på riktigt". Min utgångspunkt är att nationsgränser borde suddas ut och därför kan jag inte se det som ett självändamål att försvara flaggan. Vidare har jag svårt att tänka mig att ett intensifierat flaggviftande på nationaldagen skulle få nynazisterna att tänka om.

    SvaraRadera
  4. Förstår hur du tänker och jag håller med dig om att det är relevant att aktivt arbeta med att "sudda" ut nationsgränserna för att åstadkomma en värld för alla. Nationsgränser är ju trots allt ett mänskligt påhitt som bidrar till en "vi och dem känsla". Flaggan i sin tur är i många avseenden en symbol för detta påhitt.

    Du menar att nationalism är en föreställd gemenskap. Absolut, men det kryllar av föreställda gemenskaper kring oss och det verkar, anser jag, vara så att vi människor även har ett behov av dessa, både på gott och ont. Här kommer vi in på det kanske mest svårdefinierade begreppet i vårt språk, nämligen ”kultur”. Enligt Edward Tylor så gick civilisation och kultur hand i hand och var en komplicerad helhet som innehöll erfarenheter, tro seder… jadda jadda jadda. Denna syn på kultur lever tyvärr kvar idag och därmed också nationaldagsfirande med flaggor och allt vad det innebär.

    Idag brukar vi säga att Sverige är ett mångkulturellt land och då kan det kännas väldigt förlegat med detta nationaldagsstyr och många vettiga människor har därför valt att ta avstånd från allt som har med nationalism att göra. Det här har oroat många människor som känner en trygghet i drömmen om ett kulturellt homogent land vars ideologi bottnar i nationalismen. Vi som vet bättre förstår att nationalismen bara är en påhittad föreställning och att det inte finns något som kan kallas en ”homogen kultur”, i synnerhet inte i en hel nation. Dock lever många i denna tro, några blir förbannade över dagens vetskap och slår vakt om ”deras land och kultur”.

    Jag tror de flesta människor i Sverige idag är lite förlegade och gillar flaggor och nationaldagsfirande, såväl ”nya svenskar” som ”gamla”. Alltför länge har nassarna nästan haft ensamrätt till flaggan, vilket bara har gjort oss med andra syner på kultur förbannade och tagit avstånd från den. Jag ser dock en annan lösning och även en vändning. Fler svenskar med, enligt mig, sunda värderingar har tagit till sig den och firar nationaldagen och detta tycker jag är bra. Det verkar fortfarande finnas ett behov av flaggan och då kan vi välja att göra om den till något modernt (för symboler kan förändras) eller ge den till nassarna och låta dem förknippas med vårt land. För faktum är att den svenska flaggan eller nationsgränserna inte kommer att försvinna på en lång och därför får vi göra det bästa av den och dess firande.

    SvaraRadera