BAKSIDORNA

Januari i punkter

2012-01-20T22:13:00.005+01:00

# Hatar Stockholm, en smula.
# Tackar ja till nytt jobb, på Aftonbladet.
# Inleder en HET kärleksaffär med en ny blogg, som ingen någonsin kommer bry sig ETT SKVATT om!
# Fryser.
# Ser hela första säsongen av Homeland under tre febriga dygn och inser först efter sista avsnittet att jag inte tyckte det var särskilt bra.
# KOMMER PÅ (i feberångorna) vilka mina fem favoritpersoner i hela världen är: PO Enqvist, Gudrun Schyman, Conan O'Brien, Marty McFly och Aaron Sorkin.
# Träffar First Aid Kit som jag hajpat i ett år. Sitter med rosiga kinder under halva samtalet och inser att det aldrig är optimalt att intervjua folk man hyser en sån där djup och oreserverad respekt för.
# Föraktar (nåja) folk som har alldeles för bråttom att växa upp.
# Läser A A Gills restaurangepos, genomgång av de stockholmska krogarna i DN, och får det än en gång bekräftat: ja, herregud, han är verkligen världens bästa skribent.

Januari

2012-01-20T22:01:00.006+01:00

New Yorker-cartoons-en som kan göra din dag!

2012-01-10T13:05:00.004+01:00

...

Tack och hej 2011, det här gjorde du bäst

2011-12-28T19:35:00.005+01:00

Dokumentär: Bill Cunningham New York
Album: "Barn Doors and Concrete Floors" - Israel Nash Gripka
Låt: "The way it goes" - Gillian Welch
Konsert: First Aid Kit - Södra Teatern
Tidskrift: The Believer
Bok: "P.S." - Björn Af Kleen och "Lucking out" - James Wolcott
Blogg: 6th floor
Tidskriftsomslag: Times Steve Jobs-cover och det här från Vice...
Film: Moneyball
Journalist: Niklas Orrenius
Mediebesvikelse: Nedläggningen av min fd uppdragsgivare Stockholm City
Hype: Filip och Fredriks podcast
Tv-serie: Top Boy
Citat: "Jag har skrivit om musik i 30 år och har aldrig hört något liknande som när Klara och Johanna tar ton i ett rum." Jan Gradvall om First Aid Kit
Twitter: Conan O'Brien
Pinsamt medieutspel: När Johan Hakelius i en djupt förvirrad krönika i Affärsvärlden hävdade att Martin Schibbye - som vigt sin karriär åt att ge röst åt förtryckta och utsatta människor som annars aldrig syns i medierna - skulle ha en dold och odemokratisk agenda.

Bill, du gjorde 2011 lite, lite bättre

2011-12-23T14:58:00.004+01:00

Tycker inte 2011 varit varken musikens eller filmens år... Däremot - my god! - har det levererats av dokumentärfilmarna. Här är mina fem favoriter från 2011:

1. Bill Cunningham New York
2. American Masters: Woody Allen - A documentary
3. Page One: A year inside The New York Times
4. George Harrison: Living in the material world
5. Bobby Fischer against the world

BILD

2011-12-19T15:48:00.004+01:00

Arthur Leipzig, Chalk Games, Prospect Place, Brooklyn, 1950

The Radical Camera: New York's Photo League, 1936-1951

Vänd inte bort blicken!

2011-12-12T16:05:00.006+01:00

För en månad sedan hade Ruben Östlunds Play svensk premiär. Filmen har sedan dess legat till grund för vinterns – och kanske årets – mest laddade kulturdebatt. Och den senaste tiden har tonläget höjts, regissören beskylls just nu för att protegera främlingsfientliga krafter. Förra veckan liknade idéhistorikerna Daniel Strand och Adam Wickberg Månsson Play vid en ”filmad rasistblogg” och i dag menar Lawen Mohtadi i Expressen att filmen är "ett uttryck för okunnighet om rasifiering". En inte bara osannolik devalvering av en film som sålts till över tio länder och prisats på en rad internationella filmfestivaler – utan också ett inlägg som leder till ett intressant självmål.

När jag intervjuade Ruben Östlund inför premiären och frågade varför han hade gjort Play så tryckte han särskilt hårt på en sak: han ville – genom att påminna oss om att det finns en social obalans i samhället – skapa debatt. Att han lyckats med exakt detta råder, uppenbarligen, inga tvivel. Just nu rasar en intensiv diskussion om rasism, maktperspektiv och utanförskap på landets kultursidor och i de sociala medierna.

Jag kan inte påminna mig om när det hände senast.

Vad de skarpaste av kritiker helt tycks missa är alltså att även de själva, genom sina inlägg, deltar i det som varit regissörens högre konstnärliga syfte. Slutsatsen? Fortsätt debattera. Fortsätt lyfta den medvetna frågeställning – vad innebär det att vara svart och vit i Sverige på 10-talet? – som filmen trycker upp i ansiktet på oss. För bara en sak är ju säker: om vi aldrig ställer just den frågan så skapas ett illavarslande tomrum; den som blundar konfronteras aldrig med sina fördomar. Eller för att citera Ruben Östlunds egen kärnfulla uppmaning: ”Vänd inte bort blicken!”

Penguin pillow!

2011-11-17T11:53:00.001+01:00

Om David Carr och världens mest inflytelserika dagstidning

2011-10-27T10:53:00.014+02:00

I går kväll, medan jag tryckte i mig alldeles för mycket rischoklad, såg jag den nya - i mediekretsar megahajpade - amerikanska dokumentärfilmen Page one: A year inside The New York Times. Filmen skildrar den revolution som pågår inom medieindustrin och vad som står på spel om den grävande (betal-)journalistiken försvinner. Den är på samma gång viktig, intressant - och vansinnigt underhållande.

Dokumentärens huvudperson är den fängslande reportern David Carr. Den före detta crack-missbrukaren och ensamstånde tvåbarnsfarsan som gått från utblottad till anställd på världens mest inflytelserika dagstidning. Bäst är kanske när han käbblar om sociala medier med Brian Stelter, när han trycker till Michael Wolff eller när han läxar upp Shane Smith, en av tidningen Vice grundare:

"Just a sec, time out. Before you ever went there, we’ve had reporters there reporting on genocide after genocide. Just because you put on a fucking safari helmet and looked at some poop doesn’t give you the right to insult what we do. So continue."

Via Twitter fick jag senare tips om Carrs självbiografi - The night of the gun - med denna tagline: "A Reporter Investigates the Darkest Story of his Life. His Own."

Page one: A year inside The New York Times, har svensk biopremiär på Hornstulls stolthet Bio Rio den 4 november.

100 dagar senare

2011-10-08T13:49:00.006+02:00

Jag har skrivit om de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson - som nu suttit frihetsberövade i Etiopien i 100 dagar - här och här tidigare.

Igår ordnades demonstrationer i Stockholm, Göteborg och Malmö under parollen "Frige Johan och Martin". På ett kylslaget Södermalmstorg riktade en rad prominenta talare - Ola Larsmo, Åsa Linderborg, Björn Wiman, Mats Söderlund med flera - skarp kritik mot regeringens passivitet i frågan. Det kändes hoppfullt.

Igår kväll hade Aktuellt ett längre reportage om svenskarna (spola till 15:25).

Och i Skavlan på fredagskvällen pressades Bildt, nog till sin egen förvåning, tämligen hårt i frågan (spola till 21:35).

Bland annat GT ("De slåss för sina fängslade vänner") och Sydsvenskan ("Glöm inte bort dem") uppmärksammar i dag fallet.

Fortsätt stödja Martin och Johan genom att sprida information om kampanjen Free the Swedish Journalists Johan Persson & Martin Schibbye eller skänk pengar till Reportrar utan gränser.

Folkpop från Svedmyra

2011-10-03T17:09:00.013+02:00

På måndagen meddelar Luger att folkpopduon First Aid Kit, mot bakgrund av det hårda publikttrycket, gör en extrakonsert på Södra Teatern i Stockholm i slutet av november.

Det är en sådan där nyhet som kan få en blåsig måndag i oktober att kännas lite bättre. En sådan där nyhet som kan få en att tänka att Ulf Lundell - som i en intervju i helgen uttryckte att han är förbannat glad att han hann bli gammal innan "alla TV-kanaler blev TV3" - faktiskt har fel. Så länge det finns band som First Aid Kit, och som en hel del människor faktiskt är intresserade av, fungerar helt enkelt inte det resonemanget (med vilket han förstås ville illustrera att det 2011 bara finns kommersiella och själlösa uttryck inom populärkulturen).

Klara och Johanna Söderberg är uppväxta i Svedmyra söder om Stockholm och har sjungit ihop sedan de var små. 2008 kom första EP:n "Drunken Trees". Sedan dess har det hänt vansinnigt mycket - på väldigt kort tid. Förutom att de släppt en fullängdare, spelat in en uppföljare i Nebraska, gjort en cover på Fleet Foxes Tiger Mountain Peasant Song (som snart är uppe i 2,5 miljoner visningar på Youtube) samt turnerat sig blodiga i Europa, USA, Australien och Nya Zeeland, tycker jag att följande illustrerar deras unika begåvning på ett bra sätt:

I en intervju med Dagens Nyheter våren 2008 förklarade systrarna - som då var 15 respektive 17 år gamla - att deras stora idol var Bright Eyes. Under hösten, alltså bara drygt tre år senare, har de befunnit sig på turné med just Conor Oberst, som dessutom gästar på kommande skivan.

Ungefär som att jag, år 2014, skulle åka till New York för att skriva en bok tillsammans med Malcolm Gladwell.

I januari 2012 släpps First Aid Kits andra album, ”The Lion’s Roar”. När de kommer hem till Sverige för att fira av den skivan håller jag tummarna för att det blir fler extrainsatta konserter. Och då på Cirkus.

Etiopien

2011-09-14T21:19:00.007+02:00

Ni vet förstås bakgrunden vid det här laget: Min vän och kollega Martin Schibbye (jag skrev en personlig kommentar här i somras) sitter tillsammans med Johan Persson sedan början av juli fängslade i Etiopien, anklagade för terrorbrott av den etiopiska regimen. De två svenska journalisterna greps av landets armé i Ogaden efter att de smugit sig in i landet via Somalia.

Det mediala fokuset har sedan de spärrades in i huvudsak handlat om själva rättsprocessen. Men efter i måndags - då tidningen ETC avslöjade att Martin och Johan arbetade med att granska det svenska oljebolaget Lundin Petroleums dunkla affärer i området - är det tydligt att någonting hänt. Massmedierna börjar nu på allvar i stället koncentrera sig på en av Sveriges mäktigaste män: Carl Bildt.

Frågan är egentligen gammal: I maj 2000 valdes Bildt in i styrelsen för Lundin Oil AB (han garanterades en årlig ersättning för detta på 100 000 kronor och hade dessutom särskilt ansvar för företagets etiska riktlinjer). 2007, i samband med att han tillträdde sin ministerpost, förhördes Bildt i Konstitutionsutskottet om det kontroversiella uppdraget.

Morgan Johansson (s) kommenterade då så här:

- Problemet med Lundin Petroleum är att man gjort affärer med regimer som gjort sig skyldiga till omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter. Om jag hade varit i Carl Bildts kläder hade jag aldrig accepterat ett uppdrag för det företaget.

Vad som många redan innan ETC:s artikel betraktade som en mindre politisk skandal har nu alltså börjat utvecklats till något mycket större; Bildt - som de fängslade svenskarna var där för att granska - är den person som är ytterst ansvarig för att få dem frisläppta.

Jävsituationen har - på nyhetsplats - uppmärksammats av flera tunga medier de senaste dagarna (se bland annat SVT:s Kulturnyheterna). Ett axplock av de som ifrågasatt Bildts trovärdighet genom debattinlägg inom loppet av några timmar är Johan Wirfält på Rodeo ("Klyftan mellan de dubbla stolar Bildt sitter på börjar bli för djup"), Eric Rosén på Nyheter24 ("Carl Bildt är olämplig som utrikesminister", Kerstin Lundell i DN Kultur ("Carl Bildt har all anledning att dölja vad som försiggår"), Sören Sommelius i Helsingborgs Dagblad ("Carl Bildts förbannade skyldighet") och Gabriel Byström på GP ("En allt större politisk belastning").

Själv hade jag ett längre samtal med Filters chefredaktör Mattias Göransson (som Martin och Johan ju hade diskuterat eventuell publicering med) häromdagen. Han tryckte då framförallt på en sak: Bildts initiala kommentar om händelsen som han fällde under Almedalsveckan.

- Han insinuerade då att svenskarna fick skylla sig själva. Jag studsade till inför den kommentaren och tyckte redan då att den var mycket opassande. Jag vill inte gå in på några detaljer kring Martins och Johans tänkta reportage men jag kan säga så här: jag tycker att det är väl värt att nu gå tillbaka och titta på den kommentaren. Den blir i sammanhanget väldigt intressant.

Bildts egna svar på denna storm av initierad kritik? Tja, via sin pressekreterare låter han hälsa att han inte kan kommentera fallet mot bakgrund av det "konsulära läget". Men det är via sin Twitter som han igår kväll (tisdag 13/9), lite lagom implicit så där, kanske visar vad han egentligen tycker:

"Different duties tonight. Meeting with other parents at school. More important than much else, as a matter of fact."

Hur länge dröjer det innan situationen blir ohållbar för regeringen och för utrikesministern själv? Fortsättning följer.

BILD

2011-09-13T16:39:00.004+02:00

Den här bilden är från i somras när jag och mina vänner firade midsommar på Dalarö. Det var fint. Tänkte på just detta när jag gick till jobbet i morse och hösten blåste rakt igenom jackan min.

Marco Suarez

2011-09-12T13:02:00.000+02:00

New Yorker minns bäst

2011-09-12T11:56:00.001+02:00

...förstås.

SOMMAR 2011

2011-08-13T11:22:00.005+02:00

# Ser årets bästa film, The Trip.

# Glor på Californication SE04. Lipar som ett barn och vrålar av skratt. Serien har ALLT.

# Bläddrar i nya fina, innovativa, resemagasinet The Travel Almanac. Stor intervju med bland annat David Lynch.

# Läser Andres Lokko i Aftonbladet Kultur: "Londons Burning". Mest nyanserad, och klokast, hittills om #londonriots. Nathaniel Tapleys text är också viktig.

# Postar bokmanus.

# Reser till Helsingfors för hemligt (!) möte .

# Ser nya - brijanta - dokumentären om min topp tre favoritmänniska Conan O'Brien: "Can't Stop."

# Läser allt från New York Times Magazines blogg: 6th floor.

# Sommarläsning: Björn af Kleen, David Foster Wallace, Tom Rachman.

# Blir erbjuden tf tjänst på FET tv-produktion, tvingas tacka nej på grund av kontrakt på annat håll.

# Nämligen här, där jag skriver om både blytungt och fjäderlätt.

# Funderar på att stänga bloggen, och öppna nytt.

BILD

2011-07-12T15:28:00.001+02:00

Etiopien

2011-07-06T14:46:00.005+02:00

Med anledning av de fängslade svenska journalisterna i Etiopien ombads jag, eftersom jag är vän med Martin, att skriva någonting mer personligt i Metro tidigare i veckan. Kommentaren ströks dock när det senare samma dag blev känt att svenskarna gett ifrån sig livstecken och skulle ställas inför rätta. Men i dagsläget är deras tillstånd återigen okänt. Och de vet fortfarande inte vad de är anklagade för. Pulicerar den korta kommentaren här nu eftersom jag tycker att den, trots allt, fortfarande känns relevant (nedan).

De senaste uppgifterna gör gällande att Etiopien ljugit och att svenskarna - trots att UD fick besked om att de skulle flyttas till Addis Abeba - har hållits kvar i Jijiga. De har nu suttit frihetsberövade i fem dagar.

Gränsen mellan orädd och naiv behöver inte alltid vara hårfin. När min vän och kollega Martin Schibbye lyckades smyga sig in i Etiopien via Somalia i slutet av juni visste han naturligtvis exakt vilket potentiellt helvete han gav sig in i. Han har tidigare vistats på några av världens farligaste platser: Från den Filippinska djungeln till Burma och Nepal. Den Martin jag lärt känna på barer och redaktionsmöten genom åren kan egentligen sammanfattas i ett ord: idealist. Hans politiska engagemang – och tro på pennans kraft att förändra – är större än någon annan jag känner. Jag vet att det i grund och botten var, med risk för att låta högtravande, i det fria ordets tjänst som han anslöt sig till de etiopiska rebellerna. Han ville beskriva hur verkligheten ser ut där nere. Förhoppningsvis kommer han mycket snart kunna fortsätta det arbetet.

Talet som sade allt

2011-06-25T23:56:00.004+02:00

På fredagskvällen blev delstaten New York den sjätte i USA att godkänna samkönade äktenskap.

"Great stories through fashion"

2011-06-15T19:22:00.007+02:00

Fantastiska Out of Print Clothing:

We celebrate the world’s great stories through fashion. Our shirts feature iconic and often out of print book covers. […] In addition to spreading the joy of reading through our tees, we acknowledge that many parts of the world don’t have access to books at all. We are working to change that. For each shirt we sell, one book is donated to a community in need through our partner Books For Africa.

"Created Equal: Parallel Portraits of Cultural Difference"

2011-06-07T17:13:00.006+02:00

Astronaut / Alient Abductee

Created Equal: Parallel Portraits of Cultural Difference - en visuell studie av skillnaderna mellan olika subkulturer - beskriver ganska exakt det som jag tycker så mycket om, och som är unikt, med USA.

Fotografen Mark Laita:

In America, the chasm between rich and poor is growing, the clash between conservatives and liberals is strengthening, and evil and good seem more polarized than ever before. At the heart of this collection of diptychs is my desire to remind us that we are all equal, until our environment, circumstances or fate molded and weathered us into whom we have become.

Artikel

2011-05-20T12:36:00.003+02:00

Jag skriver om Oprah - mediekulturens Messias - i dagens GP Kultur (artikeln låst för + medlemmar på nätet).

NYPH11

2011-05-18T11:17:00.000+02:00

New York Photo Awards 2011 - General Category Winners from New York Photo Festival on Vimeo.

I väntan på sommaren (del 4)

2011-05-18T11:09:00.003+02:00

Missa inte den här fina videon!

I väntan på sommaren (del 3)

2011-05-18T00:47:00.004+02:00

Popaganda har gjort årets viktigaste festivalbokning, insåg jag efter det här. Jag såg Arcade Fire redan i mars 2005 första gången, på Debaser Slussen. Legendarisk spelning vid det här laget. Andra gången på Annexet 2007 var ett stort skämt i jämförelse. Det liknade då i större utsträckning något slags arenarock-liknande, ganska grötigt och opersonligt. Eventuellt har de hittat tillbaka till gammal stil nu, verkar nästan så.

I väntan på sommaren (del 2)

2011-05-11T13:12:00.002+02:00

Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet - From Now On by Cosmos Music Group

Magnus Carlson gör FIN cover på Oskar Linnros - "From now on"!

I väntan på sommaren (del 1)

2011-05-10T22:12:00.007+02:00

Sveriges mest begåvade artist Anna von Hausswolff sjunger på The tram sessions.

Missa heller inte fina Stockholm boat sessions. Bakom initiativen (som borde uppmärksammas långt mer) står bland annat Jerry Boman. Det som är så roligt med alla de här klippen är förstås, förutom musiken, att se båt- och tågresenärernas reaktioner. Den unga tjejen bredvid Florence Valentin som sitter kvar med hörlurarna i medan han spelar, de gamla knegargubbarna som vägrar applådera, tanterna som brister i skratt, alla de som får något drömskt i blicken och tycks tänka: händer verkligen detta just precis nu? Som att de fått en oväntad present.

"Det är i konfrontationen med ursinnet som lojaliteten med rättstatsidealet prövas."

2011-05-05T13:18:00.009+02:00

Mårten Schultz kommenterar Bin Ladens död i DN Kultur i dag (och är inne på, tja, samma linje som South Park.)

Vecka 16

2011-04-28T22:02:00.008+02:00

* Ser om förra årets bästa film: The Social Network. Vill plugga på amerikanskt college. Inser att det nog är för sent. Påminns om att Mark Zuckerberg är född 1984. Känner mig fruktansvärt gammal.

* Bokar flygbiljetter till Paris!

* Ser HBO:s briljanta dokumentärfilm om Ronald Reagan.

* Kallas "trendsättare" i inbjudan till förhandsvisning av ny teaterföreställning. Roas, av många olika anledningar, mycket utav detta.

* Tackar ja till långtidsvikariat som reporter på Metro.

* Säljer stora och roliga jobb till Göteborgs-Posten och Tidskriften Rum.

* Äter tidig frukost på balkong - i solen! - på söder.

* Roas av #birthercontroversy i USA. @RyanNewYork bjöd på den roligaste kommentaren på Twitter: Trump releases Topee's "Certificate of Flame Resistance." Hope this silences his critics. http://twitpic.com/4q4ljk

* Spenderar årets bästa tid i skogen, i Norrland.

* Läser PO Enqvist Ett annat liv och den amerikanska komikern Steve Helys How I became a famous novelist.

* Till sist: ett modetips! Har förälskat mig i den här mannen som på ett sådant FÖREDÖMLIGT sätt visar hur man kavlar upp skjortärmarna...

Obama sjösätter miljardkampanj

2011-04-05T16:35:00.006+02:00

I går meddelade Barack Obama att han nu inleder sin kampanj för att bli omvald 2012. Noterat:

# Tydligt är att han återigen fokuserar på gräsrötterna: ”Vi öppnar kontor, packar upp och startar samtal med anhängare som dig själv för att hjälpas åt att forma vägen till seger”, meddelade han på sin hemsida och i mail- och sms-utskick.

# ...i kampanjfilmen syns presidenten knappast alls. I stället är det lojala anhängare som pratar om betydelsen av "four more years".

# Jon Stewart tycker att "anhängarna" i filmen är lite väl buttra. Har Obama bytt slogan från "Yes We Can" till "You Know, Whatever", undrar han.

# Och just när det gäller kampanjfilmer är det ju intressant att - även om de har vitt skilda utgångspunkter förstås - jämföra Obamas initiala film med exempelvis Tim Pawlentys, som ju var först ut bland de tunga republikanska kandidaterna att offentliggöra sin kampanj. Pawlentys film påminner mer om en trailer för, säg, en ny Hollywoodrulle med Bruce Willis och Steven Seagal i huvudrollerna.

# Chefstrateg för Obamas omvalskampanj är Jim Messinas. Under två år arbetade han 41 steg från Presidenten och det Ovala Rummet. Fram till valet kommer han i stället att arbeta 1200 kilometer från Vita Huset, i Chicago, där kampanjen kommer ha sitt huvudkontor.

# Sarah Palin, som jag skrev om i Aftonbladet Kultur i november - då hon var en stekhet kandidat - tycks just nu få en allt mer marginaliserad roll inom det republikanska partiet.

Ordmoln av Beatles låttexter!

2011-04-01T14:29:00.004+02:00

Via fina Love all this.

Avdelning: betydelsen av kommatering

2011-03-26T15:06:00.007+01:00

Via Food Network Humor.

Sveriges snyggaste magasin ger er: Trendbibeln

2011-03-21T10:43:00.006+01:00

I det senaste numret av Cap & Design - Skandinaviens största magasin för grafiska formgivare - har jag intervjuat en hel drös vassa art directors. Resultatet blev en massiv trendbibel för 2011.

Jag har också pratat med svenska bokförlagsjättar och amerikanska skivbolag om varför de numera vänder sig till Östeuropa och Asien för att trycka sina produkter.

Ni vet väl förresten att Cap & Design är Sveriges snyggaste och bäst designade tidning? Åtminstone om man får tro branschorganisationen Sveriges Tidskrifter som i fjol delade ut priset Årets ad till magasinets formgivare Johan Blomgren.

Johan Blomgren ligger förresten bakom designen på en annan tidning som jag arbetat en del med den senaste månaden och som i dagarna når tidningshyllorna: Magasin Morberg.

Wired om Angry Birds; avd god journalistik

2011-03-10T12:09:00.011+01:00

Brittiska Wired har i det kommande aprilnumret ett massivt och briljant reportage om Rovio - företaget som skapade Angry Birds (spelet som är den mest populära betalappen för Iphone just nu och som väntas dra in 35 miljarder dollar fram till och med 2014). Tom Cheshire berättar historien om Rovio som i början av 2009 stod på ruinens brant men som tack vare hjärndöda Angry Birds - som blivit varenda tjommes favorit till tidstjuv - i dag är ett av världens mest framgångsrika underhållningsföretag.

One afternoon in late March, in their offices overlooking a courtyard in downtown Helsinki, Jaakko Iisalo, a games designer who had been at Rovio since 2006, showed them a screenshot. He had pitched hundreds in the two months before. This one showed a cartoon flock of round birds, trudging along the ground, moving towards a pile of colourful blocks. They looked cross. "People saw this picture and it was just magical," says [Niklas Hed, who co-runs the company]. Eight months and thousands of changes later, after nearly abandoning the project, Niklas watched his mother burn a Christmas turkey, distracted by playing the finished game. "She doesn't play any games. I realised: this is it."

Vecka 09

2011-03-07T00:22:00.005+01:00

Världens snyggaste tidning gör om

2011-03-02T17:07:00.010+01:00

New York Times Magazine är kanske den tidning i världen som är bäst och snyggast designad. Ofta, nästan jämnt, är omslagen tidlösa (i ordets allra mest exakta betydelse). I dag presenterades en första glimt av deras omgörning. Det handlar inte om några radikala förändringar - "It's not like we're inventing something that has never been done before", berättar redaktören Hugo Lindgren - men tittar man på det nya omslaget känns det nog ändå som att det hänt ganska mycket.

När jag förra året intervjuade Arem Duplessis, chefsdesigner på just NY Times Magazine, och bad honom ge sitt allra bästa tips till den formgivare som vill boosta sitt magasin svarade han:

Fight the good fight. Articulate your ideas in a clear and concise way and don’t be afraid to stand up for them.

Och exakt det här känns mycket som styrkan med hans egen tidning. Formen bottnar i mycket precisa idéer och inget, som det brukar heta, lämnas åt slumpen.

The Cutline berättar mer ingående om vad som är nytt med omgörningen.

Och här finns en längre föreläsning med Arem Duplessis där han berättar om hur formgivarna på tidningen arbetar.

Gulp?

2011-02-28T16:50:00.002+01:00

The World Is Obsessed With Facebook from Alex Trimpe on Vimeo.

"Branded seats"

2011-02-26T12:42:00.005+01:00

"We put indented plates on bus stop, mall, and park benches, so that when people sat down, the message was imprinted on their thighs. This meant that as well as having branded seats, a veritable army of free media was created, with thousands of imprints being created and lasting up to an hour."

Varför det för mig går en rak linje mellan den nya zeeländska byrån DDB Aucklands innovativa reklamkampanj och Linda Bengtzings kommentar i Dagens Nyheter i dag om hur hon förbereder sig inför kvällens deltävling i Melodifestivalen - "Jag står på händer. När man är nervös spänner man axlarna men står man på händer tvingas man slappna av" - är lika kristallklart som klurigt att reda ut.

I hear the train a comin'

2011-02-16T19:22:00.012+01:00

Just nu pågår utställningen The last steam railroad in America på Robert Mann Gallery i New York. Utställningens magiska bilder är tagna av fotografen O. Winston Link (1914-2001) i 1950-talets Virginia. Det var när det statliga järnvägsbolaget Norfolk & Western Railway började avveckla ångmaskinerna till förmån för de modernare dieselmotorerna, som Link bestämde sig för att dokumentera de gamla lokomotiven som snart skulle gå ur tiden.

Jag har alltid tyckt mycket om tåg. De första riktigt starka minnesbilder som jag har från min barndom, och som hastigt kom tillbaka till mig när jag tittade på Links bilder, är när jag ligger i en sovvagn. Jag vaknar tidigt på morgonen och det är sommar; varmt och fuktigt i kupén. Alla andra sover. Den första insikten av att vara på väg någonstans, som inte är hemma. Lakanen som luktar annorlunda, svaga snarkningar från andra sidan väggen. Det omisskännliga ljudet av tågets skenor som gnisslar mot rälsen. Och det där flyktiga ringande ljudet emellanåt, som försvinner lika snabbt som det kommer. Jag blundar igen och vi dundrar vidare, fram genom det Blair Witch-skogiga landskapet.

Här kan man titta på fotografierna från New York-utställningen, som åtminstone gör mig alldeles matt. Caroline Hirsh på The New Yorker beskriver den som fylld av "carefully crafted, cinematic images of a very particular moment in American time."

Tea Party Review

2011-02-11T11:48:00.007+01:00

Drygt en månad har nu gått sedan Jared Lee Loughner, 22, öppnade eld vid ett politikermöte i Tucson, USA, och sköt kongressledamoten Gabrille Giffords i huvudet. Efteråt valde många att lägga huvudansvaret på radikala och vildsinta högermedier i allmänhet och på den ultrakonservativa Teapartyrörelsens primadonna Sarah Palin i synnerhet. Loughners ursinne, menade man, hade underblåsts av den våldsförhärligande retorik som präglar USA:s politiska klimat.

Om vilda västern-högern tagit åt sig av den senaste månadens debatt? Nja, åtminstone verkar det inte så när man tittar på innehållet i Teapartyrörelsens nya månadsmagasin, Tea Party Review, som lanseras i helgen. Publikationen är ungefär lika onyanserad som al Qaidas engelskspråkiga nättidning, Inspire, som kom ut i somras och där läsarna bland annat tipsades om hur man gör egna bomber.

På Tea Party Reviews hemsida avslöjar tidningen planerade artiklar: ”Washingtons krig mot amerikanska familjer”, ”Varför medierna hatar Teapartyrörelsen” och ”Så här förvandlar universiteten ungdomarna till blåsta vänsteranhängare.”

Man bör förstås akta sig för att överdriva betydelsen av ett enskilt magasin. Samtidigt är det omöjligt att inte betrakta Tea Party Review som ett tecken på att den kristna högern, ofta stämplade som hatets lakejer, knappast har några planer på att skruva ner tonläget.

Black Rimmed Glasses-effekten

2011-02-08T10:55:00.004+01:00

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #9

2011-02-03T19:52:00.000+01:00

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #8

2011-01-31T15:09:00.000+01:00

Håkan-snask!

2011-01-31T14:22:00.009+01:00

I dag släpptes ett första klipp från den kommande filmen om Sveriges största artist, min generations Lundell (om man vill), Frölundasonen Håkan Hellström. Dokumentären - som är gjord av samma pöjkar som regisserade videon till senaste plattans bästa låt: "River en vacker dröm" - kommer någon gång i vår visas på SVT. Alla som är i Göteborg kan, om man inte kan hålla sig, knata till biograf Draken i morgon och få en sneakpeak.

# Den 29 april ser jag Håkan på Cirkus. Det ska bli kul.
# Här kan man läsa min intervju i Metro med samma gubbe (från i höstas), om man vill.

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #7

2011-01-25T16:36:00.001+01:00

Tidskriften The Strangers omslag till kommande nummer:

2011-01-20T13:18:00.002+01:00

Vecka 2

2011-01-17T10:27:00.007+01:00

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #6

2011-01-10T22:02:00.001+01:00

Lördag

2011-01-08T18:39:00.002+01:00

Hej, hur är det med dig?
Liten och tunn, lortig om mun
Du har en kopparorm som heter Rolf
Och den bor i din ficka
Hej, hur är det med dig?
Hur gammal är du? Har du fyllt sju?
Tycker du om att jaga tjocka gubbar, såna som kan spricka?
Du är min bäste vän
Därför ger jag dig en vacker ring som jag har gjort
Ja, som jag har gjort
Gå från by till by
Tala med dem som har svårt att leka
Gå från by till by
Tala med dem som har kommit i kläm
Och din barndom skall aldrig, aldrig dö
Hej, hur är det med dig?
Du är ganska ung, men ändå en kung
Du bor i en bleckburk, har en fin balkong
Och den vetter mot skogen
Hej, hur är det med dig?
Har du fått syn på nån anonym
Liten prinsessa som har sagt till dig
Att du är mogen

Januari i punkter

2011-01-06T17:22:00.009+01:00

# Intervjuat en hel drös grafiska formgivare - proffsen - till nästa nummer av Cap & Design. Tillsammans spår de vad som kommer att bli trendigt 2011. Och nej, neonfärgat gör inte comeback i år heller.

# Jag och min kollega och vän, multibegåvade Jonas Jonsson, pitchar tillsammans med vårt produktionsbolag om några veckor ett tv-projekt för en stor tv-kanal. I mars pitchar vi samma projekt för en annan STOR tv-kanal. Provfilmar och gnuggar geniknölar, så länge.

# Plågas av vädret.

# Tittar på West Wing S01. Vill bli talskrivare.

# Arbetar för fullt med roliga uppdrag åt olika kundtidningsförlag. Ringer Tokyo i morgon. Knåpar med Per Morbergs nya tidning i januari.

# Läser Josh Levines Larry David-biografi. Han är god för sex miljarder den mannen. David alltså.

# Twittrar mer än jag bloggar.

# Tog mig tid att lista de 30 bästa låtarna från 2010.

Tack och hej 2010, det här gjorde du bäst

2011-01-03T16:08:00.002+01:00

Tv: Rebecca och Fiona
Album: Håkan Hellström (Två steg från Paradise)
Låt: Harlem River Blues (Justin Towne Earle)
Konsert: Tunng (Brewers Falls, Brooklyn)
Tidskrift: New York Magazine
Bok: Just Kids (Patti Smith)
Blogg: The Daily Dish
Tidskriftsomslag: New Yorkers hommage till Alexander McQueen.
Film: The Social Network
Journalist: Lena Sundström
Hype: Ipad
Tv-serie: Bored to Death
Citat: "I had a show. Then I had a different show. Now I have a Twitter account." Conan O'Briens bio på Twitter efter efter Tonight Show-fadäsen.
Twitter: Sarah Silverman
Pinsamt medieögonblick: Avd Svenska pampar, företagsledare - med noll "internationell aura" - som gör bort sig och sedan försöker reparera skadan på USEL engelska.

Peggy Noonan...

2011-01-02T14:57:00.002+01:00

...om "The origin of the New Year's anthem — and what it means to us":

You know exactly when you'll hear it, and you probably won't hear it again for a year. The big clock will hit 11:59:50, the countdown will begin—10, 9, 8, 7, 6, 5, 4—and the sounds will rise: the party horns, fireworks and shouts of "Happy New Year!"

And then they'll play that song: "Should auld acquaintance be forgot and never brought to mind? Should auld acquaintance be forgot, and days of auld lang syne?"

It is a poem in Scots dialect, set to a Scots folk tune, and an unscientific survey says that a lot of us don't think much about the words, or even know them. The great film director Mike Nichols came to America from Germany as a child, when his family fled Hitler. He had to learn a lot of English quickly and never got around to "Auld Lang Syne": "I was too busy with words like 'emergency exit' on the school bus," he told me. "As a result, I find myself weeping at gibberish on New Year's Eve. I enjoy that."

The screen and television writer Aaron Sorkin, who this year, with "The Social Network," gives Paddy Chayefsky a run for his money, says that every year he means to learn the words. "Then someone tells me that's not a good enough New Year's resolution and I really need to quit smoking."

"Auld Lang Syne"—the phrase can be translated as "long, long ago," or "old long since," but I like "old times past"—is a song that asks a question, a tender little question that has to do with the nature of being alive, of being a person on a journey in the world. It not only asks, it gives an answer.

The question it asks is clear: Should those we knew and loved be forgotten and never thought of? Should old times past be forgotten? No, says the song, they shouldn't be. We'll remember those times and those people, we'll toast them now and always, we'll keep them close. "We'll take a cup of kindness yet."

Den amerikanska homokrisen

2010-12-21T17:24:00.009+01:00

I Washington pågår just nu utställningen Hide/Seek: Difference and desire in American portraiture. Det är – ofattbart nog – den första utställningen någonsin på ett amerikanskt museum som betraktar konsthistorien från ett homosexuellt perspektiv. Tunga namn som Andy Warhol, Annie Leibovitz, Nan Goldin och Georgia O’Keefe är representerade och Washington Post har kallat den för ”en av de bästa tematiska konstutställningarna på flera år.” Men fördömandet från den kristna högern har varit skarpt. Uppståndelsen kring ett videoklipp som visar myror som kryper över ett krucifix, en del manlig homoerotik samt ett porträtt på den homosexuella pratshowvärden Ellen DeGeneres som greppar sina bröst, blev till slut för mycket. Nyligen valde museiledningen att censurera ett av verken, vilket ledde till protester. Två amerikaner greps förra veckan efter att de inne i museet visat upp det bortplockade innehållet på en Ipad.

Bråket om konstutställningen är symptomatiskt. Under hösten har frågor som rör ökad tolerans och öppenhet gentemot homosexuella debatterats intensivt i USA. En utdragen rättslig strid kring förbudet mot homoäktenskap pågår alltjämt. Dessutom har det under hösten rasat en infekterad debatt kring huruvida öppet homosexuella bör få tjänstgöra i armén. Fallet med militären Jonathan Hopkins har varit ett av de mest uppmärksammade. Efter nio års klanderfri tjänstgöring i Irak och Afghanistan – då det blev känt att han var homosexuell – avskedades han med omedelbar verkan. I lördags röstade senaten i den kontroversiella frågan. Och beslutet blev historiskt: förbudet hävdes. ”Det här är en sorglig dag”, sa motståndaren John McCain.

Vid sidan av de politiska debatterna har under hösten en våg av självmord bland unga homosexuella sköljt över landet. Seth Walsh, 13, hängde sig i skogen. Tyler Clementi, 18, hoppade från en bro. Billy Lucas, 15, hängde sig. Asher Brown, 13, sköt sig i huvudet. Alla var öppet homosexuella och hade fått utstå kraftig mobbning från skolkamrater. Varför självmorden kom så tätt inpå varandra vet ingen. Amerikanska homoaktivister menar att de varit relaterade till den homofoba stämning som piskats upp i samband med den växande polariseringen.

Det nya lagförslaget, som alltså kommer innebär lika behandling inom militären, bör hur som helst ses som ett steg mot ett lite förnuftigare USA. För att citera den slogan som använts av de som stöttat kampanjen:

”You don’t have to be straight to shoot straight.”

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #5

2010-12-19T04:18:00.001+01:00

Framtiden, barn, framtiden

2010-12-18T16:55:00.000+01:00

Rachel Maddow genomför veckans obehagligaste intervju

2010-12-10T10:05:00.006+01:00

Lysande Rachel Maddow intervjuar David Bahati, ugandisk politiker, som försöker få igenom en lag som ska göra det möjligt att spärra in och mörda homosexuella. "I am just a simple man who wants to protect our children."

Visit msnbc.com for breaking news, world news, and news about the economy

Så minns vi John Lennon

2010-12-08T16:32:00.009+01:00

I dag är det 30 år sedan John Lennon sköts till döds utanför sitt hem på 72:a gatan i New York. Autografjägaren Mark David Chapman avlossade fyra skott i ryggen på Lennon som avled direkt.

I Dakota Building, eller bara The Dakota som man säger i USA (vilket givetvis låter mycket häftigare), bodde John och Yoko i en flådig lägenhet. Varje gång jag varit i New York har jag åkt dit. Det finns inget minnesmärke på gatan som färgades röd den där kvällen när skotten föll. Det enda som vittnar om att det var just där det hände är de trubadurer som spelar Beatles-låtar intill Central Park på andra sidan gatan. På samma plats där Yoko Ono spred Lennons aska.

För att uppmärksamma årsdagen släpptes i dag helt unika bilder (tagna av popkritikern Mike Jahn) från inspelningen till albumet Some Time in New York City. Ett sätt att minnas, antar jag. Själv har jag lyssnat några gånger för mycket på Happy Xmas (War Is Over).

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #4

2010-12-08T11:29:00.001+01:00

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #3

2010-12-08T09:56:00.004+01:00

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #2

2010-12-07T10:06:00.003+01:00

Musik som gör att jag eventuellt kommer att överleva den svenska vintern #1

2010-12-06T10:39:00.004+01:00

(Tipstack: @adamsvanell)

Så lyckas som du som frilansdesigner!

2010-12-03T10:51:00.008+01:00

Fina magasinet Cap & Design är ute med ett nytt nummer. Jag har skrivit ett omfattande reportage om frilansliv och intervjuat duktiga formgivarna Jonas Svedberg, Johan Mogren, Sanna Rosén och Max Larsson von Reybekiel.

The Promise

2010-11-29T02:06:00.019+01:00

Jag och min pappa har spenderat tusentals mil tillsammans på Sveriges landsvägar. Framförallt åkte vi mycket bil under de handfull år som jag tillhörde Norrlands-eliten i tennis. Borlänge, Karlskoga, Umeå, Sundsvall, Örnsköldsvik, Härnösand, Bollnäs, Gävle och Båstad besökte vi många gånger. Varje sommar bilade vi dessutom till Mariehamn för att sedan ta båten över till Åland.

Jag har otroligt starka minnesbilder från den här tiden. Solen som brände mot plåttaket. Varm läsk i bakluckan. Frusna fingrar när jag hjälpte till att skrapa rutorna på vintern. Pappas mässande bakom ratten: "Du ska veta det Johan att..." (obstinat tonåring som jag var viftade jag så klart bort det mesta, i dag vet jag att det är alla de där kloka strömmarna av ord som till stor del gjort mig till den jag är.) Lukten av stekt lök från något hamburgerkök i Norrlands inland. Lukten av cigarett när pappa fimpade, blåste ut röken i den kyliga natten, slängde av sig skinnjackan, vred om nycklarna och tog ett djupt andetag:

Bara 25 mil kvar nu, sen är vi hemma.

Framförallt kommer jag ihåg musiken som pappa spelade i bilen. I efterhand har jag förstått att de där blandbanden format stora delar av mitt musikintresse. Eventuellt är det delvis en rekonstruktion, men som jag minns det handlade det väldigt mycket om Bruce Springsteen. Medan den svarta skogen, de gula rapsfälten, radhusen och vägkrogarna, som jag satt och tittade på med sömniga ögon, susade förbi där utanför fönstret, spelades alla de där magiska låtarna upp: Sad Eyes, Dancing in the Dark, Glory Days, The River, Real World, Leap of Faith, Local Hero, Lucky Town, Billie Bobby Jean, Downbound Train. Och så vidare. Pappa trummade ofta med händerna mot ratten, i takt till musiken. Ibland var det nog för att hålla sig vaken.

När New York Times recenserade Springsteens nyligen släppta samlingsbox The Promise: The Darkness on the Edge of Town Story skrev man:

Darkness on the Edge of Town, released in 1978, was a coming-of-age album for Bruce Springsteen: cleareyed, unsweetened, haunted by everyday struggle. Putting the album together during a legal conflict with his manager at the time, Mr. Springsteen wrote and recorded far more songs than he ended up using, leaving out good material in the name of thematic unity. It was the right move, as was his decision to revisit those songs now. [...] It all attests to the stubborn integrity of a figure who, as Mr. Springsteen sings in The Promise, “works in a rock ‘n’ roll band/Lookin’ for that million-dollar sound.” It’s one song that should have made the cut.

Just The Promise är en låt som jag lyssnat mycket på här i New York. Jag vet inte om pappa någonsin spelade den under våra bilresor, men varje gång jag hör den är det som att alla de där fina minnena kommer tillbaka.

Hur som helst är det en osannolik låt. Så jävla vacker att man bara vill dö.

Skratta inte åt Sarah Palin

2010-11-25T04:02:00.009+01:00

Sarah Palin har under den senaste veckan varit i blickfånget i amerikansk media. I Aftonbladet Kultur i dag skriver jag om varför - och vad det kan betyda.

I Sverige finns det inte många som tar Sarah Palin på allvar, ingen verkar tro att det faktiskt är möjligt att hon skulle kunna bli USA:s nästa president. Men efter demokraternas rekordstora förlust i kongressvalet nyligen är det inte alls osannolikt att Obama - som i dag är kraftigt kritiserad - kommer få kliva åt sidan för en republikan. Och den som i dag är mest sannolik är de facto - utan tvekan - Sarah Palin.

Bakgrunden till detta är givetvis att Palin är enormt populär:

* Inom det egna partiet är hon tillsammans med Mitt Romney och Mike Huckabee den populäraste kandidaten.

* Hennes nya bok America By Heart: Reflections on Family, Faith and Flag, som släpptes i tisdags, väntas bli en storsäljare (precis som hennes debut Going Rouge som sålt i över tre miljoner exemplar).

* Seriepremiären av Sarah Palins Alaska hade fem miljoner tittare, ett historiskt rekord för kabel-tv-kanalen TLC. Även om programmet tappade många tittare till det andra avsnittet har det ändå fortfarande 20 procent fler än exempelvis populära Mad Men.

* Sarah Palin genererar sex gånger så mycket trafik på Google som Mitt Romney, Newt Gingrich, Mike Huckabee och Tim Pawlenty - tillsammans.

Självförtroendet är det heller inget fel på. Till tv-kanalen ABC sa hon själv nyligen att hon tror att hon har möjlighet att besegra Obama. Förstås en tydlig hint om att hon kommer ställa upp i valet. Frågan är i vilket skede det blir omöjligt att bortse från det politiska fenomen som är Sarah Palin. Det är ännu långt kvar till 2012 men ju förr man börjar ta henne på allvar desto bättre. Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet, sammanfattar det bäst: Skratta inte åt Sarah Palin.

Underskattning har i politiska sammanhang visat sig vara förödande förr.

Avdelning retuscherad verklighet - och en helt VANLIG dag i New York

2010-11-24T02:48:00.024+01:00

Jag har vid några tillfällen kikat in på extremt populära Niotillfem. För er som inte är bekant med sidan är det en blogg som drivs av en ung tjej som, precis som jag, för tillfället bor i New York. Bloggen går i huvudsak ut på att Sandra Beijer, som hon heter, med hjälp av bilder berättar vad hon gör om dagarna.

Jag är kluven till innehållet.

Visserligen tycker jag att den är härlig, liksom inspirerande. De gånger som jag bläddrat igenom några inlägg har jag i regel känt att "Gud, jag måste OCKSÅ ut och göra något spännande." En positiv känsla. Men sen när jag kommit hem från det jag gjort, och kikat in på den där bloggen igen, har det alltid känts som att: "Jaha, det där var väl trevligt, men vad tusan, varför kan vi inte få till det just så där härligt - så där PERFEKT?"

Den där tanken gäckade mig ett kort tag tills det slog mig: de där extremt vackra, vita (alla är vita), medelklassbarnen med perfekta frisyrer, dyra kavajer och gnistrande tandrader som blottas när de ler sina filmiska leenden, har det nog inte riktigt så där bra som bilderna visar. Troligen är det också därför bloggen är så extremt populär: besökarna attraheras av det perfekta; man vill vara där, man vill vara en del av den där utopin. Niotillfem fungerar givetvis av samma anledningar som exempelvis modemagasin fungerar. Man bläddrar och förundras av modellernas felfrihet. Samtidigt genereras viss ångest: varför är inte min kropp så där smal?

På samma sätt som bilderna i ett modemagasin är retuscherade för att avlägsna det fula - det verkliga - är givetvis den här typen av bloggar även de korrigerade. Alla typer av missöden elimineras. Troligen kommer vi på Sandras blogg aldrig få se inlägg av karaktären: "Shit, mellan [infoga valfritt kändismingel på lyxigt hustak] och [infoga hipp bar] käkade jag på en dålig kines och blev risig i kistan, var tvungen att rusa hem ett par timmar."

Notera att det här egentligen inte är någon omfattande kritik. Syftet med Niotillfem är ju uppenbarligen inte att visa ALLT. Ta det för vad det är, liksom, kanske man kan tycka. Reflektionen bygger på att jag tycker att det blir rätt tramsigt, eftersom mycket känns så oerhört konstruerat. Precis som modemagasin skulle den här typen av bloggar behöva någon slags konsumentupplysning:

"OBS! VERKLIGHETEN I DEN HÄR BLOGGEN ÄR RETUSCHERAD."

Som ett slags komplement till Niotillfem illustrerar jag nedan hur en rätt vanlig dag i New York, med rätt vanliga roligheter och tråkigheter, kan se ut.

Åkte till Ed Sullivan Theater på Broadway och anmälde intresse för biljetter till Letterman. Tjejen som jag pratade med var extremt otrevlig och upprepade allt tre gånger så fort jag såg lite frågande ut (typiskt för amerikaner som jobbar med någon form av administration). Rätt kass start på dagen.

Reparerade den dåliga starten med fin frukost på McDonalds!

Erik mötte upp, nu blev jag jätteglad!

Eftersom Erik inte hade ätit frukost gick vi till en diner. Han beställde bacon, ägg och toast. Tror han tyckte det smakade så där. Dessutom tyckte han att det var lite klurigt att äta!

Vi bestämde oss för att ta F-tåget ner till Coney Island, en galet lång resa. Vi hann slumra till några gånger. Och dö en smula av tristess.

När vi äntligen kom fram åt vi KORV på Nathan's. Jag fick någon slags surkål på min. Smakade kanske inte kanon. Hungern stillad i alla händelser.

Vi gick ner till piren. Hälsade på fiskargubbarna och aktade oss för de skrikande måsarna.

Eftersom magarna vid det här laget hade börjat kurra ljudligt kilade vi bort till Brighton Beach och den ryska krogen Tatiana (som figurerar i en av våra favoritserier Bored to Death.) Vi drack rysk vodka och rysk öl. Till det åt vi saltgurka och någon slags chilimarinerad tomat, vilket var det "appropriate snack" till vodka enligt den ryska kyparen.

Väl hemma i Brooklyn avslutade vi med en öl på Grand Street. När vi gick hem började det regna.

Growing up digital

2010-11-24T02:30:00.004+01:00

Hur påverkas vi av det extrema informationssamhälle som vi lever i? New York Times utforskade ämnet i en stor artikel i söndags: Growing Up Digital, Wired for Distraction. Intressant läsning även om jag kan tycka att temat är en smula "rädda ungdomen"-tramsigt. En av de elever som medverkade uttryckte sig så här, vilket kändes väldigt träffande:

I know I can read a book, but then I’m up and checking Facebook. Facebook is amazing because it feels like you’re doing something and you’re not doing anything. It’s the absence of doing something, but you feel gratified anyway.”

Out of context!

2010-11-19T20:53:00.005+01:00

Bored to Death säsong två (premiär i kväll på Canal Plus)

2010-11-17T04:46:00.010+01:00

I kväll börjar Canal Plus sända andra säsongen av HBO-producerade Bored to death. Den kultförklarade komediserien bereder väg för en ny era av New York-tv.

NEW YORK. I den strålande film noir-inspirerade tv-serien Bored to death spelar Jason Schwartzman en privatdetektiv utan kvalifikationer: Jonathan Ames. Ett alter ego till den verklige Ames, som skapat serien. Varje avsnitt innebär ett nytt fall för den alltid välklädde, neurotiske och konstant salongsberusade huvudkaraktären. Jonathan bestämmer sig för att prova livet som privatdeckare efter att han i det allra första avsnittet, för att hantera uppbrottet från sin flickvän, plöjer några Raymond Chandler-böcker för mycket. Den marijuanarökande magasinsredaktören George (Ted Danson) och bästa kompisen, serietecknaren Ray (Zach Galifianakis), hjälper villigt Jonathan att befria bortrövade kvinnor, tampas med ryska maffian och lokalisera otrogna män.

Sneglar man bortom seriens handling och tar en närmare titt på kulisserna upptäcker man snart vad som är helt unikt med kritikerhyllade Bored to Death: den sätter Brooklyn på kartan. I andra komediserier som Seinfeld, Sex and the city och Vänner, har New York uteslutande förknippats med Manhattan. Brooklyn – New Yorks mest befolkningstäta stadsdel med ett invånarantal på 2,5 miljoner – framställdes i dessa som något avvikande. En okonventionell och perifer plats. I Bored to death är det i stället downtown Brooklyn som romantiseras: Park Slope, Boerum Hill och Fort Greene (kvarter som ungefär på samma sätt som Södermalm i Stockholm under senare delen av 1900-talet utsattes för en kraftig gentrifiering). Manhattan har knappast aldrig tidigare i tv-sammanhang känts så småborgerligt, så fyrkantigt. När Jonathan väl besöker Manhattan åker han sällan norr om Lower East Side och det är i regel alltid för något långtråkigt cocktailparty eller i jobbsammanhang. Brooklyn är hemma.

Bored to death, som nyligen blev klar för en tredje säsong, har en väldigt aktiv fanskara på internet. I bloggar och på olika resforum har det i takt med att seriens popularitet ökat börjat poppa upp guider till de caféer, barer och restauranger som figurerar i serien. Tar man exempelvis F-tåget till Brighton Beach, allra längst ner i södra Brooklyn, kommer man till nattklubben Tatiana dit Jonathan i ett avsnitt letar sig för att söka rätt på en förlorad kärlek till en rysk gangster. Sofistikerade kaffebarer i hippa Greenpoint och exklusiva matkooperativ i Park Slope får också en hel del gratisreklam. ”Bored to death is Brooklyn’s coming-out party to the HBO-watching world”, skrev New York Times inför seriepremiären.

I andra säsongen av serien, som får premiär på Canal Plus i kväll, cementeras kontrasterna mellan Brooklyn och Manhattan. ”Brooklyn är det nya Manhattan”, säger Jonathan i ett av avsnitten. Riktigt där är vi nog inte ännu. Tydligt är dock att Jonathan Ames, som tillsammans med stjärnförfattarna Jonathan Safron Foer och Jonathan Lethem brukar kallas för ”The three Jonathans of Brooklyn”, lyckats nyansera bilden av den New York-stadsdel som i tv-sammanhang – fram till nu – endast fungerat som en vag bohemisk referens.

Grand Street, Brooklyn 13 november 2010 (klockslag: oklart)

2010-11-16T03:24:00.002+01:00

Vilka tv-program är (S)- respektive (M)-märkta?

2010-11-15T19:07:00.006+01:00

Det ledande amerikanska medieresearchföretaget Experian Simmons har tagit en närmare titt på vilka serier som lockar flest republikaner respektive demokrater. Det är rätt spännande läsning.

Någon "senior marketing manager" kommenterar resultatet så här:

Looking at the Democrats side, I don’t mean to make light of it, but they seem to like shows about damaged people. Those are the kind of shows Republicans just stay away from.

En liknande undersökning med ett svenskt perspektiv, med till exempel sossar och moderater i fokus, vore givetvis hyperintressant. Vilka program är egentligen (S)- respektive (M)-märkta?

Baksidorna spekulerar:

Idol: (M)
Kobra: (S)
Bonde söker fru: (M)
På Spåret: (S)
Starke man: (M)
Solsidan: (S)
Felix stör en ingenjör: (M)

New York: vecka 45

2010-11-15T03:10:00.005+01:00

Anna Järvinen & Novell

2010-11-12T21:35:00.005+01:00

Simon Rydén (hej kompis!), som jag haft turen att få jobba med några gånger, har plåtat omslaget till det kommande numret av Magasinet Novell. Vågat grepp med magiskt resultat. Här berättar chefredaktör Anton Gustavsson om bakgrunden till omslaget.

Gå ner i vikt med Rush Limbaugh: "Eat all the Twinkies you want!"

2010-11-12T01:06:00.002+01:00

What have I told you about diet and exercise? Exercise is irrelevant.... "How do you know all this?" One of the reasons I know what I know is that I know liberals, and I know liberals lie, and if Michelle Obama's gonna be out there ripping into "food desserts" and saying, "This is why people are fat," I know it's not true. "Rush, do you really believe that? It's that simple to you, liberals lie?" Yes, it is, folks. Once you learn that, once you come to grips with that, once you accept that, the rest is easy. Very, very simple. Now, my doctor has never told me to restrict any intake of salt, but if he did, I wouldn't. I'd just spend more time in the steam or the sauna sweating it out.

Läs resten här.

Eller inte.

Stop motion hetare än någonsin

2010-11-12T00:34:00.005+01:00

Stop motion-animation handlar om att lura ögat att ”döda” föremål rör på sig. Genom att animatören låter fotografera av en serie föremål med små positionsvariationer, och sedan visa fotografierna i en snabb följd, skapas illusionen av rörelse. Hösten 2010 tycks alla filmmakare - från hippa videoregissörer till reklammakare och konststudenter - intressera sig för den här typen av analog animation.

I nya numret av Cap & Design - i butik nu! - har jag skrivit ett långt reportage om tekniken och bland annat intervjuat animatören Yuval Nathan som ligger bakom musikvideon till den New York-baserade, israeliske artisten, Oren Lavies: ”New morning elegance”. Videon har setts knappt 14 miljoner gånger på Youtube och nominerades i februari till en Grammy.

Maddows & Stewart-vurmen!

2010-11-06T18:40:00.003+01:00

Tänk om - tänk om! - det fanns en Rachel Maddow eller Jon Stewart i Sverige! Då skulle man ju kanske, kanske, kunna bli en smula intresserad av partipolitik igen.

Kungen-gate på Twitter: Axplock av de bästa lustigheterna

2010-11-05T17:29:00.005+01:00

@Blisk: Kungen ska ha sitt - Frank Andersson

@markylarsson: Tänk om deadlines var lika lätta att skita i som preskriberade kungaligg?

@SonjaLeister: Tror ni att kungen ställer in alla sina uppdrag, åker till USA, tjuvröker och shoppar med sina kompisar?

@aliesbati: Fyra koordinerade ansiktsuttryck på dn.se http://yfrog.com/jjh1hj

@kinkyafro: Kungen har ändrat planerna, han ska inte framträda i skogen utan exklusivt på Tyrol inför Gry, Adam och Sarah Dawn Finer.

@FredrikW: Kanal 5:s nästa succéserie: Kungen i Tylösand.

Brev från New York: 5 november

2010-11-05T04:32:00.006+01:00

Haft en, hur är det man säger?, oförskämt trevlig dag här i Brooklyn. Vaknade upp med en mild förkylning. Tog en varm dusch och åt en skål cheerios. Fällde upp kragen på jackan, så där som sjömän gör för att skydda sig mot havsstormen, och smög ut. Promenerade upp längs Manhattan Avenue bland polska bagerier, vietnamesiska smörgåsbutiker och franska vinbarer. Hamnade vid en klassisk deli där alla pratade spanska, köpte en cheese, egg and bacon-bagel och en stor flaska apelsinjuice. (Ja: jag provar på det här med köttätande; det går så där.) Fortsatte ner mot Williamsburg, denna mindre galax av små butiker och krogar. Korsade McCarren Park, E stannade och filmade en grupp highschool-kids som stod ute i den friska blåsten och övade med sin orkester. Det lät, sorry to say, otight. Hittade en alldeles utmärkt fleamarket, Beacons Closet, på 11th street. De spelade Velvet Underground och John Coltrane och jag köpte en fin gammal halsduk i bomull för 15 dollar. Runt knuten hittade vi en helt magnifik liten restaurang, som tagen ur en Bored to Death-scen. Köpte en cappuccino, värmde oss och berättade för de som jobbade på stället hur "amazed" vi var "by all the cooool furniture and decorations in this place." Kryssade vidare mellan pölarna ner mot Bedford Avenue. Stannade en timme i en bokaffär där det, av någon oklar anledning, luktade kanel. Bläddrade i Dylan-biografier, gamla nummer av The Believer, coffee table-böcker om surfande kvinnor, italiensk matkultur, "contemporary photagraphy" och rysk affisch-konst. E köpte en fin kalender. Mer second hand vid Nassau Avenue, hittade en varm, mörk och olagligt billig kofta. Funderade ett slag på vin i någon av de inbjudande barerna med den dova belysningen, men fötterna var för sura och magarna kurrade allt för ljudligt. Så vi seglade hemåt. Klockan hade blivit mycket.

Rally For Sanity, 10/30/10

2010-11-03T17:47:00.000+01:00

Obama: Keynesian?

Tisdagstelegram: Snurrigt Wiman, Is Obama the End of Black Politics och länge leve kritiken.

2010-11-02T15:31:00.003+01:00

# Älskar den här typen av rena omslag, vilket man ju nästan aldrig ser i Sverige. Vit text mot svart bakgrund. Boom. Viktigt artikel också: Is Obama the End of Black Politics?

# Vilket år dör papperstidningen i Sverige? Medieforskaren Ross Dawson har satt ett datum.

# Bill O'Reilly: "The Country Takes a Turn to the Right." Allt talar för att han, för en gång skull, får rätt. Mindre en en tredjedel av den amerikanska befolkningen menar att Obama har gjort sig förtjänt av att sitta kvar under kommande mandatperiod. Martin Gelin förklarar varför.

# Obegripligt var beslutet av DN:s kulturchef Björn Wiman att plocka bort Martin Kellermans strip. När han förklarar sig blir det möjligen än mer obegripligt. Det är inte bara väldigt fegt. Det visar också hur gravt man underskattar sina läsare. Kan man aldrig publicera något som man inte är säker på att ALLA kommer att förstå - eller vad?

# Det här är kul. Och bra. Länge leve kritiken.

NYC

2010-10-31T22:14:00.005+01:00

Jag åker till New York i morgon och blir borta till pepparkakstider. Jag och min fina vän Erik flyttar till en gammal kartongfabrik i Brooklyn. Jag lämnar - naturligtvis - Sverige med en förhoppning av att det här ska bli den bästa månaden i mitt liv. Jag har också en känsla av att något storslaget kommer att hända. Som Conan O'Brien sa i sitt klassiska Goodbye Speech när han avslutade sin sju månader långa sejour på The Tonigt Show:

Please do not be cynical. I hate cynicism. It doesn’t lead anywhere. Nobody in life gets exactly what they thought they were going to get. But if you work really hard, and you’re kind, amazing things will happen.

This just in: Strage Twittrar

2010-10-28T12:37:00.002+02:00

Fredrik Strage startar twitter-konto. Twittrar bäst som twittrar sist, alltså. Och: ja. Nog är det är värt en egen bloggpost!

Mad woman

2010-10-26T10:53:00.009+02:00

När man läser New York Magazines mastodont-feature om Sarah Palins storslagna framtidsplaner i senaste numret, är den överhängande känslan att det samhälle som hon vill åter till inte är 1980-talets USA; alla Reagan-flörtar till trots ("And she cites Ronald Reagan in promising the same for the country: 'If we do our part, as President Reagan said … the great confident roar of American progress, growth, and optimism will resound again!'")

Nej, Sarah Palin är ju snarare en karaktär som skulle stortrivts i 50- och 60-talets USA. I Mad Men-samhället.

Så här beskrev Boston Globe Palin mitt under pågående valspurt 2008:

"The vice presidential nominee's fast rise and vast popularity in Alaska owe to her raw charisma, her ability to navigate the system on her own terms, and her way of being many sorts of women at once. She's the devoted mother on a pedestal, who showers her disabled son with the message that he's perfect. She's the beauty pageant veteran who understands how lipstick modulates a tough interior. She's the ambitious careerist who won't let enemies block her path to power. The sort of woman that some other women admire, and some resent."

Skulle lika gärna kunna varit en karaktärsbeskrivning av Joan Holloway, right?

Ways of escape

2010-10-25T21:20:00.006+02:00

Den här veckan lyssnar jag på Great Lakes.

Sådan tid, sådan galning.

2010-10-21T22:11:00.013+02:00

Det är givetvis omöjligt just nu att inte referera till det inlägg som jag skrev två dagar efter valet. Texten handlade om att risken för att en ny laserman skulle dyka upp, i upptakten till och efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen, var överhängande. Eller åtminstone risken för att Sverige, med ett öppet rasistiskt och fascistiskt parti i riksdagen, skulle bli ett farligare land att vistas i.

Vid 20-tiden i kväll sköts två kvinnor i en lägenhet genom ett fönster i stadsdelen Kroksbäck i Malmö. Sammanlagt rör det sig om ett 15-tal ouppklarade skjutningar den senaste tiden. Samtliga offer har haft invandrarbakgrund. Basi Hassan, 47, stod och väntade på bussen i söndagskväll när någon försökte mörda honom.

Malmöpolisen gick i dag ut och bekräftade att man jobbar efter teorin att en och samma gärningsman ligger bakom. Den enda gemensamma nämnaren offren emellan är att deras hy är mörk, vilket är en av anledningarna till att utredningen nu fokuseras kring högerextrema grupperingar.

Det rör sig alltså om rasistiskt våld. Och kopplingen till Sverigedemokraterna känns inte direkt långsökt. Tommy Lindström, tidigare chef för Rikskriminalen och expert i Efterlyst, sade i går kväll att han tror att gärningsmannen aktivt försöker återskapa John Ausonius handlingar.

Likheterna mellan 1991 och 2010 är givetvis att gärningsmännen agerar i ett samhällsklimat som hårdnat. Då som nu talar svenska riksdagsmän öppet om "invandrargener", och att det skulle finnas en större brottsbenägenhet bland de som är födda i Bagdad, än de som är födda i Bengtsfors.

Det är knappast en vild gissning att gärningsmannen - precis som Ausonius gjorde - känner att han har ett moraliskt stöd där han smyger i buskarna med fingret runt avtryckaren. Att han på något sätt gör samhället en tjänst. "Det är ett Sverige som är gynnsamt för kålrötter", som Per Svensson uttryckte det i Sydsvenskan.

Sådan tid, sådan galning.

Bored to death-abstinens

2010-10-21T14:03:00.006+02:00

Jag har utvecklat en besatthet. Geniala amerikanska HBO-producerade komediserien Bored to Death, som jag skrivit om tidigare, liksom frodas i skallen. Även om säsong 2 så här långt är mycket sämre än första säsongen, är det utan tvekan den smartaste sitcom som jag sett sedan Curb Your Enthusiasm. Ett tydligt tecken på att jag blivit just besatt kom häromdagen. Plötsligt upptäcker jag att jag står och fotar en random person i matkassan, eftersom han är så kusligt lik Bored to Death-Ray:

Kvällstidningarnas värsta chockrubrikord. Hollywoodhår?

2010-10-18T11:29:00.003+02:00

MySpace nya logga

2010-10-11T17:47:00.004+02:00

Vågat och, ja, genialt.

Fredagstelegram: Marilyn, Nyheter24 och Årets bästa magasinsomslag

2010-10-07T21:13:00.009+02:00

# Årets bästa magasinsomslag 2009 är korade. New Yorker vann cover of the year i kategorin: Mode och Skönhet.

# Bländande journalistik i coverstoryn av Vanity Fairs novembernummer: Marilyn and Her Monsters.

# Tidningsutgivarnas pris till årets digitala dagstidning gick till min gamla arbetsplats Nyheter24. Väldigt oväntat och väldigt roligt. Kudos framförallt till chefredaktör Aaron Israelsson, en av de bästa tidningsmakare jag haft förmån att arbeta tillsammans med.

# Tunnelbanegrafik: så här röstade stockholmarna i riksdagsvalet.

# Hörrni, ni har väl hört att det långa reportaget är dött? Att ingen orkar läsa texter som är längre än 1500 tecken längre? Om detta är vad ni har hört är det verkligen dags att sluta lyssna. Eller käfta emot. Titta exempelvis på Fokus och Filter: båda tidningarna har ökat sin räckvidd med över 60 procent - på ett år.

Självpromotion

2010-10-06T19:58:00.013+02:00

Under produktion:

# Arbetar för tillfället heltid på tidningen Metro. Det är väldigt roligt att emellanåt hoppa in och arbeta upp dagstidningsflåset. I går intervjuade jag Håkan Hellström. Vi satt en timme på ett konditori på Södermalm i Stockholm. Håkan åt en italiensk kycklingsallad och jag drack en kopp te och åt en kladdig mazarin. Vi pratade bland annat om stockholmskomplex och huruvida popmusik är ett hantverk eller inte. Något som slog mig, och som jag aldrig fått intrycket av när jag läst någon intervju, var att Håkan är en genuint rolig person. Artikeln finns att läsa i Metro på fredag.

# Jag var i Oslo nyligen och gjorde ett spännande reportage åt SAS fina kundtidning Scanorama. Publiceras i kommande nummer.

# I nästa nummer av Cap & Design har jag skrivit ett långt reportage om så kallad Stop Motion-animation. Jag har bland annat intervjuat Robyns amerikanska formgivare Mary Faggot som ligger bakom den här korta promotionfilmen:

#

Body Talk Pt.1 is coming! from Robyn on Vimeo.

# Förbereder en längre jobbresa till New York i november.

# Sitter med ett hemligt projekt, som jag har arbetat intensivt på tillsammans med en god vän under drygt ett år. Mycket snart avgörs huruvida vi kommer ro det i land eller inte.

Arkitektoniska brännskador i Las Vegas

2010-09-30T19:00:00.004+02:00

"Las Vegas hotel guests left with severe burns from 'death ray' caused by building's design."

Amerikaner om Tyskland: "Dirty Porn"

2010-09-28T15:40:00.004+02:00

Hittade en rolig, bokstavlig, kartläggning av olika fördomar/stereotyper. Ovan ett av exemplen: Amerikaners syn på européer.

Att inleda en roman

2010-09-27T21:36:00.003+02:00

American Book Review listar de hundra bästa meningarna som någonsin inlett en roman. Det är underhållande läsning, tycker åtminstone min, möjligen, något skruvade hjärna. Jag har tre favoriter:

1. If you really want to hear about it, the first thing you'll probably want to know is where I was born, and what my lousy childhood was like, and how my parents were occupied and all before they had me, and all that David Copperfield kind of crap, but I don't feel like going into it, if you want to know the truth.

J. D. Salinger, The Catcher in the Rye (1951)

2. It was the day my grandmother exploded.

Iain M. Banks, The Crow Road (1992)

3. Elmer Gantry was drunk.

Sinclair Lewis, Elmer Gantry (1927)

Vilka är era?

Håkan Hellström-fredag!

2010-09-24T13:50:00.008+02:00

# Håkan Hellström släpper som bekant nytt album snart. Nya singeln Saknade te havs låter låter lite som en blandning av Gyllene tider och Byrds (själv gillar jag nästan River en vacker dröm bäst).

# I senaste numret av Filter, som landade i min brevlåda i dag, finns en lång intervju med Håkan. Ska försöka ta en jobbpaus någon gång i helgen och läsa.

# En Håkan-intervju som jag däremot har läst är den i senaste numret av fantastiska Bon. Där avslöjar han bland annat att han röstar på Miljöpartiet, att en låt som får honom att må bättre är Cycles med Frank Sinatra och att han gillar konstverket med "den där grindpojken du vet. Med äpplet, som sitter och gråter, han får inte slanten." Först trodde jag att han menade den här, av Jenny Nyström, men den pojken sitter ju inte. Vet ni vilken tavla han syftar på?

UPPDATERAT: Musiktidningen Novells redaktör Anton Gustavsson hjälper mig att lista ut vilken konstverk det rör sig om. Jag ba: så klart!

# I senaste numret av Vi Läser finns också där en intervju där Håkan pratar om sina favoritböcker: Allt med John Steinbeck, John Ajvide Lindqvists Människohamn, Snabba Cash, Across the Great Divide om The Band, Please Kill me, om punken och Woody Guthries Hela härligheten.

# Boken PS. Lycka till i kväll släpps också snart. Det är Håkan Hellströms bok om sig själv. Mycket mer bild än ord, som det verkar.

# Även de nya numren av Sonic och Café har - givetvis - Håkan på omslaget.

The Persecution of Jimmie?

2010-09-23T18:44:00.012+02:00

Jag räknar kallt med att någon av Sverigedemokraternas spinndoktorer inom en snar framtid anlitar en lämplig författare - Dick Erixon, Göran Skytte? - för att skriva motsvarigheten till Matthew Continettis The Persecution of Sarah Palin ("How the elite media tried to bring down a rising star").

Jag fullkomligen älskar att Palin själv ger den en lysande recension - som sedan hamnar på omslaget! Den typen av fräscht grepp rekommenderar jag även Jimmie att använda. Men: i stället för att, som i Palins fall, använda en så pass agitatorisk bild på omslaget föreslår jag något i den här stilen:

Obama - en kaktus?

2010-09-22T18:21:00.005+02:00

Från "Americas Finest Newssource" - The Onion - kommer dagens nyhet: 1 av 5 amerikaner tror att Barack Obama är en kaktus.

Mönstret går igen

2010-09-21T14:42:00.014+02:00

Måndagen den 20 september 2010 var en bra dag att läsa om Gellert Tamas Lasermannen. Detta briljanta tidsdokument som avhandlar en mans sjuka handlingar inom ramen för ett sjukt samhälle.

Skillnaderna mellan september 1991 och september 2010 är givetvis många. Men där finns också likheter. Då som nu hade Sverige just genomgått en svår ekonomisk kris och då som nu hade svenska folket just valt in ett högerpopulistiskt missnöjesparti som vågmästare i riksdagen (Ny Demokrati fick 6,7 procent av rösterna; Sverigedemokraterna 5,7 procent).

Bara några månader efter det att Ny Demokrati röstats in började John Ausonius avrätta folk på öppen gata. Huruvida Ausonius handlingar påverkades av det faktum att Bert Karlsson stod i Sveriges riksdag och deklarerade att "Zigenare utför 90 procent av alla brott mot svenska pensionärer", vet ingen. Men ställt bortom allt tvivel är att hans handlingar på ett mycket direkt sätt påverkades av det rasistiska samhällsklimatet. Ett klimat som i sin tur givetvis underblåstes och legitimerades av de folkvaldas, osminkade, främlingsfientliga hållning.

Och mönstret går nu igen.

"En del invandrare präglas av en aggressiv gen", uttalade sig Thomas Karlsen, toppkandidat för Sverigedemokraterna i Trollhättan dagarna innan valet. Trots det lät partiledningen Karlsen sitta kvar och partisekreteraren Björn Söder höll dessutom delvis med: "Det är uppenbart att det bland folk från Mellanöstern finns en helt annan aggressivitet än bland nordbor."

I SVT:s chips- och dippunderhållning till valvaka fanns dock inte ett spår av mer begrundande analyser. I stället satt just Bert Karlsson där och myste. Även Kristian Luuk stortrivdes. Som när han lade armen om Jimmie Åkesson på väg in till utfrågningen och frågade om han inte ville ha en tonfiskmacka.

Exakt där och då var det nog många som inte alls hade särskilt angenäma känslor i kroppen. Många upplevde nog att Sverige både blev ett kallare - och farligare - land att vistas i.

Min drömregering - ur ett tv-serieperspektiv

2010-09-16T19:51:00.008+02:00

Tre dagar till val. Nedan har ni min drömregering ur ett, eh, tv-serieperspektiv. Möjligen skulle viss polarisering uppstå under debatterna i riksdagen. Men det får vi köpa med den här uppställningen tycker jag.

Statsminister: Larry David (Curb your enthusiasm)
Utrikesminister: Bertil Enstöring (Skrot-Nisse & hans vänner)
Finansminister: Montgomery Burns (Simpsons)
Justitieminister: Miranda Hobbes (Sex and the City)
Arbetsmarknadsminister: "Red" Forman (That 70's Show)
Utbildnings- och skolminister: Seymour Skinner (Simpsons)
Näringsminister: Morty Seinfeld (Seinfeld)
Socialminister: Jimmy McNulty (The Wire)
Jämställdhetsminister: Claudia Green Craig (Vita huset)
Internet och infrastrukturminister: Don Draper (Mad Men)
Kulturminister: Jonathan Ames (Bored to death)
Miljöminister: Lisa Simpson (Simpsons)
Folkhälsominister: Dr. Jennifer Melfi (Sopranos)
Integrationsminister: Massoud (Det nya landet)
EU-minister: J. Peterman (Seinfeld)
Försvarsminister: Tony Soprano (Sopranos)

Let's get to work!

Nya numret av Cap & Design i butik

2010-09-16T13:27:00.007+02:00

Nya numret av CAP & Design når tidningshyllorna i dag. Magasinet har ny design och dessutom doftlack (!) på omslaget. Jag har skrivit det långa reportaget om tidningsdesign. Tips och trix för magasinsformgivare kort sagt. I artikeln finns bland annat en intervju med New York Times Magazines chefsdesigner Arem Duplessis och Filters AD Ola Carlsson.

Måndagstelegram: Far-out-journalistik, Baksidorna goes modeblogg och Filip och Fredrik värvar somalier till SD

2010-09-13T12:09:00.006+02:00

# I högerkretsar stöter jag ofta på en allmän föreställning om att "alla journalister är vänsterorienterade." Jag har alltid avfärdat detta som kvalificerat mumbo-jumbo och bland annat pekat på att de flesta mediehus och stora tidningar är uttalat liberala. Att både SvD:s och DN:s ledarsidor av framstående intellektuella på vänstersidan brukar omnämnas som en del av "bombhögern", säger väl trots allt en del. Hur som helst. I dag publicerar Aftonbladet Kultur en artikel vars utgångspunkt är att 90 procent av medierna är borgerliga, och att det syns i valrörelsen. Även nyhetsjournalistiken tar ställning enligt artikeln.

Och: ett utmärkt exempel på just detta hittas i Expressen i dag. Tidningen hyllar Fredrik Reinfeldt som vinnare i gårdagens duell mot Mona Sahlin. På förstasidan lyder rubriken "Storslam", detta trots att statsministern bara fick två tiondelar högre i betyg av tittarna än S-ledaren.

- Jag känner igen en övervinkling när jag ser den, och det här är far out, säger Paul Ronge, pr-konsult och tidigare politisk reporter till Resumé.

# Baksidorna goes modeblogg 1: Det är modevecka i New York. Facehunter samlar sinnessjukt snygga människor i tjusiga kläder.

# Baksidorna goes modeblogg 2: En rolig, ny, blogg i stil med geniala Stuff white people like: A web series about dressing like a grown up. Ger livsnödvändiga svar på frågor som: "What Do I Do About Underarm Stains on Shirts?" och "Where to Shop For Men’s Clothes in San Francisco?"

# Den norska nyhetsuppläsaren Pia Beathe Pedersen var missnöjd med hur NRK hanterade sin personal. Därför sade hon i helgen upp sig - i direktsändning.

# Filip och Fredrik kuppar, som det heter på kvällstidningssvenska, mot främlingshatande SD. I en antirasistisk valfilm uppmanar de somalier att gå med i partiet. Genialt och framförallt väldigt roligt. Även om genomslagskraften troligen är noll.

Jag föredrar Spotify - och Zlatan

2010-09-08T17:54:00.013+02:00

Spotify - musiktjänsten som bekant revolutionerat musiklyssnandet de senaste åren - passerade i dag tio miljoner låtar. Tio miljoner låtar är alltså numera, som det brukar heta, ett klick bort.

Man glömmer fort hur sinnessjukt det egentligen är.

Det var för nästan exakt två år sedan som jag hälsade på en kompis i Norrköping som där och då introducerade Spotify. Bara tanken på att man plötsligt kunde söka på i princip vilken låt som helst och spela upp den direkt, helt gratis, var förstås svindlande.

Men: 2010 har folk börjat vänja sig och allt oftare hörs mer eller mindre välartikulerade klagomål. På vad? Jo, på att de inte lyckas hitta en särskild låt med just sitt (!) okända favoritband. Någon annan klagade på att det var för mycket reklam, en tredje på att det "går så långsamt att starta igång själva programmet."

Frågan som man givetvis måste ställa sig är huruvida dessa personer längtar tillbaka till, vad ska vi kalla den?, Limewire-tiden. Det vill säga den tid då man med hjälp av ett mer eller mindre smidigt nedladdningsprogram fick söka efter låten tills man rev sitt hår, en av tio gånger hitta den, och sedan efter i bästa fall en halvtimme ha den lagrad på hårddisken.

Resonemanget är lika ologiskt som att säga att Zlatan Ibrahimović är en dålig fotbollsspelare när han går mållös från en seriematch. Men vad vet jag, kanske drömmer sig dessa personer ofta - i likhet med Spotify-kritikerna - tillbaka till en tid då Sveriges främsta framgång i ett utländskt klubblag hette Kennet Andersson.

För nog var det riktigt, riktigt stort då han under en säsong gjorde åtta mål för Bologna.